LFA

Långpass på en lördag och mycket mycket mer!

Fredagskväll och uppladdning inför långpass med kyckling Fajitas, massa goda grönsaker och fullkorns -Tortilla bröd. Hade kunnat äta ihjäl mig så gott det var. Till det två rediga glas rödvin, tända ljus och både prat om träning men också om annat. Inte helt fel att bli bjuden på middag en fredagskväll.

Hann med ett redigt pass på Skateskidor med David efter jobbet också. Vi körde 14 km och tempot var högt. Den sista backen uppför slalombacken suger musten ur benen men nog märks det att jag behöver jobba på tekniken i skidor.  Totalt blev det snittfart på 4.19 min per km fast jag verkar springa fortare än jag åker skidor =)  men då får man räkna in de många, långa backar vi tog oss uppför. Lite stolt över att jag iaf kommer hela vägen utan att behöva stanna.

Att jag ändå åker bra får jag tacka min kondition för men ibland tänker jag hur grym jag skulle kunna bli om jag faktiskt jobbade mer med tekniken och gav det lite tid att göra övningar. Nåväl, det ger träning ändå. Bra träning och intervallträning där hjärtat får jobba i backarna medan jag vilar i nerförbackarna. Försöker tänka på att verkligen glida på skidorna och att hålla upp stavarna för att jobba med benen och inte ta så mycket hjälp av armarna.

Vaknade pigg klockan halv 8 i morse efter att ha klöst mig på näsan då jag tror jag haft en mardröm. Vaknade av att jag tyckte mig se en stor ödla eller något annat som kröp på garderobsdörren och började tro att det blivit invasion av kackerlackor. Med andan i halsen var jag skraj innan jag fattade att det var en dröm. Så kan det gå när man är i sömnen.

Frukost i godan ro och sedan långpass med Lulekamraterna. 

Mitt första pass i en grupp och det var spännande att testa det idag. Hade först planerat att åka ett skidlopp på 4,2 mil men jag valde att köra löpning för att jag anser mig vilja ägna helgerna till minst ett löppass på närmare 2 mil. Idag blev det totalt 1 timme 50 min och 21 km, för jag fortsatte en egen runda efter att vi kommit i mål. Hade känslan av att fortsätta hur långt som helst idag, men har blivit mycket träning den veckan som varit så jag hade tänkt ut att 2 mil var lagom!

Tempot var lugnt i början och vi kunde prata om väder och vind, men också om den kommande säsongen.

Jag har ingen tidspress då jag kör de längre passen utan då är det för att kroppen skall vara igång under en längre tid och öka kapillärtätheten i musklerna, vilket också givetvis bidrar till att senor, muskler och leder blir van att springa längre.  Jag hinner uppleva mycket, fundera, ventilera, ladda min energi och det mentala!

Eftersom Lulekamraterna inte är den klubb jag tävlar med träffas vi oftast på tävlingar och då hinner man sällan prata så mycket. Idag fanns det tillfälle för det och mycket trevligt träningspass blev det. Nu värker det skönt i benen och kroppen har fått energi i form av en mättande smoothie med protein, jordgubbar, banan, mjölk och havregryn.

Min miss idag var att jag skulle kombinera min träningsrunda med ärenden. Behövde byta ett par skor på stan och handla lite inför kvällen och gjorde detta direkt efter loppet för jag trodde jag skulle vara smidig och effektiv. Tyvärr hann jag bli rätt låg och kroppen skrek av hunger, knårrande mage och trötta ben. Tog en banan i all hast men inte sjuttom räcker ju det och det ska ju jag veta. Hur tänkte jag egentligen?

Nej fy Johanna. Efter ett långt träningspass behöver man få i sig något litet och sedan äta en rejäl stadigare måltid, annars riskerar man att istället bryta ner kroppen och musklerna och det är ju inte det man vill med träningen. Jag vill ha muskler på kroppen och för mig är det viktigt att köra den här ”tråkiga” styrketräningen då och då kontinuerligt för att ha styrka i överkropp och bål för jag anser att detta har vi så enormt stor nytta av då vi springer. Dessutom tycker jag det är snyggt med muskler på kroppen också, även om träning för att bli snygg inte är det som är mitt motto! Nej bevare mig väl, man behöver ha något annat som motiverar en för att hitta livslång träningskärlek. Snygg blir du på köpet =)

Nåväl, nu är jag hemma, har fått i mig energi och färdigtränad så nu känns det gött att ladda inför kvällens lilla tillställning hemma i lägenheten.

Som Bästa Tommy sade under ett kallt skidpass i Överkalix under julledigheten:

-Inget smakar så gott som en öl och en bastu efter ett långt skidpass!”.  Jag tenderar att hålla med honom fast för min del blir det ett glas vin istället.

ADIOS

Så klarar du vintern

 Hallåååå =)

På min facebooksida ställer jag frågan om vad ni vill att jag ska skriva om på bloggen. Förslag på ämnen på krönikor, ämnen att skriva om träning, kost, det mentala?

Och...

För er som inte märkt det går vi nu mot ljusare tider och solen har börjat visa sig och sprida energi . Så mycket piggare man blir då ,när vi får D vitamin eftersom att solljus och dagsljus minskar och hämmar det hormon som gör oss trötta och har en positiv inverkan på hur vi fungerar och hur vi mår.

Dvitamin

Finns bland andra i feta fiskar!

Det som kallas för melatonin gör oss trötta.  Det allra bästa tipset och det allra bästa vi kan ge till oss själva är att ta en promenad eller en träningsrunda på lunchen. Själv är jag en mer harmonisk människa sedan jag infört lunchlöpningen i min vardag. Låt mig berätta:

När jag började på min nya arbetsplats innebar det 40 timmars arbetsvecka och långa dagar och även pusslande med min hund som också är van med motion.

Selma är en engelsk springerspanniel tik på 6 år.

Löpningen har förändrat mitt liv så den vill jag aldrig vara utan och i takt med att jag började springa mer blev jag också bättre och bättre.  För att utvecklas och för att utveckla min förmåga att kroppen skall bli ännu starkare och mer uthållig krävs det mer mängdträning, något jag haft svårt att hinna med idag. För att hinna träna effektivt springer jag till jobbet 3 km nästan varje dag och jag springer även hem från jobbet.  Utöver det springer jag 3 dagar i veckan på lunchen varav ett av detta pass är ett intervallpass. Resten av tiden blir skidor

och  ett längre löpass.

Genom min lunchlöpning kan jag ge mer till min älskade Selma och med gott samvete promenera med henne, kasta snöbollar, leka och bara vara, ty jag har fått mer tid i mitt liv.  Tid som jag egentligen haft men inte använt till något nyttigt.

Bilden är tagen vid södra hamnen i Luleå. Om sommaren avgår det båtar ut i skärgården. Temperaturen idag var minus 16.

Jämt och ständigt hör man människor som säger att det inte finns tid att träna. Människor som påstår sig inte ha tid och jag vägrar köpa detta utan jag tror att allting går att lösa genom att man testar, laborerar, bollar och helt enkelt till slut hittar ett mönster som passar för just MIG. När man gjort det så vill man träna mot sina mål, som inte nödvändigtvis behöver innebära en elitsatsning.

Då kan man undra hur jag gör med kosten om morgonen och det är ju givetsvis en vanesak hur man kan träna på tom mage, eller hur man inte kan göra det. För egen del är min optimala träningsdag om jag kan gå upp, äta en stadig frukost med innehållande både protein och kolhydrater samt fett och låta dem smälta och ge energi till min kropp innan jag ger mig ut. Om morgonen när jag springer till jobbet går jag upp och äter frukost men eftersom att jag inte springer varken långt eller fort så kan jag äta närainpå för jag får inte håll eller mjälthugg.

Det får jag egentligen aldrig om jag inte äter väldigt tung mat med mycket fett i form av fet grädde, cremefraiche och mycket tomma kalorier och högt GI, men några sådana dieter ägnar inte jag mig åt utan jag profilerar en kost baserad på rena produkter, bra spannmål, fullkornsprodukter, baljväxter, spannmål, blodmat, viltkött och även nötkött., kyckling och fisk. Detta med grönsaker och färg, som mättar utan att ge för mycket gaser i magen.  Fett tillför jag i form av nötter (inte saltade), mandel, linfröolja, kokosfett som jag steker och ibland också har på smörgåsarna mm.

Bilden är tagen vid bron som går mot varvet i Luleå.

Efter jul infann sig ett ljus som gör att jag fullkomligt längtar ut och jag har min favorit runda som jag springer på lunchen som tar mellan 35 till 45 minuter. Att jag sedan har kortare tid på mig att byta om det gör ingenting för löpningen och träningen i synnerhet gör att jag går omkring med ett leende hela dagen.

Jag märker även att jag inspirerar de människor jag omger mig med på arbetsplatsen och många av dem har börjat promenera på lunchen och går hem från jobbet och till jobbet, deltagare som pratar löpning med mig och jag känner glädje över detta. En enorm glädje. Som jag skrev på min Facebooksida idag som jag givetvis önskar att Ni ska gå in och gilla.

Gilla och dela min sida är ni goa 

genom att klicka på länken ovan.

Idag är det kallt var det någon som sade. Nej sade jag, idag är det varmt. I allafall si så här 45 min efter en lugn lunchlöpning. Jag vill visa hur mkt energi jag får, jag vill skriva det i stjärnorna så att ingen någonsin ska behöva tvivla. Jag vill visa hur löpningen förändrat mitt liv. Idag är det kallt var det någon som sa, och jag kommer aldrig att kunna förändra världen. Men om ni någonsin undrar vad som motiverar mig... Kika in mina bilder.

När jag sedan kommer tillbaka från min lunchlöpning känner jag hur kroppen suger åt sig av min egenhändigt komponerade lunchlåda som jag har med mig för att jag ska veta att jag får i mig bra energi och jag tror att när kroppen mår bra då är man inte sjuk och när kroppen och knoppen får dagsljus och solljus så bidrar det till ett bättre immunförvsar och att alla baciller fryser ihjäl. Ja det är min teori

OCH DET FUNGERAR PÅ MIG!

Jag tänker varje dag, vare sekund hur lyckligt lottad jag är för att jag ka springa och för att jag tar mig ut. Jag får ofta höra att jag är en kämpe men det är inte så jag ser mig. När jag tränar kämpar jag inte utan det gör jag när jag inte tränar.

Jag försöker inte förändra världen utan jag försöker endast visa hur löpningen förändrat mitt liv. Nu är jag så sjukt

taggad inför säsongens tävlingar!

Testa du också.

ADIOS!

The light and the energy

Träning, träning, träning. Träning utomhus.

Bilden nedan är tagen från TV inspelningen vid en vacker bro i Kalix kommun. Min klubbkompis

Cornelia Henriksson, en meriterad löpare med bland andra en 4e plats i Lidingöloppet i sin meritlista, har tagit den.

Träning i solsken med perfekt markyta som får skorna att greppvänligt sugas fast i marken och ge kraft till starka ben. Intervallträning på lunchen med fart och en känsla av att kunna pressa. Även om känslan av att ligga på 4 min per km är tung efter ett tag. Ska det kännas så här i över en timme ja då behöver jag kanske en blåslampa bakom rumpan.

Varje dag är en ny dag och varje årstid har sin charm. Nu kan man undra varför jag hela tiden poängterar att jag vill träna utomhus. Och det är nu vi kommer in på det som egentligen är den röda tråden i svaret på frågan, till hur jag motiverar mig, och vad jag har för mål med att träna kontinuerligt nästan varje dag.  Hade någon sagt att jag bara måste springa inne hade jag inte alls längtat lika mycket ty jag vet hur enerverande jag tycker känslan av att ha klibbig svett rinnande längs kroppen, hårstripor som hänger i ansiktet och inomhusluft som inte alls ger samma underbara känsla till mina lungor och mitt hjärta . Jag älskar det naturliga motståndet som jag får av snö, mjuk snö och allt det vita om det så innebär att jag måste plumsa fram i en mer långsam fart.

Inte en chans att jag skulle välja löpbandet istället? Inte om jag inte måste för att det är för kallt ned temperaturer på över 30 grader =)

 Det naturliga motståndet låter mitt hjärta jobba likt intervallträning som inget löpband i världen kan mäta sig med och de dagar när snön har lagt sig och vägarna är plogade är snön så där greppvänlig att varje steg blir en befrielse där snön ger dämpning till fotstegen som ekar i takt med hjärtslagen. Jag njuter med alla sinnen.

Idag.

Direkt jag kommer utanför dörren känner jag att jag inte vill ha ett vanligt 8 km distanspass utan jag vill bli trött. Riktigt trött. Jag vill känna svetten bakom ryggen, ta av mössan och se att håret blivit till stripor och se blodkärlen vidgas av ansträngningen så där som de gör när man är varm.

 Varm och pulserande. Jag vill känna känslan av

 JAG ORKAR INTE MER men inte ge upp utan fortsätta springa på mot målet och då kunna ta sikte på någonting som får mig att orka de sista 400 och sedan när jag gjort det får jag för ett par sekunder stanna upp, flåsa lite extra  innan jag joggar vidare. Den känslan är unik och den här inte till vanligheterna för mig som är en bekvämlighetsjoggare. Ingenting är så fridfullt, härligt, tungt och underbart. Att se sin egen framgång, ta del av sin egen utveckling och märka hur pigg man blir av träningen även den hårda, för oh yes, den ger mer endorfiner, det känner jag!

Gårdagens styrkepass har gett träningsvärk i benen och jag ska inte förneka att det känns en del nu efter intervallerna.

Igår körde jag överkropp med biceps, triceps i dragmaskin med rep, axelpress i triangelform med en repetion utan vila mellan.

Benböj i smithmaskin

Benpress liggande med vikter och slutligen bål.

Trots att jag inte har ett träningsprogram anser jag ändå att jag har  struktur i träningen. Det finns en bra balans mellan skidåkningen då fler muskelgrupper får jobba och löpningen när jag får  mängdsträning, kilometer träning, frisk luft i  mestadels distansform, men även intervallträning då och då.

Bilderna är tagna på samma bro i Kalix kommun fast med olika vyer. På första bilden Cornelia

och på andra jag =) under TV inspelningen.

Intervallträningen vill jag dock inte lägga in för mycket av redan. Vad jag däremot behöver bli bättre på:

Långpass.  Långpass på mer än 20 km.

Det viktigaste nu är att jag får träna och hittar mer rutiner, mer träningstid utan att tumma på kvalitetstid på andra sätt för att skriva, älska och bara vara!

ADIOS!

Kameror, intervjuer och att vara tvkändis för en dag =)

Hahahaha, på ett skämtsamt sätt alltså. Givetvis är det inte jag som är i fokus även om jag också fått kolla mig i spegeln en och annan gång extra . När sedan kameran slocknar, tjaaa då kan man fisa och rapa som den äkta norrlänning man är. Lägg märke till den snygga mössan vi har =)

Underbar vinterlöpning och vinterhelg tillända. Frsikhet, fräschör, socialiserande, hund och matte kel, filminspelningar och träning.

Lördag var långpass på 1 timme.45 min i 18,5 minus grader och masken gjorde det möjligt. Efteråt var jag tvungen att fota lite för sådana vackra dagar växer inte på trän. Rimfrost på ögonfransar, hår och örsnibbar gav skratt och köldeffekt men också en härlig känsla efteråt.

 Söndag.

Vilken dag det varit och hur trött är jag inte både i kropp och knopp nu när jag sjunker ner i soffan här i Luleå. Varit en otroligt rolig och fin dag i Morjärv när vi lyft fram vår Bengt till årets Eldsjälsgala. Från tidig morgon till sen kväll har vi umgåtts, sprungit, ätit gott renskav, fikat, intervjuats, kramats och njutit av ett strålande vackert Norrbotten där solen gav himlen en färg i alla tänkbara nyanser. Ett sant nöje att få träffa alla fina klubbkompisar och se hur alla i byn ordnat så fint med ljus, eldar, renskinn och mat!

Mitt tal till Bengt blev uppskattat och jag blev nästan full av tårar själv då jag efter middagen läste upp och överlämnade blommor och choklad tillsammans med Cornelia.

Nedan följer några rader av talet som jag skrev ihop igår kväll.

Ett stort leende och ett hjärta av guld.

Tankar som alltid finns hos omgivningen och omtanke för klubbens medlemmar, ortens invånare och andra personer som finns i ditt liv.

En väg är sällan rak eller krokig precis som någonting heller aldrig är svart eller vitt, brett eller smalt eller stort eller litet. Det är just den lilla minimala nyansskillnaden av någonting som verkligen visar hur lite som behövs för att urskilja agnarna från vetet och bidra till att strålkastarna riktas just mot ett specifikt föremål just för att det sticker ut lite mer än allt det andra.

Som du Bengt.

Dagen avslutades med ett styrkepass i gymmet på Folkets hus i Morjärv, den lilla byn efter vägen E10 i hjärtat av Norrbotten. En by att lägga på minnet . Är för trött för att skriva något mer. Dagen har gått i ett och vi är många som varit på topp hela tiden. Men jag lovar att hålla er uppdaterade och bjuda på fina bilder och mer bloggande i morgon och hela våren. Oh my god vilken vår det blir!

Nu kör vi.

Min energi läggs inte på dårar

Att skriva av sig är som att träna av sig. Vissa dagar är bättre än andra fast alla dagar med träning är bra dagar.

Vilka dårar det finns i vårt samhälle. Vilka falska människor, eller ska jag säga falsk MÄNNISKA!?  Hur livet än ser ut så kommer det alltid att finnas de som vill höja dig och de som vill sänka dig och de som egentligen inte bryr sig ett jota om huruvida du står eller faller. Vilka människor du kan lita på är upp till dig att ta reda på. En knuff i ryggen behöver inte kännas och fallet behöver inte alltid vara platt. När det däremot kommer kan det göra ont, riktigt ont och det kan lämna efter sig en långdragen ömmande svanskota även om du snabbt är på fötter igen.

Energin du hade kan snabbt försvinna och mörka hela din tillvaro om du inte lär dig att hantera de situationer när du blir orättvist behandlad och trampad på.

Du ger och du ger och det är bara så det är att för en del människor existerar ingen ödmjukhet och ingen empati så de ser alla chanser att sticka dig i ryggen nästa gång eftersom att den styrka du har är så stark så att du reser dig upp, står till svars och fullständigt låter hela din styrka stås emot dem utåt sett..

Men innuti

Är du liten, svag och ensamast i hela världen FRAM TILL ATT du inser att den som är ensamast egentligen är den som  inte kan se dig lyckas.

 Var inte ensam  ty stödet du har är enormt och gör hellre upp med verkligheten, förinta det som förintas behöver och lös konflikten genom att sopa rent under din egen matta. Bort med det gamla och in med det nya. Resterna från den som vill dig illa, får tas hand om på annat sätt.

Styrkan är inte alltid konkret och konturerna av det som en gång var ett berg visar sig också ibland bara vara en liten kulle. Dagar kommer och går och många gånger kommer den lilla kullen att vara lättare att klättra upp på än det stora berget är.

När du står där uppe på toppen och blickar ut är det upp till dig att välja vilken utsikt du vill ha. Antingen tar du den oändliga vyn som ger ifrån sig både vitt, grönt och brunt på en och samma gång. Det som speglar den renaste luft som finns och det mest porlande vatten man kan tänka sig. Det som ännu är drickbart och oskadat.

Eller så väljer du det grå och dassiga betongimperiet som är så grått att det smälter samman med dimman som får sikten att bli ogenomtränglig.

Fråga dig själv vilket du väljer. Fråga dig själv om du orkar upp för det stora berget och fråga dig själv vad du kan göra dig av med efter vägen för att göra din packning lättare.

Se upp för dårrarna, dårrarna stängs =)

ADIOS

Blir du avundsjuk nu?

LIVE YOUR DREAMS!

dream what you lived!

Johanna 

Känner sakta hur livet kommer ifatt mig i takt med att dagarna återigen blir längre även om det knappast märks ännu. Försöker tänka positivt och märker verkligen hur himla bra jag mår nu när jag upptäckt lunchträningen. Att jag inte tänkt på det förr.

Långa arbetsdagar innebär mindre kvalitetstid om kvällen men det kan vara befriande att veta att träningen är gjord när man kommer hem, för att inte tala om känslan av att kunna komma ut när halva dagen gått, ta de första stegen, le mot de pensionärer man möter med sina hundar och bara lysa i takt med solen som så sakteliga rör sig uppåt. Snart, mycket snart kommer den att börja värma så att blossande köldbitna kinder istället är röda och brunbrända av den dos av solen som de fått. Snart mycket snart.

Bakom mig syns havet med isbanan som är känd för att om våren

ge glädje till många utenjutare!

Just nu flyter träningen på bra och jag börjar längta efter att tävla. Har det hänt någonting med mig? Förra säsongen tävlade jag för första gången på riktigt med tävlingar nästan var helg men det blev för mycket för mig och jag mådde inte riktigt bra av själva tävlandet, så jag beslöt mig för att ta "timeout!" och nu känner jag att några månader utan tävling gjort susen.  Känslan av att glida i mål efter en längre tävling med nytt personbästa, åh vad jag saknar den känslan. Men den kommer. Den som längtar efter något gott..

  Kvantitet och kvalitet. Saknar kvalitet i träningen och jag saknar att bli riktigt trött. Jag blir trött av skidåkningen men om vintern blir löpningen mer njutningsfull, vilket i och för sig är bra och något löpband känns INTE aktuellt. Därför kommer jag tillsammans med två vänner att åka till Arcushallens inomhusbana på torsdag

Arcushallen bjuder på banlöpning!

för att köra 1000 meters intervaller. Det ska bli kul att dra på och pressa upp farten något och att kanske kunna göra det till en vana en gång i veckan. För likt solen sakta går upp mer och mer, kommer min träningen också att stegra sig.

Helgen som varit har inneburit träning och mys i hemmets lugna vrå. Vaknade i lördags morse och trodde jag höll på att bli sjuk för jag var kokhet och hade huvudvärk, men efter att ha tränat släppte huvudvärken. Ett samtal med min gode vän M och vi bestämde att ses på söndagen för massage och ärtsoppemys. Att den kan vara så gott med Ärtsoppa. Kommer ihåg när jag var liten hur jag tyckte om det redan då. I skolan var det en av mina favoriträtter och ingenting smakar så bra som varm ärtsoppa efter ett kyligt löppass på 45 minuter.

Helgen blev sovmorgon och hundpromenad följt av lång frukost.  Vaknade på söndagen till minus 17 grader, som efter någon timme hade blivit 15 och som sent i gårkväll hunnit omvandlas till minus 4.

Det svänger fort ibland och nu hoppas jag att det stannar som idag hela veckan ut.

Blev ett köldbitet skidpass på Ormberget igår med Selma som trippade med och verkade glad och harmonisk. Kände hur fartvinden drev och ven mot kinderna och nöp i dem.

Jag är sugen på att åka iväg och springa ett halvmarathon i vår till något land där de ljumma vindarna smeker min kind och där kan jag ta ut löpsteget och kombinera nytta med nöje. Hittade en tävling i Portugal och vet att detta land skall ha fina träningsmöjligheter.  Kommer bli ett bra år för nu  känner sakta hur livet kommer ifatt mig i takt med att dagarna återigen blir längre även om det knappast märks ännu. Ibland känner jag mig så lyckligt lottas över den träningsglädje jag känner. Tänk om alla kunde vara lika lyckligt lottade och se allt det vackra som naturen ger till oss.

Nästa helg är det dags att höja bästa Bengt Ek till skyarna inför årets upplaga av Eldsjälsgalan och det mina vänner är stort, om han kommer med.  Än har han inte gått hela vägen men tillsammans med den vackra bygden där uppe skall vi visa vilken otroligt fin person denne man är och hur han betytt för oss på olika sätt. Jag kommer vara på plats så då får vi hoppas kameran biter på mig.

Bengt och jag samtalar i Morjärvs Folkets hus. Vem som är Bengt det kan ni säkert lista ut =)

Välkommen till Johannas sekt =)

ADIOS

Hur ska jag bli en bättre löpare?

Älska träning, varva olika träningsfomer, låt hjärtat jobba.

Vilka bördor du än bär på...

Sätt ner dem en stund och vila

innan du fortsätter. För, det märkliga är nämligen

att när det är dags att lyfta upp dem igen så har de blivit

både lättare och färre.

Spänningshuvudvärk är en av de vanligaste formerna av huvudvärk och kommer mestadels av att vi människor stressar för mycket och spänner vår kropp omedvetet i stunder när vi stället kunde lära oss att slappna av och andas, fokusera och själva bidra till att få den att släppa utan huvudvärkstabletter, som egentligen bara lindrar symtomen utan att ta bort det egentliga problemet. Motion kan hjälpa mot spänningshuvudvärk och den har hjälpt mig massor av gånger då jag känt tendenserna. Träning i naturen är den mesta medicinen och när den kalla luften fyller mina lungor är det som jag blir av med någonting som legat och pyrt och som liknar ett hårband som på den ena sidan sitter lite för hårt.

Vi har alla dagar då vi bara vill gräva ner oss i soffan under en filt och självklart måste vi få ha det. Det är en del av livet och även det ett sätt att slappna av.

Själv vågar jag påstå att när än jag känner mig tung i skallen, leds på människor, irriterad, ledsen eller bara allmänt ur form så är träningen ute i naturen den allra bästa medicinen.

 Den lugna löpningen kan fungera som meditation när du tar sikte på trätopparna, blir ett med andningen och bara kopplar bort de negativa tankarna som kan fylla ditt sinne. Den mer ansträngande löpningen rekommenderar jag till andra tillfällen då du känner dig så energisk att du längtar efter lite huvudvärk för att komma ner i varv stället.  Vi väljer självklart träning efter humör och form och en lätt jogg på en puls någonstans runt 65 procent av din maxpuls, kan fungera ungefär som Yoga.  För mig tar det  mindre än 5 minuter  tills jag har  fått på mig all min utrustning för att kunna ge mig ut på språng och det är den tiden som det skulle ta för mig att ta mig till bilen, från min lägenhet, på väg till gymmet. Det är en av de många miljoner anledningar som jag förespråkar då jag försöker lovorda löpning som träningsform.  

Vecka som varit har inneburit mycket träning varje dag men bra träning som gett energi liksom den också ger trötthetskänsla men också mersmak. Totalt har det blivit enligt nedan:

Måndag: skidor 15 km följt av löpning 5 km

Tisdag vila

Onsdag löpning morgonjogg 3 km (till jobbet)

Lunchlöpning 45 min tempo

Löpning hem från jobbet 3 km

Torsdag morgonjogg 3 km (till jobbet)

Lunchlöpning 50 min distanspass i vacker sol

Styrketräning ben och bål följt av

löpning hem från jobbet 3 km

Fredag morgonjogg 3 km

Lunchlöpning hem för att rasta Selma 3 km, följt av löpning med Selma 5 km, följt av löpning tillbaka till jobbet 3 km, följt av löpning hem

3 km, följt av intervallöpning efter jobbet 4 km

Lördag längdskidor Skate 19 km blandat med stakträning på hundspåret

Morgondagen blir ett skidpass enligt dagens mått.

Helgerna passar perfekt för att åka skidor och hålla på lite längre medan veckorna blir mer pusslande där ändå kvalitet finns med .

Lyckan för mig är när hunden kan vara med och träna för då behöver jag inte känna någon stress där. Skönt att veta att både matte och hund fått träning så att någon hundpromenad inte behövs på fleeeeeera timmar. Skate ger hög puls, bra benträning och varvat med stakningen vet jag att det gör mig till en starkare löpare.

Efter dagens skidpass blev det en spontanhandling på Ica Maxi för att köpa lite gottis och förbereda veckans matlådor till jobbet. Gjorde storkok köttfärssås igår med Salvia, krossade tomater, flingsalt, svamp och lite röd currypasta samt Basilika. Tycker om att använda örter i min matlagning för det ger god smak och konsitens. Till detta serverades en sallad gjord av matvete, ärtor, majs och paprika blandning samt mammas hemgjorda matbröd. Hur jag än bakar får jag det inte lika gott som mor.

”Mor lilla mor, vem är väl som du?

Ingen i hela världen!”

Huvudvärken har släppt en aning och borta i den rosa sängen ligger en hund och sover sött. Vart den här dagen slutar vet ingen men nog är det något speciellt med helgerna. Förutom att man kan träna i dagsljus kan man också läsa morgontidningen längre och se solen börja lysa och ge ljus till vardagen.

Tiden går fort nu och hips vips är det barmark, slask och nakna träd. Har du funderat på vilka mål du ska ge dig själv i vår? Börja nu och glöm inte de små delmålen. En tävling i mars och en tävling i maj? Grunda med distans där du tillåter dig att insupa den kalla luften och ladda inför den tyngre intervallträningen som skall putsa din form. Njut av den kalla luften som fyller lungorna. Njut!

Vill du bli en bättre löpare? Anmäl dig till löparcoaching med mig.

Klicka här  (under länkar)

(sidan är under uppbyggnad men kommer inom kort vara helt färdig)

ADIOS!

Nyårsaftonshelgen, både bra träning och bra fest med fina bilder!

Det blev ett gott nytt år och ett bra slut på året 2012. Nu är det 2013 och det känns aningen ovant att skriva det  för så är det ju alltid när hjärnan skall ställa om sig och göra något annorlunda.  Ibland kommer jag på mig själv med att fortfarande leva kvar i min tonårsbubbla med hjärtan, blyerts och krossad kärlek. De gamla dagböckerna ligger fortfarande kvar i skåpet i det rosa flickrummet och om än bladen är dammiga så har inte bokstäverna bleknat. De vittnar om en tös som redan då älskade att skriva och att uttrycka sig i ord. Idag är hon en kvinna som passerat 30 strecket men som ändå känner sig ung i sinnet och fräsch som en nyporos för det mesta. 

Det är en fin nyrshelg som är till ända . Ett gammalt kapitel har nu satts punkt på och ett nytt fortsätter.  Lagom till nyår kom värmen och spred slir och snö blandat med plusgrader till länet. Vad lämpar sig bättre då än att åka Skate skidor? För det är inte lika svårt att få fäste som vid Klassiska skidor, trots att tempersaturen är varmare. Jag har tidigare åkt en del klassiska skidor mest för att det ger bra träning för hjärtat samtidigt som det ger bra träning för bål och överkropp.  När jag nu köpt Skateskidor så behövs det inte lika mycket förberedelse för vallning men däremot känner jag att det för mig är ett perfekt alternativ till intervallträning då jag lyckas pressa upp pulsen rejält och får pusta ut ordentligt i de backar jag skatar upp för. Stolt över mig själv att orka upp för alla långa backar på Lappberget i Överkalix, som för övrigt har en av Sveriges bästa rullskidbanor om sommaren.

Dagen innan nyår sparade jag med träningen till eftermiddagen eftersom det kommit mycket nysnö. Jag lät Selma följa med mig och åkte sedan 4 varv på 3 km spåret och upplevde att det gick väldigt lätt även om jag får träna mer på teniken. Tre km spåret är lagom för det finns både någon tung backe, samtidigt som det också är nerför. En bra kupering helt enkelt.  När man åker skate gäller det att inte ta ut rörelserna för snabbt utan glida på skidan och att verkligen känna att det är höften och benen som jobbar.

Nyårsafton började jag morgonen med att åka Skate igen. Kände ingen träningsvärk sedan gårdagens pass och åkte hela 15 km med pigga ben. Hade det inte varit för att jag skulle bli hämtad hade jag fortsatt. Sista km åkte jag utan stavar med Tommy och Tony som jag träffade där uppe på Lappberget. Båda är vana skiddåkare och har gjort väldigt bra tider på Vasaloppet men Tommy tyckte ändå att det såg bra ut för mig i uppförsbackarna så det bådar gott  =) Det är så kul att ett alternativ till löpningen även om jag nu ska försöka höja min träningsmängd med löpningen inför kommande tävlingar.

När jag kom hem tog jag på mig löparskorna och brände av 5 km i ett lagom tempo som en slags nervarvning för att Selma skulle få springa också

och efter det var det dags att hoppa i bastun och ta på nyårsblåsan inför kvällens fest och 3 Rätters.  Vad tycks om frisören? Det är den allra mest enkla förberedelsen man kan tänka sig. Kolla själv.

Tvinna håret i två knutar medan det är lite vått. Låt självtorna i några timmar i knutarna och släpp sedan ut. Voila =)

Redo för party!

Jag hade till uppgift att göra efterrätten som blev en succe mycket tack vare detta recept. Kan säga att det är inga onyttigheter i den chokladkakan och till och barnen på festen åt så det stod härliga till.

Kladdkaka Rawfood

Tack syster för en trevlig nyårsfest!

Idag har jag börjat morgonen med transportlöpning 3 km och under de två arbetsdagar som är kvar kommer jag göra samma. Jag kommer också att  springa på lunchen 45 min för att få dagsljus och mer energi för jag känner mig seg nu. Det blir som om kroppen och knoppen kommit in i en dvala på grund av ledigheten som varit. Lunchlöpningen idag blev 45 min tempo då jag trots halkan kunde springa fort och avslappnat. Det var härligt att komma in sen och äta lunchen och känna hur mycket energi jag hade fått tillbaka. Det roliga var att medan jag var ute och sprang då ringde en journalist från Norrvbottens Kuriren och ville ställa frågor om kära Bengt Ek som blivit nominerad av mig till årets Eldsjälsgala som tv4 kommer sända i slutet av januari. Eftersom att Bengt är en person som gör så otroligt mycket för alla oss aktiva löpare i Morjärvs SK, samt även hjälper till ideelt med snöskottning, om sommaren gräsklippning, samt varuutkörning till de äldre, är han väl värd att lyftas fram. Tack vare min text jag skickade in fick han chansen att bli sedd och hörd och jag är glad för Bengt skull. Missa inte Norrbottens Kuriren i morgon.

Kuriren på Webben

Avslutningsvis

När dagarna är långa men ljuset lyser med sin frånvaro kan jag varmt tipsa om att träna transportlöpning eller lunchlöpning (eller annan träning) men gärna utomhus för det ger otroligt mycket och bidrar till extra ork och pigghet. Skönt också att ha träningen gjord när man kommer hem.

ADIOS

Nu höjer jag ribban inför 2013! Vinden mot kindens årskrönika

Några stapplande steg är allt som behövs för att snubbla till men en knuff i rätt riktning är allt som kan ställa allting till rätta igen.  Brutna vingslag som sakta lagas och allting går sin gilla gång igen. Fri som en fågel. Obunden och alldeles, alldeles underbar. I en värld som ger ifrån sig så vackra färger, så underbara dofter och en natur nästan magisk med ett snöfall som är som sockervadd och dunfluss och påminner om mjukglass. Mitt i vintern, den svenska vintern som ter sig grå och färglös men ändå lyser upp vardagen. Jag blickar tillbaka på året som gått . Året 2012.

Jag ser mig i spegeln och de bruna ögonen ger ifrån sig en strimma av värme. Du har vackra ögon, får jag ofta höra. Idag vet jag att det stämmer. En gång i tiden föraktade jag dessa ögon för att DE andra….. inte tyckte att de var på ett sätt som andra ögon var.

2012.

En vecka i Turkiet gav energi!

Ett år som kanske inte innehållit lika många resor som jag är van vid

men ändå korta resor med utmaningar som fått mig att bli starkare både som idrottare och person. Ett år då jag fått uppleva ”väggen” men där jag tagit mig tillbaka genom att tvinga mig själv till att bli mer närvarande i nuet. Hur stress inte nödvändigtvis är att ha tusen saker att göra utan också hur den rådande arbetslösheten i Sverige, inom läraryrket, inom mycket, får människor att tappa sig själv. Jag valde att hitta mig själv men ännu har jag inte hittat allt.

Jag ser mitt ansikte i spegeln och de konturer jag ser är ett ansikte som åldras precis som alla andra också gör.  Det jag ser är vackert och jag är glad att kunna säga det. Jag minns tillbaka. Det skall man alltid göra.

 Jag kommer ihåg året 2008. Jag bodde då i Luleå och hade precis flyttat tillbaka från Lund och fick återigen uppleva riktiga vintrar . Under den tiden existerade det för mig inte någon vetskap om vilken underbar träning det går att bedriva utomhus året runt med rätt kunskap och insikt. Gymmet och Gerdahallen, var min barriär och rädslan var ofta hur jag skulle klara vintrarna med kyla och snöstormar.  Det var Feb och de pratade Vasaloppet på tv. Skulle jag kunna, jag menar jag hade ju ändå åkt en del skidor i min ungdom. Men 9 mil är 9 mil och idag vet jag att det inte alls krävs så speciellt stora uppoffringar för att åka de 9 milen. Allt är möjligt om man tror på sig själv. I mars i år passerade jag mållinjen efter 7 timmar och 18 minuter och känslan var enorm. Det som jag fick med mig gav mersmak och idag är jag glad att jag började med idrott på senare år. Framtiden ligger i mina händer och jag har mer utmaningar framför mig. Dessa utmaningar gör mig stark och styrkan den behöver vi. Åldern gör mig starkare och jag har, mina vänner, aldrig varit i så bra fysisk form som nu!

Året 2012 handlade för mig om att förverkliga sina drömmar rent arbetsmässigt och att följa sitt kall, om man har något man brinner för.  Bygga upp ett liv i Luleå, en ny stad, en stad jag vill leva i. Jag strävar hela tiden uppåt och ibland kanske jag kan uppfattas som en sökare som aldrig blir nöjd men om man inte provar får man aldrig veta.   Året 2012 handlar om att lägga tid på något man älskar att göra men att se att tiden föder framgångar och att varje leende jag får tillbaka från en individ som inspireras av MIG…….. Att få MVG av sig själv och att ge MVH till andra!

Jag har hellre tid än pengar även om pengar så klart ger mig möjligheter att resa och det gott folk kommer det att bli mer av under 2013.

2012 är mitt år som löpare och jag är stolt över de framgångar jag haft.  Jag är en gröngöling när det kommer till att tävla och där har jag mer att lära, både av mig själv och av andra. Jag höjer ribban nu.

Jag har bestämt mig för att satsa mer på löpningen under 2013 med en kontinuitet i min träning. 2012 upplevde jag min första skada orsakad av idrotten och min passion som var som ett knytnävsslag i magen, men jag fick också ta del av en sida hos mig själv jag inte trodde jag hade. En envishet och målmedvetenhet som fick mig att ta hand om mig själv så att jag 5 veckor senare fortfarande var stark och ännu mer biten av löpning.  Du har gjort ett förbannat bra jbbb, sade sjukgymnast Anna på City Rehab till mig. Jag har lärt mig att om man vill utvecklas i sin träning och sitt idrottande krävs också den träningen som stärker och bygger upp.  Annars tar det stopp, förr eller senare. Jag vill dela med mig av detta till alla er, med vinden mot kinden.

2012 innebar ett nytt jobb och nya fina arbetskamrater som fått mig att växa som person. Vad som än händer har man alltid en utbildning att falla tillbaka på och vart jag mig än i världen vänder, så tror jag att lyckan står i guds händer, eller hur är det han sjunger nu igen?

2012 har inneburit många fina vänner som jag vet att jag kommer fortsätta akta och ta hand om men också förlorade vänskaper och brutna band , där man också inser hur skört ett pärlhalsband kan vara.

2012 var året då jag fått hålla mig frisk och klara mig utan förkylningar, förutom en långdragen bihåleinflammation i våras och alla ”inbillningssjudomar” som kommit i samband med en tävling. En löpares största rädsla, att bli sjuk, att inte kunna träna, att inte få sina endorfiner.

Året 2012. Ingenting är omöjligt längre.

2012, resan med mamma, storasyster och vackra Felicia med de tindrande ögonen.  Jag vill uppleva detta igen, hämta energin, springa längs efter stränderna och sedan skåla tillsammans med Er, alla. Höra mammas skratt. Det ska vi göra igen.

 Goda vänner växer inte på trän. Niklas är inte bara en av mina bästa vänner, han är också ultralöpare!

Utsikten är enorm här från ovan och mina vingar känns inte brutna längre. De bär mig framåt och de visar mig in på stråk jag aldrig varit på innan, både medvetet och omedvetet. De bär mig lätt och svepande framåt och friheten och landskapet under mig ter sig, inte längre, lika stort och främmande som det gjorde tidigare. Jag är på väg. På väg mot nya vidder men jag har bestämt mig för att inte riktigt landa. Än. Däremot ser jag allting klart nu och därmed ser jag också mig själv klarare. Jag vågar tro att jag kan och jag vågar se att ni gillar det jag gör för att jag brinner för det.

Det blev inget Thailand i år...men

Det är med förväntan och glädje jag ser fram emot 2013. Det är ett oskrivet kapitel på många sätt. Siffrorna lyser redan klara och starka!

Nu kör vi.  Jag hjälper er att nå era löparmål men Ni, mina vänner hjälper mig, att nå mina.

ADIOS!

Människans bästa vän!

Träning, och kärlek  är två byggstenar i livet som förgyller livet och får oss att må bra, liksom familj, barn och annat som kan ge livskvalitet. Vad man än väljer är det ett val baserat på vilken person man är, givetvis. Vissa av oss föds med ett slags kall att skaffa barn medan andra gråter mer när de ser filmer där djur far illa, mer än att människor gör det. Dessutom är djur som barn även om de inte kommunicerar som vi.  Livet blir vad vi gör det till och själv är jag uppväxt i en familj där husdjur alltid varit viktiga och funnits med som om de vore en familjemedlem.  Ja nu låter det som om människorna inte varit viktiga och det är inte så jag menar heller, utan bara det att hundarna betytt och betyder mycket än idag, för mig.

Jag glömmer aldrig min första hund som hette Mirja och blev familjens ögonsten.  Hon kom till mig när jag var två år och gav glädje i mitt liv när hon busade och försökte bita tag i mina byxfickor så jag fick gömma mig på en stol var jag kanske inte fullt lika lyrisk men jag älskade den hunden tills hon olyckligt rycktes bort från oss en kylig höstdag när löven fortfarande satt fast på träden och färgade grenarna i gult, orange och andra varma nyanser som vi endast kan ta del av på hösten. Hösten luktar på ett speciellt sätt och än idag känner jag den lukten som jag kände  den eftermiddagen då hon dog den septemberdagen.

Min barndom präglades av hundarna och det faktum att jag ofta fick förmånen att vara ute i skogen med min far som varit och fortfarande är fågeljägare med skällande fågelhund i form av den finska spetsen. Många är de gånger jag fått smyga bakom honom bland träden och grenarna, suttit bakom skotern eller fått njuta av en god matsäck i grillkåtan nere vid tjärnen eller på renskinnet uppe på toppen av Hattaberget med en fantastisk utsikt , även om jag i den åldern tyckte det var mer spännande att titta ut och se hur högt upp jag var än att njuta över allt det vackra.

Jag tror att det är allt detta som lagt grunden och stommen till hur mycket jag idag uppskattar att vara ute i naturen och hur jag värdesätter att ta del av skog, vatten och den lukten som jag insuper när jag promenerar, åker skidor eller springer ute. Det tog mig år av stadslukt och brist på allt detta för att förstå hur mycket det betyder för mig men jag tror att distansen från hem och norrbotten är det som behövdes.

Min far har skrivit en bok som heter 64 år med finska spetsen

och det är en känslosam bok som beskriver den kärleken som finns mellan jakthund och individ och med humor och glimten i ögat beskriver han på ett roligt och intressant sätt många av jaktincidenter han upplevt med hundar, sig själv och sina vänner allting i Norrbotten och de skogar vi har här uppe.

Boken beskriver också livet, väcker tankar, ger svar på frågor och framför allt så ger den harmoni och tacksamhet över allting som en kall nos, ett par fuktiga ögon och en viftande svans kan ge , för alla hundälskare men även för de som är intresserad av skog och mark.

Om man vill beställa boken så kostar den 250 kr och kan beställas genom mig.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Från oss alla, till er alla, en fin fredag!