"En chans i livet" i den jubilerande maran

En chans i livet. Det var deltagarnas främsta förklaring till att springa Jubileumsmarathon som en hyllning till OS-maran i Stockholm för 100 år sedan.

Sigge Jacobsson och Kennedy Kane McArthur i 2012 års modell i form av Kent Claesson och Anders Szalkai. Foto: Mikael Grip

Hässelby SK:s Anders Olsson kläckte tanken om Stockholm Marathon på 1970-talet. Ni vet vilken succé det blev. För fem år sedan kom han med funderingarna om något nytt som även det skulle visa sig bli en hit.

Ett Jubileumsmarathon med start och mål på Stockholms Stadion. Det mesta kring loppet skulle andas 1912. Från musik till mat och dryck samt stråhattar på funktionärerna. Även deltagarna såg till viss del ut som att de kom från förr med snusnäsdukar på huvudet och allehanda utstyrsel.

Anders Szalkai kunde kosta på sig att showa på upploppet när han väntade in att få springa i mål på KK McArthurs segertid från 1912. Foto: Mikael Grip

1912 vanns OS-maran av sydafrikanen Kennedy Kane McArthur. Det stora svenska hoppet hette Sigge Jacobsson som till publikens och sin egen besvikelse fick nöja sig med en sjätte plats.

Den 14 juli 2012 så iklädde sig två svenska långlöparlegendarer deras roller och kläder.

Anders Szalkai blev KK Mc Arthur och Kent Claesson blev Sigge Jacobsson.

Kent Claesson brukar kunna se rejält plågad ut när han vinner SM-guld i maraton. På lördagen blev det en enklare resa i Sigge Jacobssons fotspår. Foto: Mikael Grip

Uppdraget för de båda vältränade och meriterade gossarna var att pricka Mc Arthurs segertid 2.36,54 samt Jacobssons 2.43,24.

– Första delen var mycket trevlig, lite som en vandring i parken. Men slutet blev tufft. Jag fick ta i en hel del, berättade Claesson som liksom Szalkai kom in på Stadion något för tidigt och fick till publikens förtjusning showa loss på upploppet i väntan på att springa in under målskynket i rätt tid.

– En mycket trivsam upplevelse. Jag kände mig som Mc Arthur, påstod Szalkai.

Christina Bergkvist njöt av skumpan på Stockholms Stadion. Foto: Mikael Grip

Skumpan efter målgång smakade förstås bra efter över fyra mils löpning.

– Fantastiskt. Jag brukar få många hejarop när jag springer. Men idag var det nog rekord, sa Christina Bergkvist, från FK Studenterna, efter att välförtjänt ha fuktat strupen.

Klädseln var helvit i klassiskt snitt.

– Ha, ha. Jag har till och med sprutat skorna vita, berättade hon.

En chans i livet, sa Joe Monks om Jubileumsmaran. Foto: Mikael Grip

Joe Monks, från Florida i USA, hade även han hittat till Stockholm och jubileumsmaran.

– Det här ville jag för allt i världen inte missa. Man får bara en chans, berättade Joe om sitt första maratonlopp i Sverige.

Emma Storvall sprang sin första mara. Foto: Mikael Grip

Emma Storvall, från Finland, såg inte speciellt trött ut efter målgång.

– Nej, det känns bra. Det var min första mara, det kommer att bli fler, lovade hon.

Jenny Rosendahl saknade sin man vid målgången och tröstade sig med champagne. Foto: Mikael Grip

Jenny Rosendahl sprang loppet tillsammans med maken Johan. Men i mål kom hon ensam.

– Tanken var att vi skulle springa hela banan ihop. Men han fick problem med 14 kilometer kvar. Jag hoppas han kommer snart, sa Jenny och svepte ett glas ”champagne” för att fira sin bedrift.

Den peppande stålkvinnan Miranda Kvist. Foto: Mikael Grip

Populära bloggerskan Miranda Kvist såg inte tidstypisk ut där hon flög fram i sin stålkvinnodräkt.

– Nej, men det här gick också hem. Jag har känt mig som en rockstjärna idag. Helt fantastiskt. Jag har både gett och fått en massa med ”pepp”, sprudlade Miranda som sa sig ha hoppat och skrattat sig runt hela banan.

Det gjorde inte alla deltagare. Men alla som var med skrev historia när de deltog i Jubileumsmaran 2012.