"Uhris" - Elitsatsande motionär

Det är svårt att inte gilla Fredrik Uhrbom. ”Uhris” bjuder på sig själv både på och utanför banan. Nu startar killen med det stora löparhjärtat bloggen ”Vägen till århundradet” här på Löpning För Alla.

Fredrik Uhrbom har ett löparhjärta få förunnat. Nu startar han sin blogg "Vägen till århundradet". Arkivbild: Peter Holgersson/Runpix

Min egen journalistbana har i princip sammanfallit med Fredrik ”Uhris” Uhrboms löparkarriär. Vi har mötts många gånger i rollerna utfrågare och presterande aktiv.

Det har handlat om vinster i lokala lopp i Norrköping, det har handlat om reportage om den tunga och oglamorösa vinterträningen, det har handlat om den svåra sjukdomen som var nära att tvinga Fredrik att lägga löparskorna på hyllan.

Mest har det handlat om glädje och framskjutna placeringar. Vi tar det från början.

När, hur och varför började du med löpning?

– Jag vann en skoltävling i 4:an. Det jag minns är att jag vart rädd för startskottet och sprang allt jag hade, sedan var det ingen som kom ifatt mig. Efter det kom en tränare i Nyköpings BIS fram och undrade om jag var intresserad av att börja träna friidrott. Sedan dess har jag hållit på. Det som kan tilläggas är att Andreas Drott var tvåa i loppet. Storebror till Martin Drott en av Sveriges stora 800 meterstalanger i slutet av nittiotalet.  

Förebilder som ung?

– Har aldrig haft någon riktig förebild inom löpning, när jag var ung hade jag extremt dålig koll på både den svenska eliten och på världseliten. Istället var det mer äldre löpare i min närhet som inspirerade på olika sätt oavsett om de var bra löpare eller ej. En stor förebild när jag var ung var dock den franska filosofen Jean-Paul Sartre.

"Uhris" favorit i unga år. Jean-Paul Sartre.

Vad skulle en i sommar 35-årig Fredrik Uhrbom säga till en 20-årig Fredrik Uhrbom när det gäller träningsupplägg?

– Det enda jag egentligen har lärt mig är att man blir bättre av att springa mer. Så till de flesta 20-åringar skulle det vara att öka volymen. Sen finns det förstås undantag som Mikael Ekvall och Eric Senorski som redan kör stora volymer. Men i allmänhet tror jag 20-åringar tränar för lite.

Hur ser din träningsfilosofi ut 2012?

– Nu tar jag dagen som den kommer. Har ingen plan i träningen alls. Jag åker bara ut till Bosön och så hakar jag på någon. Så träningsmässigt kan det bli vad som helst. Men om jag ska springa Stockholm Marathon vilket jag funderar på så måste jag nog börja strukturera upp träningen.

Har du bokfört alla träningspass och tävlingar sedan starten?

– Jag har inte bokfört ett enda pass. Däremot så minns jag en hel del pass och tävlingar. Och här finns ett stor källmaterial att hämta ur till bloggen.

Har du någon prestation du är extra stolt över?

– Inte någon så här retroperspektivt. Men det är klart att när man gjort något man inte klarat av tidigare så blir man lite extra stolt.

2006 blev du sjuk i en kronisk körtelsjukdom som kunde ha stoppat din löparkarriär? Hur allvarligt var det?

– Det kändes inte så allvarligt. Kroppen gick på högvarv, jag förbrände oerhört mycket och till slut kunde jag inte prestera då musklerna blev nedbrutna. Men jag mådde aldrig dåligt eller kände mig sjuk på något sätt. Dock tyckte läkarna att det var allvarligt, speciellt då jag tränade så fanns det en stor risk för hjärtinfarkt. De satte mig ganska omgående på beta-blockerare.

Du slutade ändå aldrig att träna helt?

– Nej, jag hade ett snack med Markus Stålberg (medeldistansare i Tureberg) som är hjärtforskare. Han tyckte att min kropp skulle utsättas för mindre stress om jag fortsatte att träna under sjukdomen. Då detta var vad min kropp var van vid. Dock skulle jag förstås inte köra hårt. Vilket inte heller är speciellt lätt när man går på beta-blockare. Det är lite svårt att få upp pulsen då. 

Fredrik på banan där han trivs bäst. Arkivbild: Peter Holgersson/Runpix 

Har du några bekymmer med sjukdomen idag?

– Jag genomgick behandling under ett halvårs tid 2006. Sedan är jag satt på livslång medicinering då min sköldkörtel inte kan producera något ämnesomsättningshormon. Det tog sedan ett år innan hormonvärdena slutade åka jojo. Men sedan sommaren 2007 har jag inte haft några större bekymmer. Jag tar ett piller om dagen och ett blodprov om året för att se om allt är ok.

Det verkar som det har hänt något från 2008 och framåt. Inget av alla dina personliga rekord, från 3 000 meter till maraton, är äldre än från 2008?

– Det stämmer. Men jag tror att om jag inte fått sjukdomen så skulle mina bästa tider vara från 2006 och 2007. Jag var väldigt motiverad då och tränade oerhört bra tillsamman med Henrik Skoog. Anledningen är att det tar några år med mycket träning för att bli bra. Det var 2003 som jag började öka träningsdosen för att satsa på 5 000 meter och 10 000 meter.

Nu är det full fokus på halvmaraton och maraton, eller?

– Just nu är det inte fokus på något. Jag försöker bara hålla igång. Men tanken är att jag i mars ska börja träna för Stockholm Marathon. Efter det får vi se. Min maratonkarriär blir ett lopp i taget. Jag vill inte ha ett längre perspektiv än så.

Att skriva att Fredrik Uhrbom är en spjuver nära till skratt är inte att ta i. Arkivbild: Mikael Grip

Ditt personliga rekord på maraton är 2.21,44 från spanska Castellón 18 december 2011. När får vi se dig under 2.20?

– Förhoppningsvis nästa lopp (om det blir något). Min träningsperiod inför Castellón var rätt kort. Jag tror och hoppas att med en längre träningsperiod inför en mara ska göra det lättare att springa fort.

Vilka löpare tränar du mest och helst med?

– Jag tränar helst i stora grupper. Annars brukar det vara bäst att köra med löpare man är ganska jämn med. Då kan man hjälpa varandra på ett bra sätt.

 Kör du efter eget huvud eller har du en tränare?

– Kör lite vad jag känner för och då är det svårt att ha en tränare. Sen är detta med träning inte så svårt. Man känner oftast sin kropp bäst själv. Sedan kan en tränare eller coach vara bra i andra lägen som vid skador eller i lägen när det inte bara är att träna på.

Bana, terräng eller asfalt?

– Bana.

Förmodar att det är nu den tyngsta träningen/grunden läggs för en framgångsrik sommar?

– Normalt är det nog så. Men nu leker jag mest. Jag tränar varje dag. Men tar mer träningen som en lek än kör hårda målinriktade pass.

Fredrik drar på i förra årets terräng-SM i Uppsala där han välförtjänt kämpade sig till SM-bronset på tolv kilometer. Arkivbild: Peter Holgersson/Runpix

Hur ser planeringen ut inför 2012? Vad vill du uppnå för att känna att säsongen varit lyckad?

– Tanken är väl att jag i mars ska sluta leka och börja träna mer målinriktat mot Stockholm Marathon. Men sen får vi se var vi landar. Det är mycket som kan hända på vägen. Denna säsong räcker det nog med att jag kan springa några lopp där jag har roligt för att säsongen ska kännas lyckad. I somras hade jag allt för stor fokus på tider. Och när det inte gick som man hoppats så kändes det varken roligt eller som en speciellt lyckad säsong.

Ser du något slut på elitsatsningen, eller känner du att du har många år kvar?

– Jag skulle vilja säga att elitsatsningen tog slut september 2011. Även om jag tränade väldigt bra från mitten av oktober fram till maran i Castellón, så kändes det inte som jag elitsatsade på loppet. Att jag mentalt inte elitsatsar längre betyder inte att jag inte kan springa bra. Det troliga är att jag kommer att träna nästan lika mycket som förut. Det är bara det att jag kommer göra andra prioriteringar när man släppt det där med elit. Till exempel ställa upp på andra typer av lopp än tidigare samt ha andra aktiviteter för sig på lördagskvällarna. Något jag så här en måndag eftermiddag känner sviterna av.

Fighting face a´la "Uhris". Arkivbild: Peter Holgersson/Runpix

Rangordna de tre roligaste loppen att springa i Sverige?

– Detta skiljer sig år från år beroende på vilka som är med.

Men tre lopp man bör ha sprungit är:

SVMM (en tävling som har alla ingredienser)

KK-Joggen (Henrik Skoog vet snart varför)

Terräng-SM (4km) (en tävling där alla typer av löpare möts. Från 800-meterslöpare till maratonlöpare)

(St Olavsloppet om man får lägga till en stafett)

Sportviminnsmästerskapen är en given höjdare för Fredrik Uhrbom. Arkivbild: Mikael Grip

 Kan du beskriva en ”normal” träningsvecka nu på vintern, tempo, distans, typ av pass, vila?

– De senaste två åren har det ungefär sett ut så här (dock väldigt annorlunda just nu):

Måndag: FM: 30 min jogg 5min/km. EM: 30 min +32-35min band. Snitt fart 3.04-3.05 min/km.

Tisdag: FM: 30 min jogg 5min/km. Bosön: 9-12km intervaller i 3min/km eller strax under.Ex. 5000m, 3000m 3*1000 eller bara 1000 rakt av.

Onsdag: Lunch: 30 min CrossTrainer. EM: 30 min +20 min tröskel.+ allmänstyrka.

Torsdag: FM: 30 min Jogg.E.M: Tröskel intervaller 15-16km typ 10km+3km+2km+1km Fart stegrande från 3.10min/km ner till 3.00min/km.     

Fredag: 60 min dist 4.15m/km.

Lördag: FM: 20-25*400m vila 40sek fart 65-67sek. EM: 30 min jogg.                   

Söndag: Distans: 90 min.

Stort lycka till och välkommen som ny bloggare på Löpning För Alla?

– Tackar!