LFA

Frontpage Slideshow | Copyright © 2006-2011 JoomlaWorks Ltd.

loggavmk3

När hjärtat slår ett slag extra

Ett hjärta är ett symbol för kärleken i allra högsta grad. Det röda pumpande hjärtat som får människor att förflytta berg, få oanade krafter de trodde de saknade, ger en känsla av välbefinnande och harmoni när det slår lugnt och stilla och får andning, blodtryck och krämpor att försvinna.. Ett hjärta står för styrka hos oss individer och vittnar på de påfrestningar vi utsätts för. Hur vi flyr, fäktar med armarna och kämpar in i det sista. Ett hjärta står för romantik en solig sommardag med kyssar och smek och fotavtryck i sanden. Ett hjärta står för välvilja och "kämparanda" hos människor .. men ett hjärta för mig, symboliserar också döden och vetskapen om att ingenting varar för alltid. Ett krossat hjärta gör ont, så ont att det känns som om någon håller på att slita hjärtat ut kroppen. Det vet vi alla som upplevt det och fått ta del av hur det ALDRIG, ALDRIG lämnar en oberörd förbi. När hjärtat slår lugnt och stilla fylls hela vår existens med ett lugn.

Är det någon kroppsdel som jag fruktar så är det faktiskt hjärtat, hur än vackert det kan framstå på bilder och hur än ofta avtecknat det är hos unga småflickor som välvilligt färgar in det i rött och är livrädda för att konturerna skall hamna utanför.. Ett hjärta kan splittra familjer när det plötsligt en dag slutar slå och inte längre tickar på, dag ut och dag in, som det alltid gjort. Här kommer symbolen av styrka och mod in. Vilket som skall väga tyngst i ett ögonblick när det handlar om sekunder. När hjärtat inte orkar mer.

Vi måste ta hand om vårt hjärta och vårda det väl. Likt alla andra muskler i kroppen måste vi lära vårt hjärta att bli starkt och uthålligt och även lära det att klara av de påfrestningar vi utsätts för när den negativa stressen kommer in i bilden. Hur många gånger har vi inte känt att hjärtat hoppat till i bröstet på oss, eller fått ta del av hur det rusat fram i bröstet på oss likt en kulspruta. Hur vi sakta och lite frågande satt handen mot bröstet och undrar om det är något fel på oss och om vi håller på dö.. Hur vi blivit mer och mer uppmärksamma på vår kropp och de signaler vårt autonoma och parasympatiska nervsystem ger till oss. Hur det gasar och hur det bromsar och hur vi ibland har svårt att hinna med i svängarna. Vissa av oss mer eller mindre än andra.

imagesCAMI4J6R

Jag vet inte vad det var som utlöste det första gången och jag vet inte om jag vill veta det heller. Jag visste inte då hur stor inverkan på mitt liv det skulle få, oavsett om jag är frisk, stark och uthållig. En förkylning kan jag ta, likaså en magsjuka, men att leva med en ständig ovisshet över nästa gång det skall hoppa till i bröstet och att ibland behöva välja bort saker på grund av detta, kan vara tämligen tufft ibland. Vi har alla någonting som symboliserar oss och som är en del av oss, kanske alltid kommer vara. En orolig tarm, en tendens till att sova dåligt, en tendens till att ha dålig andedräkt, att dra timmerstockar om natten eller att åka på halsfluss eller urinvägsinfektion titt som tätt. Vad vi än har, får vi lära oss att leva med det och göra det bästa åt situationen så länge vi vet att det inte gått att göra någonting och att det är ofarligt. Det är så lätt att tänka, men så svårt att handla logiskt när det kommer till praktiska sitiationer eller sunt förnuft när en röst någonstans innuti huvudet talar om att en fara kan hota. Den rösten har vi alla också i bland. Kanske har du upplevt den första gången du skulle gå på date, bada isvak, köra bil, hoppa från högsta etage i simbassängen, hoppa fallskärm eller åka flygplan.

På Internet finns följande information.

Extraslag är ofarligt och drabbar vältränade individer mer än andra. Extraslag beror på att ett slag kommer tätt efter det förgående slaget och där efter blir det en paus som gör att hjärtat fylls med blod. Det är extraslaget som känns som en volt i bröstet och det står också att det känns extra mycket om man utsätts för stress.

Jag vet inte ens längre om det var någonting som utlöste det första gången men jag kommer aldrig att glömma den dagen jag kände av det första gången. Det bottnar säkerligen i ett min hjärna minns det och triggas igång av olika situationer som jag förknippar med obehag av något slag, som kanske ligger omedvetet. Jag tror det kan vara svårt att förstå hur obehagligt det kan vara, när det handlar om ens hjärta . . En panik över att någonting skall vara fel? Rädsla föder oro och oro ger stresshormoner i kroppen, som i sin tur ger ännu mer av det jag avskyr men som jag lärt mig att leva med.

Ett moment som anses jobbigt, inte fysiskt, men psykiskt. Ett hinder, en oförutsedd händelse eller ett skrämmande möte som likt förbaskat ger mig styrka. Hur länge ska det behöva vara så här? Eller om jag vänder på frågan till ett konstaterande: Det kommer alltid att vara så här.

Första gången blev jag så rädd att jag tappade tron på det jag älskar att göra, nämligen att springa. Tänk om det är något fel på mitt hjärta och att det plötsligt bara slutar att slå? Men jag är ju frisk och mitt hjärta är starkt och uthålligt. ”Det finns ingen som har ett så starkt hjärta som du, Jonna!” brukar min mamma säga till mig, i de stunder jag oroat mig och beklagat mig åt henne. Kära mamma, som alltid lyssnar även om hon inte alltid har den rätta lösningen. Ekg och ultraljud och konstaterande av ett friskt hjärta och ljudet av en röst, en läkares röst. Den rösten som till syvende och sist också blivit, trots all oro, en stor och genomborrande tröst hos mig.

Stress, infektioner, alkohol (dagen efter) att bli kall och frysa, samt oförutsedda händelser av negativ karaktär utlöser mitt extraslag ännu mer .

Mitt hjärta är mitt och det är en del av mig. Det bär mig framåt och det är jag tacksam för. Det syresätter mig när jag tränar och det ger mig möjligheten, privilegiet och passionen att kunna ägna mig åt löpning. Hur kan jag vara så dum så jag inte alltid tar hand om mitt hjärta? Hur kan jag vara så korkad att jag tränar med förkylning egentligen? Vem tackar mig den dagen jag får en inflammation i hjärtmuskeln? Vem kommer säga: Vad var det jag sade? Vem kommer söka min blick och visa mig medlidande, när jag själv inte vårdat det bästa jag har, mitt hjärta..

Nu är jag klok, nu har jag vilat, nu har jag avstått tävling för att jag inte varit Piggelin och den här förkylningen har äntligen lämnat greppet om min kropp. Till veckan drar min träning igång igen . Men det finns människor därute som inte ger hjärtat rättvisa genom att gång på gång utsätta det för belastning genom att bedriva hård träning med infektion i kroppen. Att hjärtat hoppar till ibland det kan vi aldrig påverka, men vi kan hjälpa hjärtat att kunna fortsätta syresätta oss på bästa sätt genom att inte utsätta oss för saker som kan medföra allvarliga komplikationer. Till alla er som av någon anledning upplevt liknande saker vill jag bara säga: Gå och kolla upp det för säkerhetsskull. Hjärtat skall man aldrig ta någon risk med. Läkarna försöker ibland få oss vältränade att tro att allting vi har härrör från det faktum att vi tränar. Jag kan köpa att träning kan medföra Bradykardi (låg vilopuls) men extraslag kan också ha att göra med allvarliga saker som i värsta fall kan leda till döden.

För några år sedan gick en gammal klasskompis till mig olyckligt bort på grund av plötsligt hjärtstopp. Han var som jag en träningsmänniska som älskade naturens mirakel med vinden mot kinden. Han är endast en av många som drabbas av detta. Genom att vara uppmärksam på kroppens signaler kan vi förebygga mycket. Ta hand om er där ute. Glöm inte att det är aldrig för sent att börja ta hand om hjärtat. Träna rätt, ät rätt, vila rätt och framförallt stressa mindre

 

.festen

ADIOS