LFA

Påskharen och påskskaren!

Det är en solig påskaftonsmorgon. Ett långt ord att döma, trots att den längsta dagen var igår.  En dag då jag införlivade mina sinnen med att vara ute mycket i den friska luften.

Solen skiner igen genom den inte allt för präktiga rullgardinen och ute vittnas en ljuvlig morgon. Trots att jag försöker blunda kan jag inte sluta de bruna och flyta bort till sömnens land.  Jag vill upp och möta dagen, njuta av tystanden medan den varar och känna den kyliga luften mot mina kinder. Jag har längtat så mycket ut på skaren på de vita vidderna att jag inte kan tillåta mig själv att ligga kvar här.

Jag är frälst, kär och helt makalöst tagen. Jag upplevde en ny sida av löpningen i förrgår då jag tillsammans med en god vän fick springa på vårskaren. Den hårda snön som öppnar upp ofantliga möjligheter.  Tänk att kunna springa överallt och i vilken riktning som du vill. Alla ton av snö som bär en vart än man styr stegen. Att kunna sträcka ut kroppen vart som helst som ögat ser utan att ta hänsyn till några yttre omständigheter. Lagom tempo, ja ni vet ett sådant som ultralöparna, de allra flesta har, det som gör att man kan fortsätta hur långt som helst Ja i alla fall känna det så. Nya vyer, nya vägar och plötsligt kommer vi ner till den allra vackraste fjärden . Löpandes med bara ljudet av knastret under våra fötter tar vi ett varv runt ovetandes om vart vi skall hamna. Springer på in i skogen, hoppar över grenar och kryper under kvistar och plötsligt är vi någonstans där vi inte vet vart, men känner oss hemma ändå.

Två timmar och 4 min härlig distans löpning. Jag vill göra det igen och om endast en kort stund är det dags för mig att snöra på mig skorna och ge mig ut på vidderna i min hemby. Planerar att ta mig upp mot ”Hattaberget” och springa på så länge det känns roligt, stimulerande och njutningsfullt. Kanske stanna till och blicka upp mot himlen och möta solens varma strålar och känna hur de bränner mot min hud. En hud som vittnar om en individ med kärlek för att vara ute. Ute i vår natur. I alla väder, men kanske allra mest när det är som det är idag.

Du behöver inte förstå och du behöver inte försöka sätta dig in i mina beskrivningar av någonting makalöst om du inte vill. Kanske har du redan tröttnat på att läsa och hittat någonting mer intressant? För vad är väl en dag på slottet?  Jag skulle inte byta ut mitt liv mot någonting annat JUST HÄR IDAG!

Sakta börjar jag förstå att jag inte är någon löpare i ordets egentliga mening. Inte en sådan dag som denna. Då är jag en njutningens löparinna .Jag är inte gjord för att springa fram, jagandes tider till höger och vänster. Jag är inte gjord att följa ett träningsprogram som säger 200 meters intervaller på en platt och tråkig bana. Inte sådana här dagar i alla fall. Jag är född till att njuta med alla mina sinnen och, likt ett element som avger värme, suga in allting som naturen ger mig, här och nu just idag. 

Kanske är det så att vi söker olika saker och att det står skrivet i stjärnorna redan när vi föds vilken typ av idrott vi skall ägna åt oss. Kanske är det som artikeln som min käre far visade mig, att man kan testa barn redan som små, för att ta reda på om de skall bli riktiga fotbollspelare eller inte. Kanske är det så att just den stjärnklara natten den 28 feb 1980 lyste stjärnorna extra starkt och skrev ner allting redan då..

Just nu vill jag bara upptäcka och dela med mig av allting som jag upptäcker. En dag ska jag dela med mig till dig också genom att förmedla mer än bara texter. En dag skall du få se hur underbart vackert allting här med dina egna ögon.

Träning vecka 14.

Måndag: Distanspass 65 min.

Tisdag: intervallpass i backe 55 min (15 intervaller a´50 sek med snabb nerjogg)

Onsdag: kvällspass med ny energi och framförallt nytt klockslag (kvällstid) 45 min.

Torsdag: långpass distans 124 min (på isen, i skogen, längs vägen) med överarmsstyrke efteråt givetvis med kroppen och naturen.

Fredag: Morgonlöpning (återhämtningspass 70 min) längs med isen.

Lördag: skogs löpning på skaren och hårda skoterspår runt myrar, berg och isar: 120 min.

Tack snön och tack skaren och framförallt. Tack de kyliga nätterna för att jag fått ta del av skonsam och givande löpning denna vecka.  Denna påsken har varit en av de bästa på länge med hud som av solens bränner, rykande varmt kaffe i solen, långa promenader, lax på saltbädd, påskgodis

och framförallt tystnad i naturen. Att inte möta en endaste människa, behöva ta del av bullret från bilar eller lukten från avgaser.

Adios!!