Basketstjärna springer för poängen

Elisabeth Egnell är landslagsstjärnan i basket som hela tiden har löpning som en grund och viktig del i sin träning. Nu startar den nyblivna mamman den spännande löparbloggen 3 poäng och en mil här på Löpning För Alla.

Landslagsstjärnan i basket Elisabeth Egnell tar löpningen till stor hjälp när det gäller att komma i form efter sin första graviditet. Foto: Peter Holgersson/Runpix

Du började med löpningen innan basketen, eller?

– Basketen kom efter ett par år av löpning, orientering, tennis och skidåkning. Löpningen var helt klart min första idrottsliga förälskelse.

Varför halkade du in på löpning?

– Löpning har alltid varit familjens stora intresse, så jag var inte särskilt gammal första gången jag var ute i löparspåren. Sportsliga prestationer har alltid varit av stor vikt och det stora samtalsämnet runt matbordet, på ett inspirerande sätt.

Tävlade du i löpning i unga år?

– Jag tävlade för Skogspojkarnas OK i Söderköping. Finaste trofén var en fjärdeplats i Rösjöloppet flickor 8, sen gick det utför.

"Bettan" Egnell som vi är vana att se henne, i full fart på basketplanen. Här i en av de 60 landskamper som hon har gjort.

Vad får du för känslor av löpning?

– I ung ålder handlade det mest om ångest och magont inför varje tävling, som efteråt direkt gick över till glädje. Då var det nog en omogen tävlingmentalitet som spökade, och jag har alltid älskat att tävla. Nuförtiden ger det bara upphov till positiva känslor, och jag kan uppskatta känslan av att ta ut mig fullständigt. Men jag blir fortfarande nervös och full av adrenalin inför tävlingar.

Kunde du från början kombinera ”långlöpning” med basket. Basket är ju en mer intensiv och snabb sport?

– Löpningen var länge ett perfekt komplement till basketen. Det är det fortfarande, men nu är det ännu viktigare att springa rätt sorts löpning för att bevara de explosiva muskelfibrerna. Men sommarträningen och även träningen under säsong mår bra av milen då och då. Det finns inget som är så bra för stöttåligheten i muskler och leder som långlöpning.

Nybliven mamma med dottern Rut. Foto: Peter Holgersson/Runpix

Du är bofast i landslaget i basket och har varit proffs i både Italien och Frankrike. Tränade du längre löpsträckor även utomlands och vad sa lagkompisarna om det?

– Intressant fråga, eftersom långlöpningen både i Italien och Frankrike ansågs onödig av lagkamraterna. Men å andra sidan så finns det ofta en jargong i lagsporter att man ska tycka allt sådant vara jobbigt… I Calais fick vi ibland ”straffträning” i form av långlöpning, vilket jag såg som ett perfekt återhämtningspass istället. Konditionen testades självklart innan säsong och efter juluppehåll, men det anses annars vara något som man ska sköta på egen hand.

Nu är du tillbaka i Norrköping och ska spela i Dolphins i höst. Du är också nybliven mamma till Rut som kom 2 februari. Hur har graviditeten påverkat din kondis?

– Konditionen var det som tog mest stryk under graviditeten. Jag har alltid kunnat förlita mig på en väldigt bra grundfysik, men upptäckte under och efter graviditeten en helt ny vardag där trappor och uppförsbackar blev ansträngande. Jag sprang ett cooper- test fem veckor efter förlossningen för att kunna förhålla mig till vilken form jag var i, och tyckte nog själv att jag var i hyfsat bra form redan då, men jag kom i mål på 14.46, vilket är ungefär tre minuter över mitt normala värde.

Var du en person som tränade och sprang tills några veckor innan förlossningen?

– Jag slutade faktiskt ganska snabbt med just löpningen. Jag hade nog fel inställning, och tyckte det blev trist när jag inte kunde springa fort längre. Jag styrketränade och simmade däremot mycket under hela graviditeten och fick till och med in 1km simning två dagar innan nedkomsten. Men det var tack vare att jag mådde så pass bra hela tiden.

Har det varit enklare eller svårare att komma tillbaka till ”anständig” form?

– Om jag ska vara objektiv så har det nog gått riktigt bra. Det svåra har varit den mentala biten; att acceptera att det går trögt i början och att det inte är så konstigt att resultaten inte är desamma som de var innan.

"Bettan" trivs bäst att springa i terrängspåren i Vrinneviskogen i Norrköping. Foto: Peter Holgersson/Runpix

Hur mycket löptränar du nu och vilka sträckor och på vilket sätt (intervaller, distans)?

– För tillfället har jag ett träningsprogram med bland annat tre löppass i veckan. Det handlar fortfarande om att väcka musklerna och bygga upp leder och knän igen, allt för att förebygga skador, så därför har det varit längre pass under en början. I nuläget har jag lagt på mer fart och kör kortare sträckor runt 5 km samt 6- och 3minutersintervaller. Under sommaren kommer det bli mer intervaller där jag i augusti är nere på 30*30sek med hopp om att ha fått igång flåset ordentligt.

Var tränar du helst löpning (underlag, plats)?

– Vrinneviskogen i Norrköping är oslagbart! Perfekt underlag, kuperade spår och jättevackert.

Bokför du varje pass eller kör du mer efter vad du känner för?

– Varje pass registreras noga. Eftersom mitt fokus är att ”bara” vara mamma och träna, så kan jag planera träningen väldigt noga och följa mitt träningsprogram.

Tar du tid när du springer?

– Självklart!

Är det någon mer i laget som gillar att springa lite längre sträckor?

– Nästan alla springer under sommaren, men det är nog med blandade känslor. Alla vet hur viktigt det är att bygga upp konditionen inför säsongen, så det spelar egentligen ingen roll vad man tycker.

"Bettan" Egnell tror att hon skulle spöa alla basketetspelare från Dolphins herrar, som vann SM-guld i våras, på fem kilometers löpning. Foto: Peter Holgersson/Runpix

Tror du att du skulle ta stryk av någon från Dolphins SM-guldvinnande herrlag på fem kilometers löpning?

– Ha, ha. Nja, troligen inte.

Kommer du att springa några lopp i sommar och är det mest för kul eller åker tävlingsinstinkten fram?

– Sommarens stora höjdpunkt är Varglundsloppet som har 20-årsjubileum och är familjens stora släktlopp i Härnösand. Där kommer 60 släktingar samlas och göra upp över en 4,2km lång bana i väldigt tacksam terräng. Jag siktar på en tid under 18.

Min svägerska avfärdade min nervositet innan Vårruset med att säga att bara en Egnellare kan få ångest inför Sveriges snällaste lopp, så visst, det blir nog lite onödigt tävlingsinriktat ibland, säger ”Bettan” Egnell – landslagsforwarden i basket som siktar mot många trepoängare och en hel del löpmil på vägen dit.