LFA

Med musikens toner !

Jag lyssnar på låten som ger mig kalla kårar när jag hör den. När jag hör vissa låtar är det som jag kan gå in i mig själv och jag blir så full av känslor att det är svårt att förklara.  Kalla kårar längs med ryggraden sprider sig och efterlämnar en kyla, men ändå en värme inombords. Glädje, sorg, tårar, skratt, minnen. Både ljusare och mörkare.

” I can´t tell you what it´s really is, I can only tell you what it feels like

And right now it is a steel knife in my windpipe

I can´t breathe but I still fight when I can still fight

As long as the wrong feels right it´s like I am in flight.

“Just gonna stand there and watch me burn?

But that´s alright because I like the way it hurts.

Just gonna  stand there and hear me cry, that´s alright because I love the way you lie,

I love the way you lie.

Den får mig att tänka tillbaka på ett av mina roligaste lopp någonsin, Lidingöloppet förra året. Låten hjälpte mig fram på de sista två km genom att jag kunde öka farten och ge allt jag hade. Jag satte på repeat gång på gång och genom varje omgång gav den mig energi och kärlek . Det här med att träna med eller utan musik är en smaksak. Vissa vill inte ha någon musik alls för att kunna vara mer närvarande och ta del av det som händer runt omkring.  För mig är musiken en inspiration och den är en skygglapp för mig att gå ännu mer in i mig själv och skärma av alla runt omkring. Det är bara jag som står på startlinjen. Alla de andra existerar inte.

 Har du någonsin tänkt på det här med att ha FLYT?.

Att ha flyt på ett sådant sätt att din kropp anpassar sig till underlag, väder och vind och att ha flyt på ett sådant sätt att din dagsform stämmer lika bra som det ansikte du ser i spegelbilden på vattenpölen och som inte kan signalera någon osäkerhet eller tvekan.  Eller de konturer du ser i skuggan av den du är.

Ditt ansikte.

Din kropp.

Dessa saker kan vi aldrig ändra på och det är och förblir det som alltid identifieras med just det som är du.  Dagformen ändras hela tiden och förblir aldrig den samma.  Ibland när jag är ute och springer finns den plötsligt där. Känslan av FLYT, Flow eller vad man nu vill kalla det. Då känns det så bra i kroppen att jag glömmer bort att jag springer. Jag hade lika gärna kunnat ligga och flyta omkring på mage i ett turkosblått vatten som är spegelblankt med synen av mitt eget ansikte där nedanför. Jag glömmer bort att jag tränar och mitt flyt i kroppen beror säkerligen till stora delar på min andning, det sätt jag rör armarna, det sätt jag sovit på, socialiserat, funderat, ätit, druckit och laddat. Hur känner du när du har flyt? Hur känns din träning då om du kopplar bort det mentala och fokuserar på de andra extremiterna. Har du funderat på det, om inte så gör det.

Nu håller jag på med en ny lista med musik inför kommande tävlingar. Givetvis finns den med. Låten som hjälpte mig fram. Den låt jag inte kunde lyssna på för en tid tillbaka för att jag var så leds på den. För mig är det viktigt att musiken gör mig taggad och laddad och det skall helat inte vara för lugn musik även om den musiken också kan vara bra genom att den kanske väcker minnen till liv och skapar ett slags rus av känslor medan jag springer så att jag visualiserar och ser någonting eller någon framför mig som betyder mycket för mig. Vid ett tillfälle hörde jag en låt som jag hörde år 2004 då jag precis börjar springa lite mer och skulle vara med i min första löpartävling som aldrig blev av, för att olyckan var framme och valde att ta med mig min älskade hund lilly upp till himmelen. I början efter hennes död kunde jag inte lyssna på den låten utan att gråta. Idag gör jag det genom ljusa minnen och med vetskapen om att hon har det bra och lever vidare genom Selma.

Men med eller utan musik. Jag kanske inte är någon tävlingslöpare då? Inte någon riktig i ordets rätta bemärkelse.

Jag är Johanna. Varken till er från och så länge jag vet det spelar allt annat ingen roll. Nu tar jag min musik och sadlar om till de kläder jag trivs bäst i och försvinner in i musikens värld. 

ADIOS!