Frihet ska ta Yoie till toppen

Johanna Bohlin slog igenom som 18-åring 2008. Nu tar hon ny sats med träning i Kenya och en löparblogg på LFA.

– Målsättningen är att få ut min fulla kapacitet jag kan nå inom löpning, säger Yoie som hon vill kallas.

Johanna Bohlin har trots sin relativa ungdom gjort 2.52,50 på Stockholm Marathon och 1.59,52 på Lidingöloppets tuffa tremil. Arkivbild: Peter Holgersson/Runpix.

Hur tänker du nu, tre år efter genombrottet?

– Idag springer jag för att vinna och är inte nöjd om jag kommer tvåa. Nu vet jag vilka tider som räknas och vilka tävlingar som man syns på. Förut sprang jag bara, men det betyder inte att jag känner mig pressad på ett negativt sätt. Jag älskar att ha press och förväntningar på mig, det sporrar mig ännu mer. I´m a long distance runner and I run for money before I run for funny, It´s my life honey life is good mumy.

Du sprang Stockholm Marathon på 2.59,00 i din första mara och fick springa Finnkampen på 5 000 meter?

– Ja och samma sak där, jag bara sprang, la benen på ryggen o njöt! Att stå på startlinjen gör mig inte nervös, det gör mig självsäker och stark. Jag vet att jag är bra och att jag slår de flesta och gör jag inte det har jag alltid fått bra sparring, ryggen på löparen framför sporrar mig att bli ännu bättre.

Arkivbild: Mikael Grip

Du har rest en hel del över hela världen sedan 2008?

– Jag har fått många fina minnen från resor och löpare världen över. Att få vara fri är viktigt för mig, jag gillade aldrig skolan eftersom det låste upp mig till ett ställe (läste sista året på gymnasiet på distans och flyttade till Stockholm). Ända sen jag tog studenten har jag aldrig bott på ett och samma ställe mer än tre månader, men det är en mycket längre historia… Jag har ett riktigt stort äventyr på gång nästa höst, men det får ni läsa om i bloggen ;)

Har du tränat löpning hela tiden eller har du haft perioder när du haft motivationsproblem?

– Har tränat fotboll och var en talang samma sak med boxning som jag med hela mitt hjärta älskar. Har testat på de flesta sporter och utmaningar. Åkte samma år som jag sprang min första mara också Vasaloppets öppet spår utan att ens tränat skidor den vintern men sju timmar är jag nöjd med. Jag behöver aldrig motivera mig till träning jag är som en hund vid matbordet (jag tigger efter mer). I början ville jag inte ha titeln som löpare. Jag var fotbolls spelare och om folk började tro att det var löpning som jag villa hålla på med kanske jag inte fick vara med i truppen och spela. Så jag började hata när folk kallade mig för löpare samtidigt som jag älskade alla gånger jag fick springa. Jag tror inte många vet det men det var Lisa Blommé som fick mig att se löpningen som något som var mer som jag. Hon var ganska lik mig och jag såg/ser upp till henne och det är jag tacksam över.

Johanna strax före en annan bloggare på LFA, Petra Kindlund (i gul dress) under terräng-SM i Uppsala i våras. Arkivbild: Peter Holgersson/Runpix

Du blev känd som löpartalangen som även var duktig boxare och fotbollsspelare, är det enbart löpning nu eller håller du fortfarande på med någon av de sporterna?

– Jag älskar båda sporterna men nu är det löpning! Dock har jag hoppat in och sparrat då och då mot boxare och kommer ta med hjälmen och tandskyddet till Kenya för där finns riktigt bra boxare. Kommer nog bli en del spontan fotboll också, ha, ha.  

Är man uppväxt i Åtvidaberg så är det kanske svårt att undvika att förhålla sig till fotboll?

– Äh, det där är fel uppfattning, det finns massa andra roliga sporter som vi är bra på också. Tycker det är coolare att vi har Frida Wallberg som är världsmästare igen och som dessutom är obesegrad proffsboxare. Hon är en stor inspirationskälla och förebild, samtidigt är hon imponerad av mina prestationer och det gör att jag känner mig ännu mer inspirerad.

Johanna i boxningsringen. Arkivbild: Mikael Grip

Varför började du med löpning?

– Det passar mig. Blev kär när jag nästan spydde på mina första intervall pass med Peter Holgersson (tränare). Fotboll var för slött, boxning för kort match tid. Tänkte om jag ändå ska tävla ska jag göra det ordentligt det var därför jag tyckte 5 000 meter till 10 000 meter var onödigt korta sträckor. Det blev för snabba upplevelser att resa till och tävla när man kan få ut så mycket mer i längre lopp, mer löpning för pengarna…

Hur länge kommer du att vara i Kenya och var?

– Jag kommer vara i Ngong som ligger tre mil utanför Nairobi. Där är löpningen som bäst och man har ändå nära till stan och civilisation. Det händer mycket i Ngong och jag längtar efter att få träffa alla igen. Kommer också åka förbi Eldorett och träna där bara för att jag vet att några svenskar kommer hänga där. Sen kommer min syster Amanda ner i februari och då ska vi till Tanzania och springa Kilimanjaro halvmaraton. Kommer tillbaka till Sverige 1 mars.

Arkivbild: Mikael Grip

Fördelar med att träna i Kenya?

– Att få någon som varje dag ställer upp och coachar dig genom alla morgonpass, intervall pass och får dig att orka hålla tempo. Kenyanerna tjänar på det och jag vet att de tycker det är skönt att springa långsamt och slippa hetsen som är på deras pass annars. Ngong ligger på 2000 meters höjd över havet och det gör att du slipper springa så fort och långt för att få upp flåset och på så sätt sliter det mindre på kroppen. Jag kommer alltså minska mängden i träningen och det gynnar en löpare som mig som har varit skadad under lång tid. Bara att få leva i den löpkulturen gör att du kan gå in i din bubbla och bara tänka löpning utan att det verkar konstigt.

Vad händer mer än träningen? Vad gör ni på fritiden?

– När jag kommer ner nu kommer jag mest chilla under de tunga träningsperioderna för att orka. Annars kommer jag hålla i löpträningar för vår löpgrupp för löpare i slummen. Jag kommer också hålla i boxningsträningar för ungdomar i slummen och filma med min nya kamera. Det händer alltid saker, dans, konserter, restaurang, bio, marknader, löptävlingar, grillning med mera.

Johanna slutade tvåa i årets Höstmilen utanför Norrköping. Ett lopp hon vann redan som 15-åring. Arkivbild: Peter Holgersson.

Hur ser du på nästa säsong när du kommer tillbaka till Sverige: Vilka lopp satsar du på?

– Jag satsar på Stockholm maraton framförallt. Vill springa alla SM-tävlingar och vara stabil hela vägen och ta medaljer.

Löpning För Alla välkomnar Johanna Bohlin som kommer att blogga under namnet Rasta Runner.