Michael tog tillbaka livet och hittade löpningen

Från kraftig övervikt med noll ork till en smärt löpare som klarar av att springa en mil. Biggest Loser tvåan Michael Sjögren har gjort en snabb och omtumlande resa.

Bara för ett år sedan var Michael Sjögren kraftigt överviktig och orkade inte gå i trappor. Nu tränar han långlöpning och siktar mot att klara en Svensk klassiker där bland annat Lidingöloppets tremil ingår.

– Att jag kan springa känns som en befrielse. Då är ändå löpning någonting som jag alltid har hatat på samma sätt som längdskidåkning, säger Michael och skrattar.

Ni känner säkert igen honom från tv-programmet Biggest Loser. I den spännande finalen förlorade han med 200-300 gram och kom tvåa.

– Klart det kändes surt just då. Jag satsade allt för att vinna. Men jag känner mig ändå som en vinnare. Jag är så tacksam över att jag blev utvald att få vara med och att jag tog chansen att vara med. Att delta i Biggest Loser har gett mig livet tillbaka och är det bästa jag har gjort.

Michael Sjögren slutade tvåa i årets Biggest Loser.

Vi vrider tillbaka klockan några år och möter en talangfull tennisspelare vid namn Michael Sjögren. Han är i tonåren och möter spelare som den blivande världsstjärnan Stefan Edberg.

– Stefan slog mig alltid. Men jag höll till i Sverige-toppen i min åldersklass.

Det här var en tid när Sverige var på väg att bli superstark som tennisnation. En motorcykelolycka förändrade det mesta i Michaels liv. Han fick diskbråck och någon karriär som välbetalt tennisproffs var aldrig aktuell.

Michael i sitt jobb som tennistränare, till vänster syns förre världsstjärnan Jonas Björkman.

– Det tog mig hårt. Jag var 20 år och på väg ut i världen när det blev tvärstopp. Visst var det tufft. Livet gick ändå vidare, jag blev deppig och mat blev ett sätt för mig att få tröst. Det blev en ond cirkel.

Vikten blev ett problem och vågen visade allt högre siffror.

– Ändå intalade jag mig hela tiden att jag kunde förändra mitt liv i morgon. Jag provade också alla bantningskurer som fanns. Men det fungerade aldrig i längden.

För lite mer än ett år sedan vägde Michael 172 kilo.

Michael innan förvandlingen.

– Jag arbetade som tennistränare men orkade inte gå i trappor. När jag skulle till kiosken som ligger 100 meter från bostaden så tog jag bilen. Rådet jag fick var att göra en operation för att få ned min vikt. Men hans tenniselever gav som rådet att söka till Biggest Loser. Samma kväll när han stod och lagade mat så råkade han höra på tv att Biggest Loser skulle dra igång och att de sökte deltagare.

Michael sökte innan maten var färdiglagad och blev antagen nästan direkt bland 5 000 sökande.

– Jag ville verkligen försöka allt innan jag var tvungen att operera mig. Att vara med i programmet var min sista chans.

Dags att lägga om kosten.

Han hade redan börjat träna när tv-programmet startade och vägde in på 154 kilo. Nu tog stenhård lågintensiv träning vid.

– Vi tränade tio timmar om dagen i elva veckor. När vi kom hem fick deltagarna klara sig helt själva under lika lång tid. Men turen var att han fick hjälp av Mårten Nylander som var tränaren i programmet.

Från sin maxvikt 172 kilo gick Michael ned 90 kilo på nio månader till 82 kilo.

– Jag har fortfarande svårt att fatta den förändring som jag har genomgått. Ibland får jag titta mig i spegeln både en och två gånger för att förstå att det är sant.

Michael efter förvandlingen.

Efter sitt livs viktigaste resa har nu 45-åringen från Saltsjöbaden startat en helt annan utmaning.

Målsättningen är att klara en Svensk klassiker bestående av Lidingöloppet 30 kilometer, Vansbrosimmet 3 kilometer, Vätternrundan på cykel 300 kilometer och Vasaloppet på skidor 90 kilometer.

– Det var Polar som hörde av sig och undrade om jag var sugen. Till min hjälp har jag deras utrustning och en personlig tränare (LFA-bloggaren Håkan Jörgensen).

Under ett år får Michael rejäl uppbackning för att klara sina nya mål.

– Det är en utmaning att bemästra något som jag verkligen hatar. Jag har aldrig gillat att springa eller att åka längdskidor. Men nu när jag tränat löpning ett antal veckor så kan jag ärligt säga att det är skitkul, även om jag har ångest inför varje löppass.

I början handlar det förstås mycket om att ”lära” sig springa och att bygga upp kroppen.

– Ändå är jag nu uppe och kör distanser på 1,2 mil. Håkan får hålla igen mig. Nu vill jag ofta ut och springa även när det är vilodagar inlagda.

Ute på löppass.

Att Michael är en utpräglad tävlingsmänniska märks.

– Ha, ha. Ja, jag har redan börjat fundera på vilka tider jag kan klara. Milen under en timme känns som ett bra första tidsmål.

Ingaröloppets mil den 9 juni blir första anhalten på vägen mot Lidingöloppets tuffa 30 kilometer. Midnattsloppet den 18 augusti ska också avverkas.

– Det ser jag fram mot. Löpning kan vara helt fantastiskt. Jag var ute och sprang klockan sju en morgon. Solen sken och några rådjur hoppade fram strax framför mig. Inget som fanns i min värld för ett år sedan.

Michael och Håkan Jörgensen har en gemensam sajt där de bloggar om träningen (http://www.michaelsjogren.n.nu/hakan) och satsningen mot den Svenska klassikern.

– Jag har även funderingar på en Iron Man i Skottland. Vi får se, säger Michael Sjögren.

Den lovande tennisspelaren som via många års misskötsel av sig själv har hittat hem till en träningsform han tidigare hatade – Löpningen.