LFA

Tips för att lära sig tycka om regn.

Jag har aldrig lärt mig att tycka om regnet.

Men jag har lärt mig att uppskatta det ur ett annat perspektiv.

Blött, kallt, blöt hund, blöta strumpor. 

Men också doft, syre och lättsamhet!

 Regn är ofta kallt, strilande och gör mig fuktig och frusen  . Sakta tynar mina händer bort och förintar färgen i mina fingertoppar. Hårstrimmorna lägger sig som ett slickad paket runt hårfästet och mina skor som allt som oftast inte alls är anpassade för vattenpölar blir tunga av regnets kraft . Många gånger blir min skepnad nerkyld redan när jag tittar ut genom fönsterrutan och konstaterar:

-Jaha regn idag. Igen!

Scenariot är alltid detsamma och slutar alltid på samma sätt. Efteråt har jag ändrat uppfattning om regnet. Efteråt, och då pratar vi inte om den stunden när de grå stråken dragit förbi och gett oss ljuset tillbaka, nej vi pratar om den stunden när jag syresatt mig själv, mina lungor, mitt hjärta och hela min existens och gett mig ut på träningspass i regnet.

 Efter några vattendroppar känns det behagligt, ja nästintill bekvämt för alla dofter ute i skogen träder fram på ett annat sätt, och gör att jag kan känna mossa, bark, renlava, årets första knoppar, blöta grenar, mjuk jord och färska skvalpande vattenpölar som om de vore en del av alla mina sinnen. Fötterna känns inte så sköna när den första vätan tränger in genom skor och sockor och ger en känsla av kyla och i ärlighetens namn kan jag inte dölja irritationen som visar sig i början, vilket endast kan tolkas som om jag behöver bli bättre på att utsätta mig för väder och vind och väta som det är svårt att undvika när man springer i skogen, lufsar på stigar, över kalhyggen, snavar till över en rostig och krokig gren böjd av vindens kraft och hoppar över en gammal sten vars historia jag säkert inte skulle kunna förstå eller ens veta vem som mer hoppat över den. Spillningen från en älg och några renar vittnar om en skog när djuren också trivs och för en sekund blir jag rädd att skogens vackra existens skall villa bort mig och föra mig djupare in utan att hitta tillbaka. Min största rädsla då är de blöta strumporna som jag fortfarande känner i skorna. Kartan den lämnade jag hemma för att jag aldrig tänkt på orientering så här.. kanske dags att putsa upp dem gamla kartan.

Det går inte fort här jag springer fram, men det går inte långsamt eller. Allt är relativt och jag är inte den som skall uttala mig om fartgränser.  Fort för mig är inte fort för någon anna och tvärtom. Alla är vi olika och träning skall inte vara tävling.

 Plötsligt trampar jag snett och konstatera att jag klarat mig denna gång. Frågan är om det är värt att ta risken att jogga fram här nu ikväll? Vill jag leva med att jag stukar en fot eller gör mig illa i fotleden?  Jag har inte de rätta skorna och nu när fötterna blivit blöta märker jag också att mina gamla Asics Cumulus inte sitter åt runt fotleden som de borde göra. Stanna och knyta och stanna och andas. Inte av trötthet irritation eller andra känslosamma anstormningar, bara av skogens alla odörer denna torsdag kväll på Kristi himmelsfärdsdagen 2012.

Jag har aldrig lärt mig att tycka om regnet. Det är ofta kallt och strilande och får människor att bli ovänner, tappa livslusten eller bädda ner sig i soffan allt för länge. Det får ”trendPellar” att lägga ut pengar på gummistövlar med hjärtan bara för att konstatera att precis när prislappen är avklippt kommer solen tillbaka. In i garderoben och aldrig ut igen, eller??

Och alla andra som inte är fullt lika trendbenägna får blöta strumpor för att de inte vill ta på sig sina gamla gröna stövar från skoltidens strapatser som minner om utflykter, mygg och att lära sig att göra upp eld i solnedgång. Vackert eller hur? Ja förutsatt att det inte regnar. Regnet, alla människors mardröm, men likt förbannat det som gör vår natur så strålande vacker och får den gröna prunkande färgen i naturen att lukta och se så god ut. Mot hud, mot ögon, mot öron, mot näsa. Alla sinnen.

Jag har aldrig lärt mig tycka om regnet, men löpningen har faktiskt hjälpt mig till att acceptera det mer än jag gjorde förut. För så länge kan få ha vinden mot min kind är jag nöjd. Idag blir det ett till löppass i skogen och regnet mina vänner. Det har inte avtagit och det är alla de här sakerna som faktiskt får oss att uppskatta allt det andra vi nästan hunnit glömma. I livet, med oss själva, med varandra, med väder och årstider. 

Några goda råd för alla oss som trotsar vädret.

• Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder.
• Goretex löparsko eller Trailsko med avvtenavvisade funktion kan hjälkpa.
• Det är inte farligt att bli blöt, men byt till torra strumpor direkt du kommer in. Stanna inte och bli kall.
• Löpartights eller vattenavisade tunn byxa ytterst gör att vattendropparna studsar tillbaka och inte riktigt fastnar.
• Tunna löparhandskar är att rekommendera för fingrarna blir kalla i början.
• Titta eråt ibland för att unsvika att trampa snett. Sogen är full av skattkistor, men också full av fällor.
• Ha gärna med en karta eller kompass.

ADIOS

Göteborgsvarvet del 2

Det gick alltså, trots en grandios och icke speciellt bra uppladdning som tillbringades på Kallax airport 4 timmar längre och sedan Arlanda arirport 6 timmar längre än planerat. Kanske är det så att det var hamburgaren på Max som gjorde susen dagen innan, men jag tror hellre på att det var publikens förtjänst och alla underbara vänner jag har i staden

Gabbi och Hans förgyllde kvällen för mig efteråt på Rose and Crown. Hans gjorde för övrigt sitt första halvmarathon och bevisade att även efter 45 kan man bli stark löpare.

med den klingande dialekten där norrbottniska framstår som inte alls lika sjungande. 

Tack till alla er som hejjat på mig och fäljt mig antingen på SVT Play

http://svtplay.se/v/2800655/friidrott/har_gar_starten_pa_goteborgsvarvet

där det finns klipp från loppet, ni som tänkt på mig och ni som stått där live efter gatorna som räddande änglar och fått upp farten i benen varendaste gång jag hört er stämma.

Jens och jag innan tävlingen. Jens är en hejjare på springa olika lopp och har bland andra gjort Stockholms marathon, New York marathon, en svensk Klassiker mfl.

Anmälan är redan gjord inför Göteborgsvarvet 2013 och själklart satsar jag på nytt PB. Denna gång är det under 1.25 som gäller.

Idag är jag trött och seg för planet var försenat igår och jag var inte hemma förrän runt 01.00 i lägenheten och då är det inte så lätt att varva ner då man vet att klockan ringer kl 06.30. Huvudet kändes som bomull i morse och som vanligt efter en tävling där man presterat över sin förmåga är det som ett tomt skrikande gap i magen och när som helst kan det komma tillfällen när jag bara måste ha något att gräva i mig. I går på Arlanda vandrade jag och mitt resesällskap omkring för att försöka komma överens om ett matsälle och då var det nästan så jag fick sätta mig ner av svaghet eftersom solen lyste in på Terminal 5 också och gjorde hallen som en solig badstrand i en kupol utan luft. Till slut blev det köttfärssås och pasta. Vit Pasta och massor av rivna morötter, sallad och knäckebröd med smör.

När man är på resande fot så blir inte matrutinerna desamma och efter en tävling eller presatation är man mer kändlig och det är inte konstigt med tanke på den kraftansträngning som det faktiskt är att springa 2,1 mil. Förbränningen är hög medan man springer, men även dagarna efter suger kroppen näring så det är bara äta hur mycket man vill. Inte mig emot det heller.

På sätt och vis känns det sorgligt att Göteborgsvarvet är över för detta år. Det är en rolig tävling som jag längtat efter men det är bara att ta nya tag för tävlingar det råder det ingen brist på om jag vill tävla.

Anmäl dig du också till Göteborgsvarvet 2012. Klicka här.

http://www.goteborgsvarvet.se/Lopare/Anmalan/Anmal-dig-sjalv/                                        

Det finns en hel del tävlingar här uppe i Norrbotten och Norrland också och för alla er som läser denna blogg och som inte vet hur fruktansvärt vackert det är här med midnattsolen och de ljusa nätterna kan jag tipsa om

1. Stadsmaran i Luleå bestående av en löparhelg med olika tävlingar och olika distanser. Populär tävling runt Luleå med omnejd. Mer info hittar du här:

http://stadsmaran.nu/wp/  

2. Luleå-Boden marathon som jag själv tyvärr missar på grund av att jag ligger och lapar sol på en härlig starnd med en Margarita i handen =)

Mer info här:

http://www1.idrottonline.se/BodensSK-Skidor/Arrangemang/BodensLoparfestival/     

3. Nilivaara terrängen. Ett riktigt terränglopp någon mil från friska Gällivare norr om Polcirkeln. Här får du garanterat ta del av en vacker bana och en ypperlig genomkörare inför Lidingöloppet på skogsstigar och skogslukt.

http://loppen.se/lopp/niliterrangen   

4. Överkalix marknadslopp mitt under Överkalix marknad som ligger i mitten av juli. En väldigt solsäker och enastående marknad i vackra Överkalix med Kalixälven och de gröna bergen som ligger runt om.

Mer info: www.overkalix.se  

ADIOS!

Nytt personbästa på Göteborgsvarvet och total lycka!

Jag är stolt över att kunna säga att jag är löpare. 

En sådan som älskar när det går fort, men också när det går sakta vilket det gör ibland. Det är den träningen som tagit mig framåt för det är den som fått kärleken för löpning att växa sig så stark. Jag är en person som tycker om känslan av att springa i med och motvind och som gläds lika mycket oavsett hur det går  på en tävling. Tävlingen är en sporre men den största framgången är träningen och helheten och det som händer och sker under årets 356 dagar. Dagar med löpning.

Jag tycker om ljudet av sand som krossas under mina skor, människor som ivrigt hejjar på mig och ropar mitt namn när jag tappert kämpar mig fram genom överfyllda gator en dag då det inte kunde ha varit en bättre dag för löpning. För tävling.

Göteborgsvarvet 2012.

Min första tävling som löpare i Göteborgsvarvet och min tredje halvmarathon tävling under min livstid. Min andra säsong som tävlingslöpare och min första tävling som SM kvalificerad. Startnummer 224 i elitledet och tankar, oro, tvivel men också så otroligt mycket glädje och pirr i magen. Lycka över att få ta på mig tävlingskläderna och göra mig klar för start i ett eget omklädningsrum för de som skall starta i elitledet. Är jag en av dessa?  Är det idag jag skall visa att jag lever upp till min plats där men att jag ändå är en glad motionär som tycker om känslan av att springa i ett bekvämlighetstempo men som råkar vara född med ett lätt löpsteg och et otrolig passion för att springa.  Jag kommer aldrig att bli någon tävlingslöpare i ordets rätta bemärkelse, för jag tävlar inte utan jag springer. Det är så jag ser det. Tjejen som inte alltid lever som hon lär, men som alltid kommer vara den som kan släppa loss ibland och inte vara så duktig. Hon som är löpare, men också en person som trivs i sällskapet av de människor som egentligen är som hon fast än de inte springer .
 
Frukost bestående av havregryn och mellanmjölk med skivad banan och nötter. Kaffe i en alldeles för stor dos och vätskeersättningstablett med vatten .Smörgås med salami har aldrig smakat så gott även fast jag inte är närvarande i tankarna eller vid den vackra vita middagsbordet i den ljusa fina lägenheten hos de underbara människorna som tagit emot mig i sitt hem denna morgon innan Göteborgsvarvets start.
 

Jens och Erik ger mig energi och tillsammans går vi bort mot starten. Vi lallar runt där borta lugna som filbunkar . Människor, leenden, uppladdningsdrycker, färgglada tävlingsdressar och pirr i magen hos de många människorna som är där. Jag är en av dem som intar toaletten någon gång för mycket. Växlar något ord med folk här och där, ty det är som om gemenskapen är så stor att alla är vän med alla, som i sandlådan ni vet, från barndomen då den röda spaden var till för alla och det inte behövdes något krig eller mitt och ditt.
 
 
Sista finjusteringen inne i omklädningsrummet och tips av en blond tjej om jag skulle välja att springa i långa tights eller korta cykelbyxor. Det visar sig sedan att hon är nummer 5 av alla på resultatlistan totalt. Efter råden slutade det med att jag tog de korta i allafall och det skulle visa sig vara ett klokt val då solen tittade fram under loppets gång. Joggade bort 15 min före start mot ledet och kort uppvärmning innan tillsammans med alla andra löpare. De bästa i Sverige, ja kanske rent av i världen i halvmarathon i allafall. Fortfarande känns det som om jag hamnat fel. Borde jag inte stå i ett startled längre bak?
Starten går, jag studsar i väg och redan innan start är pulsen över 100 pga av allt adrenalin som gör mig hög, energisk och full av energi. Springer med en eldslåga i rumpan men inte obekvämt andfådd. Tempo på under 3.50 första km och 18 min ca efter 5 km, 40 minuter på 10 km och jag tänker som jag alltid gör att det går fort det här och trots att jag inte är så trött så kommer varningsikonen inne i mig som talar om för mig att jag måste sänka farten för att inte gå in i väggen. Jag vill inte gå in i väggen och jag kommer inte att göra det heller bara jag sänker farten lite. Plötsligt hör jag mitt namn ropas från ett fönster i ett rött tegelhus. Jag tittar upp och ser en kvinna. Hon ger mig energi bara för att hon tänker på mig och följer mig. Hon och tusentals fler människor. Jag visste inte då att det är min gode vän sedan många, många år tillbaka. En vän jag hållit på att förlora men som jag vunnit tillbaka. Det gör mig glad, liksom det gör att springa. Men vad tungt det går nu. Avenyn känns lång och jag tappar fart. Helt plötsligt är jag nere på 4.30 tempo och jag vill, vill, vill ner där jag var innan. Benen är verkligen likt timmerstockar men sedan händer någonting som gör att allting framstår magiskt igen och när det sluttar neråt kan jag återigen hitta farten och bre på i den flacka banan som visar sig där framme. 15 km och 6 km kvar. Det går tungt och jag hör någon ropa -Heja tjejen!! efter mig, för jag är nästintill ensam tjej bland alla män och killar på denna stora löpartävling.  Jag fokuserar och hör plötsligt mig själv säga tilll mig själv: Du kan göra det här Johanna och du fixar det här! Han som stannat för att sträcka ut vaden har kanske startat för hårt? Du har krafter kvar, hinner jag tänka. Tänka när det kommer partier med stigning, som de långa och sega broar jag springer upp för, men som sedan planar ut sig och låter mig sträcka ut benen ordentligt till ljudet av tusentalsmänniskor.

   Men jag ger mig inte för jag har hittat tävlingsdjävulen i mig igen. Tänk att jag som började som en glad motionär springer fram i Sveriges kanske vackraste stad med en km fart på runt 4 min per km. Att jag under ett halvmarathon lyckas sätta personbästa på tio km och att jag faktiskt kan spurta i mål med krafter kvar. Jag märker hur jublet stiger och jag närmar mig målet. Den stora skylten som visar att jag gjort det, bara jag nu kommer dit. Jag springer in på den röda banan och mot målet. Klockan visar på att jag kommer sluta på nytt personbästa och en tid på under 1.27. Jag lyfter armarna mot himmelen och förstår inte riktigt vad som hänt. 1.26.41 på halvmarathon med en placering som 19onde dam på SM och 41a tjej totalt.

.
I bland överträffar man sig själv och situationen som styr hur någonting kommer bli i livet och jag vet i mitt hjärta att jag säkert varit lika glad oavsett om jag sprungit in på 1.45 eller 1.50 för jag sätter aldrig upp något högre mål och på det viset överträffar jag mig själv hela tiden. Jag har sprungit många tävlingar som inte alls gått lika bra men trots att jag slog nytt personbästa idag och slutade på 19onde plats på SM, 41 plats totalt av alla kvinnor och andra bästa dam i Norrbotten så är det inte detta som glädjer mig mest när jag nu står här på Arlanda flygplats denna söndag och bloggar. Bloggar på Arlanda för att hela min helg mest bestått av att hänga här på grund av flygförseningar och tokiga bokningar när jag inte riktigt tänkt med skallen i ett svagt ögonblick av, jag vet inte vad, kanske löpning. ?

http://results.goteborgsvarvet.se/resultat/2012/index.php?content=detail&fpid=search&pid=search&id=9999991540B315000005C02C&lang=SE&event=GHLF&ageclass=Mitt resultat från Varvet i Göteborg

Det som glädjer mig mest är det faktum att någonstans där ute i vårt land finns en person jag håller mycket av, som vän och som glädjespridare. En person jag varit på väg att förlora men som jag tack vare denna resa fått tillbaka. Hade det inte varit för Göteborgsvarvet 2012 hade jag inte fått det. Vad är väl ett nytt personbästa jämfört med en återfunnen vänskap?
 
Dessutom är det inte jag som gjort någonting bra för det är inte jag som tagit mig i mål på min första tävling utan det är alla de andra individerna som tappert kämpar sig fram genom Göteborgs gator. Alla ni som gjorde det omöjliga möjligt. Ni som visar att det aldrig är för sent att börja springa. Du är min idol Hasse, för du är en hjälte, glöm aldrig det.
Tack alla ni som gjorde Göteborgsvarvet 2012 till en rekordtävling. Över 45 000 startande löparentusiaster och en sol som lyste i slutet och gav energi.  Tack för en oförglömlig helg. Nu längtar jag till nästa tävling.

 ADIOS!

Göteborg here I come!

Kvällen innan avfärd

och i morgon kommer jag att ta en paus från bloggandet för att fokusera på mig själv och Göteborg för i morgon bitti klockan halv 7 på morgonen lyfter planet mot Göteborg och varvet. Väskan är långt ifrån packad och jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska springa i tights eller korta cykelbyxor, linne eller funktionströja. Hmm…

Vädret sägs inte ska bli så fint, lite regn och lite kallt kanske, men förmodligen bra ändå att springa i..

. Klart att man vill vara snygg medan man springer också, eller hur? Vad sägs om Newlines tights och funktionslinne och funktionströja som jag hämtade i dag på Acctive sport och hälsa . Jag måste medge att materialet är grymt och medföljande löparjacka är precis så som en vindjacka skall vara inför sommaren, lagom tunn och skön i materialet nästan som ett extraskinn. Tightsen är tunna och sitter som en smäck på kroppen med grå sömmar och den oranga färgen på kläderna lyser upp den mest mörka himmelen med sin nyans. Jackan likaså..

Hur gick det då hos läkaren? Jo jag fick svar på frågan om allergin och som jag redan skrev tidigare så är det en vanlig åkomma om våren och inte lätt att göra något åt. Kortisonspray i all ära eller allergi tabletter, men kruxet där är att allergitabletterna kan göra dig trött och slö och är alltså ingenting att rekommendera inför en tävling. Jag får leva med snoret och glädjas åt min CRPsom var så låg som under 8 och alltså inse att jag är en av de många drabbade av väder och årstidsomslagen.

En bra dag med promenad och mys med Selma innan hon åkt iväg till mamma och pappa som skall ha henne medan jag är borta. Vi hann se både sälar och solen innan solen försvann och byttes ut mot grå regntunga moln.  Blev en perfekt lunch med massa goda färgrika läckerheter på min favoritrestaurang Symfoni och magen stod i 4 hörn när jag lämnade stället kan jag lova.  Men det är precis som det skall vara, för när man äter bra mat känns det nästan som man kan äta hur länge som helst haha jämförbart med att man kan springa hur länge som helst när man tränar rätt, sover rätt och gör allting runt omkring rätt =)

Jag är sjukt laddad över att få åka neråt i morgon och hoppas på att vädret skall bjuda på solsken så jag kan ha mitt nya snygga Newline linne på mig som kommer passa bra med Compressionstrumporna från Go Coco, men annars får det bli långa tights och funktions t-shirt.

Några saker jag inte vill vara utan på min 2,1 mil långa färd till fots:

1. Min Garmin forerunner.

2. Min musik

3. Mina nya Asics DS trainer

4. Mina compressionstrumpor

5. Min mammas och pappas påhejjning ..

Tack alla som följt mig och tänkt på mig under de dagar jag försökt ladda nu för att åka ner och springa och ha kul, utan prestationskrav utan för att göra mitt livs första Göteborgsvarv och mitt livs tredje halvmarathon. Om jag sedan blir nertrampad där framme i elitledet det gör inte så mycket för jag kommer vara så full av adrenalin att jag isåfall inte känner smärtan =)

Banprofilen nedan visar på någon backe, men ändå ingen höjdstigning som är att tala om, men mer sega långa backar. Bra är att veta att när det går uppåt, går det ju alltid neråt också och som ni alla vet är att utförslöpning är återhämtning! =)

Nu regnar det igen så nu ska jag kura ihop mig i mysvrån i min lya efter jag ätit min goda torskmiddag, packat allting färdigt och lyssnat på en skiva som inger lugn och harmoni till mig själv och till spända nerver. Det är normalt att vara nervös inför en tävling så länge man vet att man gör det man vill göra och att man gör det för ingen annan än för sig själv. GLÖM INTE DET!

Om man vill följa mig står jag i elitledet och kommer bli nertrampad av alla storfräsare, pinsamt värre, men jaa jag har förtjänat platsen för att jag älskar att springa så mycket! Jag bär röda kläder upptill, ett svart Nikepannband och jag har startnummer……..

Det får du vänta lite till på..

För er som vill följa löparna inklusive mig finns denna länk på Göteborgsvarvets hemsida.

http://www.goteborgsvarvet.se/Lopare/Resultat/Sok-Resultat/

Beställ mellantider och sluttid till mobiltelefonen

Vid GöteborgsVarvet finns tre olika alternativ att beställa tider via SMS:

1. Du som springer och vill du ha dina tider efter målgång:

Sms:a RGV mellanslag startnummer.

exempel: RGV 9876

2. Du som vill följa en löpare och få rapporter längs banan:

Sms:a GV mellanslag startnummer. 

exempel: GV 9876

3. Du som vill att någon annan får dina tider till sin mobiltelefon:

Sms:a GV mellanslag startnummer mellanslag TILL mellanslag mobilnummer dit tiderna skall skickas. 

exempel: GV 9876 TILL 0701234567

Du får meddelande om starttid och passeringar 5, 10, 15 km samt mål.

ADIOS! Å håll nu alla era tummar hårt för mig och alla oss andra.

Släpp dina prestationskrav!

Många människor besväras denna tiden om året av långdragna förkylningar, eller rester av vad som en gång i tiden, kan tros ha börjat som en helt vanlig förkylning, för en si så där 7 veckor sedan. Jag tillhör själv en av alla dessa människor. Den som vaknade en morgon med strävhet i halsen och en näsa vars andningsbegränsning varit endast oigenkännlighet i flera veckor.  Inga andra symtom men en ”never ending” story. Kronisk förkylning eller pollenallergi?  Till slut blir det ett tillstång som individen vänjer sig med. Okej näsan rinner, eller täpper igen men det finns ju alltid nässpray och ännu mer avancerade spray med kortisoneffekt. Är detta räddaren i nöden och är det med hjälp av denna lilla flaska vi skall leva våra liv, varje vår, kanske rent av varje sommar? Svaret är NEJ, för nässpray är inte bra att använda varje dag och kan framkalla ett slags beroende sägs det.

 Ett till synes aldrig avslutande mörker är det som fyller vår tillvaro som en mörkt barriär stora delar av åren och vi trånar, suktar, längtar efter ljuset och den bara marken. När den väl kommer är det ett mörker i näsan istället som ger sig till känna. Jag bokade tid med Vårdcentralen Hermelinens läkare för att ta reda på mer om denna allt mer vanliga åkomma. Pollenbesvär. Mer info om detta kommer ikväll.

Shit det är nu två dagar kvar till Göteborg! Nervös? Ja jag kan inte sticka under stolen med att jag är spänd, pirrig, sover lite kasst och har svårt att varva ner nu dagarna innan. Varför? Jag ska inte vara med där för att vinna tävlingen och det är inte så att det sitter en stor summa prispengar på min skalle som jag måste springa genom hela Göteborg med utan att riskera att de skall av vindraget från alla de andra löparna, blåsa av.. men jag är nervös ändå och det skall man kanske vara. Det är naturligt och det brukar alltid släppa när jag väl åker till tävlingsdestinationen och hämtar ut nummerlappen och omges av en sjungande stad eller tusentals andra entusiasmerande löpare, som precis som jag kommit till tävlingen för att ha kul.

Men hur vet man då vart gränsen för vanlig nervositet och prestationskrav som kan bli till din egen fälla ligger? Prestationskrav inför en tävlings kan vara lika förödande som krav i resten av livet som är arbetsrelaterade. Ofta ägnar människor som tävlar en stor tid av sin fritid på att just träna och även om drömmen, för många av oss (jag skriver oss) för att jag också tillhör kategorin som tävlar, om än inte på en nivå som de riktigt stora idrottarna gör, att bli bäst i världen, eller att bli bäst i Sverige i alla fall. Det är oundvikligt att det inte föds en massa förväntningar och så länge man går in för uppgiften med tanken att det går som det går blir det lättare att bemästra en motgång och det är dit jag hör och vill höra.

Jag läste en artikel nyligen om en gammal orienterare , hämtad från www.chef.se, vlket jag rekommenderar dig också att läsa. Den tar upp just det faktum att prestationskraven kan bli så stora att de tenderar att ta över hela tillvaron.

http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/kraven-hoell-pa-att-knaecka-henne-annichen-kringstad/236518.html

 och till slut påverkade hela livet . Med början i skolidrotten och vidare genom vuxenlivet. En ständig jakt på bekräftelse, trots att det som egentligen ger en människa ett värde, inte sitter i hur mycket eller hur bra du presterar.   Denna artikel väckte frågor hos mig och fick mig att vilja veta mer, reflektera och tänka på hur jag själv tänker, agerar och funderar i verkliga livet. Det jag kom fram till är att när jag står inför ett uppdrag, en uppgift, en tävling, en utmaning, en arbetsintervju, ett möte eller vad som helst som det kan tänkas vara och jag bryr mig om vad andra skall tycka i en sådan mån att jag vill visa för andra att jag kan… då har det gått för långt..  Jag vill göra saker för egen del och inte för någon annan. Människor får tycka och tänka vad de vill om mig och vi är alla unika på vårt sätt.

Idag är  Annichen Kringstad  med i teve programmet Mästarnas Mästare och kan leva mer med det faktum att det inte är en så stor grej att människor ser henne på teve och hon inte vinner eller utmärker sig gentemot de andra genom det hon presterar.

En liten tankeställare från mig denna morgon tre dagar innan Göteborgsvarvet. Så nervös, ja men självklart, men stopp, stopp, stopp och belägg. Nu tar vi några djupa andetag och fokuserar på något annat istället.  Till alla er som står inför den stundande utmaningen eller någon annan för den delen. Tänk att ni är grymma och låt ingen tuta i er någonting annat. Skriver mer senare.

Idag väntar lugn löpning, mjuka ben, avslappad attityd och mycket kärlek.

ADIOS!

Tisdagen levererar...

Tisdagen tog emot mig

med solsken och varma temperaturer och även om dagen spenderats till stora delar inomhus på jobbet har jag ändå haft förmånen att vara ute en hel del idag. Direkt efter jobbet blev det intervaller på Skogsvallens bana tillsammans med Niklas.  Varför jag väljer att springa på bana idag är för att underlaget känns väldigt skonsamt för benen så här några dagar innan en tävling. Det är lagom mjukt och perfekt för att utöva 400 meters intervaller och laborera med farten. Jag körde uppvärmning på 2,2 km innan jag körde 7 stycken 400 meters intervaller i en fart som känns bra inför tävlingen, även om jag inte riktigt vet vilken fart jag kommer hålla. Det är ju första tävlingen för denna säsong och egentligen har jag inga högre ambitioner mer än att ha kul och att det skall kännas bra! Men visst är det kul när allting stämmer och flytet finns, men det vet man egentligen inte förrän en del av loppet är avverkat. Kroppen luras ibland men oftast hjälper den oss att kunna prestera så bra vi bara kan, om vi hjälper den tillbaka genom att ge den vila, antioxidanter och näringsrik mat, sol och varma ljumma vindar =)

Ibland var jag under 4 min per km och det är för snabbt på ett halvmarathon, men mestadels låg jag på runt 4-4,17 min per km enligt klockan. Återhämtningen blev den också 400 meter och ett varv med lätt jogg på 5 min per km och strax över eftersom att detta passet skall väcka benen till liv och inte slita ner musklerna, för det jag inte har nu idag, det lär jag inte få innan lördag heller.

Det var inte så tråkigt att springa på bana som jag målat upp en bild av att det skall vara. Nog föredrar jag att springa terräng så klart men just för att få upp tempot inför en tävling kan jag rekommendera att testa detta. Först tänkte jag efter första varvet att hur skall jag stå ut 7 varv med återhämtningen också, för det är ju den som känns onödig fast den är ack så viktig. I normala fall hade jag nog dragit på efter 30 sek då hjärtat gått ner, men nu är fokus inte att träna hårt, utan att träna smart.

Efter fem intervaller valde jag eftersom det gick så lätt att utöka en av intervallerna till 800 meter och det som är så magnifikt är att jag höll en fart på 4.07 och det kändes som om jag behärskar den farten nu mycket, mycket mer än vad jag kunnat göra förut. Visst har det fördel av att det är flackt på en bana och att löpsteget blir så lätt och mjukt, men samtidigt gav vinden motstånd på vissa delar av varvet också, så helt lekande lätt var det INTE. Det är väldigt bra att testa sin fart så här om man vill komma underfund om hur pass ansträngande det känns och att reflektera lite för sig själv på hur det kändes och se på hur pulsslagen legat under tiden. Jag låg nu på 150-170 i puls i intervallerna och hade väldigt svårt att komma upp i puls idag då jag låg på 108 nästan hela uppvärmningen, haha.

Efter passet på Skogsvallen körde vi lite dips på läktarens trappsteg och det är en perfekt plats att träna Triceps på. Av någon anledning har denna sträckarmuskel blivit en favorit hos mig och jag vet inte varför. Kanske är det den dolda skidåkaren som ligger och ruvar någonstans långt där inne och ger insikt till kommande vinters Vasalopp, igen, men det ska vi inte tänka på nu, eller hur??

Nejnejnej, solen skiner, det är mitten av maj, snart och fågelkvitter hörs överallt, redan klockan halv 7 om morgonen när jag tar mina första steg varje morgon med hjärtat Selma. Tänk hur mycket ljusare det är nu, ja här i Luleå blir det inte mörkt förrän efter 22 numera och jag märker att energin flödar nu jämfört med för några veckor sedan.

Laxen är i ugnen och middagen blir lax med pastasallad och kall sås med min favoritdryck Fun light med melon och jordgupp smak, som för övrigt är god att blanda i smoothie. Igår lyxade jag här hemma med smoothie blandad med vaniljglass och det var en upplevelse för flera av mina sinnen kan jag lova.

Med lite planering kan jag nu njuta av kvällen, börja packa lite smått, kolla väder, diska undan innan bastumys med goda vänner väntar med utsikt över hela Luleå.

Jag kan passa på att tipsa er om en läsvärd blogg som bjuder på en hel del skratt också och matnyttiga tips om framförallt triatlon, driven av Carl-Magnus Helgegren. Vi har ett projekt på gång tillsammans som handlar om just uppladdning inför löptävlingar när vi får tiden att stämma så det passar oss alla.

http://jarnpojkarna.blogspot.se/2012/05/infor-gbg-varvet-fragor.html

Håll öron och ögon öppna och glöm inte att ta till vara på dagarna så mycket ni kan. Var igång, låt benen jobba, ta pauser på jobbet, sitt inte bara vid datorn, gör små övningar under tiden ni jobbar, ta en morgonpromenad och framförallt ta in så mycket sol ni bara kan.

ADIOS!

Följ min sista vecka och uppladdning

Så var det måndag och det återstår uppladdning inför halvmarathon i Göteborg.  Många är vi där ute som skall springa och det är blandade känslor i kroppen som alltid innan en stor tävling som innebär blod, svett och tårar samt skratt, men där man inte vet vilket som kommer bli mest av.. Som vanligt tycker jag att det svider i halsen igen, typiskt dagarna innan en tävling, men kan vara inbillning för att jag känner efter. Gör inte som jag på den biten, haha.

Mycket hänger givetvis på uppladdningen veckan innan.  Jag tänkte dela med mig av mina bästa tips denna vecka och berätta lite om hur jag laddar. Som passionerad löpare har jag sprungit en del tävlingar men ändå dock endast tre halvmarathon i mitt liv.  Jag lär för det mesta som jag lever och jag anser att mina egna misstag är det jag lär mig mest genom.  Mitt första halvmarathon Artic circle maraton uppe runt  Polcirkeln var mitt första.  Det var för några år sedan och blev trots att jag bestämde mig för att springa två timmar före,  en positiv upplevelse för mig  vilket gjort att jag fortsatt att springa och velat vara med på fler tävlingar. Jag lärde mig då hur extremt viktig kosten är och hur viktigt det är att ha koll på tiden och hellre öka farten sista tio km än att behöva sänka den och vara så trött så det känns som om du inte skall orka. Speciellt viktig blir kosten de sista dagarna innan då jag försöker undvika att äta det som min mage inte är van allt för att inte behöva drabbas av orolig mage, vilket jag ändå oftast gör då det är så mycket fjärilar i magen som trivs där helt enkelt. Orolig mage är också ett vanligt dilemma hos idrottare oavsett om man springer sin första tävling eller om man gör det som elitidrottare.

Det allra bästa är att springa tävlingar för då lär man känna kroppen och ser hur just sin egen kropp fungerar i värme, i kyla, hur den fungerar då du skall springa medan du intar sportdryck och hur länge innan tävlingen som du behöver gå på toaletten eftersom köerna till bajamajorna är oändliga.

Den sista veckan men den första dagen på veckan har jag inlett med ett pass i gymmet då jag kört igenom överkroppen och slut på bålen. Detta för att jag inte skall göra det för nära inpå tävlingen. Det var varmt på gymmet idag för solen skiner utanför och har så gjort hela dagen. Innan gymmet blev det en promenad runt sjön på 5 km med solen i ansiktet.   Fotade Luleås första utegym och satte mig in i detta lite. Många tror kanske att det endast är för äldre människor, men jag skall döda den förutfattade meningen och faktiskt stanna till där vid något av mina löppass nästa vecka.

På gymmet fick jag en anledning att testa mina nya tävlingsshorts som jag faktiskt inte tycker är så bekväma på. Kanske kommer jag inte tävla i dem på lördag och kanske kommer det inte vara så varmt så jag kan göra det? Detta får vi se under dagarna som följer.

I morgon tisdag och onsdag kommer jag att köra ett pass med fokus tempo. Jag tror det ena passet blir intervaller och det andra blir ett tempo pass med tävlingsfar, eller den fart jag skulle önska att jag kan hålla. Toradagen blir ett lugnt löppass med lite teknik eftersom jag har personlig träning då.

Kosten då? Vad ska man äta och hur äter jag? Jag kommer fortsätta äta en balanserad kost med mycket grönsaker, bra proteiner och pasta . Jag har lax som jag kommer äta dagarna innan för att få en bra fettkälla också och mellan måltiderna kommer jag äta valnötter. Kosten har aldrig varit ett problem för mig och trots att jag inte har mycket att ta av så har jag inte behövt uppleva att kosten inte räckt till på en tävling.  Fredagen går åt till att resa så då blir det en lugn dag men det jag kommer fokusera på är den mentala biten och det gäller då alla stress relaterade saker, som för mig kan vara stressindikatorer. Jag vill undvika stress och energitjuvar, folk som nyser mig i ansiktet och annat som tar mitt fokus. Den mentala biten är viktig, att ta sig tid för sig själv, att inte stressa, hasta från det ena till det andra eller sova dåligt, vilket man kanske ändå gör för att man är upprymd och redan på startlinjen flera dagar innan.

Hur som helst blir det en rolig vecka då väskan skall packas, energikakor skall inhandlas och jag skall packa allting färdigt på ett ställe innan det läggs ner i väskan för att inte tänka på att verkligen se till att startbeviset och skorna är med..

Det är en del att tänka på även runt omkring. 

Rätt träning, rätt kost, rätt vila .. det är de tre viktigaste sakerna för mig. Om mitt upplägg sedan fungerar är en annan sak. Fortsätt följa min blogg så vet ni om jag kommer vara förberedd när jag står på startlinjen inför årets första tävling på individnivå. ADIOS!

Som ett virrvarr av färger, mönster och nya banrekord.

När jag tittar ut genom fönstret blir jag lika förvirrad som jag blir som jag tittar in i en väldigt mönstrad tapet.

Ni vet en sådan som har cirklar om vartannat utan slut där allting bara är ett endast stort virrvarr av färger eller kontraster utan slut. Är det nu cirkeln är sluten? Är det nu jag borde ha en innedag och trotsa vädret? Jag menar det är ju ändå den 5 maj idag!

Ska springa Älvsbyn runt idag, som är en stafettävling på sammanlagt 15 km. 5 personer delar på olika sträckor och totalt över 30 anmälda lag sägs ska vara på plats. Jag har aldrig sprungit på tid en distans på 2 km, mer än den gången jag sprang Coopers till testen på polishögskolan och jag sprang på runt 8.20. Men det var ju en så där 7 år sedan då jag inte tyckte lika mycket om att springa som jag gör idag.

-Jag vill ha en kort sträcka, säger jag till de andra tjejerna i laget. Varför, kan man undra? Jo för att jag inter tror på mig själv tillräckligt mycket tänker jag kanske och för att jag inte är en lika rutinerad tävlingslöpare som alla de andra. Att underskatta sin egen kapacitet behöver inte vara fel egentligen för så länge jag gör det kan jag alltid glädjas över mina framgångar och mina tider som jag gör. Så blev fallet också idag.

För att lära känna banan valde jag och två av de andra tjejerna att värma upp  tre km i ett lätt tempo. Banan var på asfalt och inte så tungsprungen verkade det som. Jag skulle starta på andra sträckan efter  Cornelia. Vädret var skit med stora blöta snöflingor som virvlade ner och landade på den svarta asfalten och bildade ett blött mådd på vägen som gav ifrån sig ett klafsande ljud. Hur skulle formen vara efter mina 400 meters intervaller igår på Skogsvallens idrottsplats där jag sprang på bana? Jag körde ändå 4 gånger 400 meter och sedan 8 gånger 200 meter med uppvärmning och nedvarvning. Inte så klokt egentligen kan jag tycka, men det skulle visa sig att farten hade jag också idag.

Cornelia hade följt med strömmen bra och varvade över den lilla stafettpinnen till mig, en liten ca 5 cm lång sak som jag skulle sätta fast på ett av fingrarna. Jag fick upp farten till 3.30 tempo och klafsade på i den blöta mådden  (blandning mellan snö och regn som är som en sörja) ,utan musik i lurarna och utan solen som min vägvisare. Plötsligt hade jag hunnit i kapp tre stycken som gav sig av före mig. Jag drog på och när det var 700 meter kvar kände jag mig seg. Tittade på klockan och tyckte det kändes som om jag hade krypit närmare 4 min temp, men det visade sig att jag var under 3.50 även då. I målet lämnade jag över till Sandra och konstaterade att klockan visade under 7.40. Nöjd var endast förnamnet. Hur tusan kunde det gå så lätt?

Ja, det är ju det som är tjusningen med löpningen. Vilket är din favoritsträcka och har du någon egentligen? Den du tror är bäst för dig behöver inte vara det när det verkligen gäller? Egentligen spelar tiden heller ingen roll, som jag säger och påpekar gång på gång. Varför springer jag egentligen? Ja inte är det för satt bli bäst i världen, bäst i Sverige eller ens bäst för mig själv. Men varje gång, ja det har nästan aldrig lsagit fel, så har jag såå roligt att jag säger. Jag vill springa mer, mer mer. Vilket jag gjorde. Min nedjogg blev 2 km den trots att snöflingorna fortsatte att virvla ner.

Seger bland damlagen på 15 km stafett på tiden 59.38 

Efteråt blev det lunch som vi blev bjuda på av bäste Ek, vår allt i allo i klubben, som är med på alla tävlingar han bara kan och stöttar. En grym salladsbuffé väntade med allt man kan önska. Detta tillsammans med kycklingfilé och ris , kaffe och knäckebröd.

Idag var jag stark och åt som om jag sprungit ett helt maraton, men tillsammans var vi ännu starkare då vi sprang in som bästa damlag på en tid under 60 minuter. Prisbordet bestod av en massa saker och jag fick välja som nummer 7. Trots att det fanns mycket att välja mellan blev det ett frisörschampo eftersom mitt gamla precis tagit slut. Kunde inte kommit mer lägligt.

Tack alla tjejer för en mysig och rolig tävlingsdag. Vi har en grym tävlingssäsong framför oss.

När jag tittar ut genom fönstret blir jag lika förvirrad som jag blir då jag tittar in i en mönstrad tapet. Allt är huller och buller, men skönt är ändå att veta att hunden också är rastad och vi kan ägna åt oss åt varandra inne i värmen i lägenheten.

Det är den 5 maj 2012. Där ute kunde det lika gärna varit vinter. Det är den 5 maj. För ett år sedan sprang jag Lundaloppet i Lund i 25 plusgrader, värmebölja och strålande solsken. Men när jag tänker efter spelar det inte någon roll, för det är ju här jag hör hemma. Bland virvlande snöflingor och färgstarka tapeter i olika mönster. Mitt fönster kan inte ha fel.

ADIOS

Det är en blogg med mycket löpning men

Inte endast det. Det är tankar och funderingar, reflektioner och erfarenheter från en människas liv. Mitt liv. Mitt liv som löpare.

Jag trodde aldrig för 20 år sedan att jag skulle tycka om att springa så mycket som jag gör idag, trots att jag alltid vetat att jag är en indviduell idrottare som tycker om att själv reglera mina träningstider när det passar mig. Jag tycker om att planera min träning även om den också ibland kan vara spontan och med sällskap.

 Jag är så jäkla glad över hur jag lever mitt liv och jag råkar ha det väldigt bra på många sätt. Visst finns det saker som kunnat vara bättre, men gör det inte det för alla? När vi tänker efter finns det alltid någonting vi kunnat göra annorlunda för att undvika att vissa saker i livet är och blivit som de är idag, men det är också allt vi gör och allt vi gjort som format oss till dem vi är idag, sant? Ja sanningen är det du ser när du tittar djupt in i dina egna ögon, det som andra kanske inte alltid ser, men som finns där, djupt inom dig.

Äntligen efter några år har jag funnit vänner i den här staden efter att ha lämnat andra vänner i andra städer runt om i landet några vändor. Jag har egentligen alltid vetat att Luleå kunde bli min stad och det är nog mycket tack vare naturen, variationen (trots att staden är liten), mina vänner, min familj (som jag kan vara less ibland men som jag också kan sakna så ofantligt mycket att det gör ont i hjärtat) Jag skulle aldrig kunna bo långt från mamma mer och nu ser jag fram mot vår resa till Turkiet om några veckor. Så gott vi ska må, så roligt vi ska ha.

När jag tittar ut över fjärden från balkongen den soliga i mitt vardagsrum så ser jag vatten, hur mycket gör inte det?   Att springa fram längs vattnet (ja okej det är fortfarande en del is men ändå) med Selma och solen i ögonen km efter km.

Deklarationen inskickad, pengar rullar in, bilen fixad och körduglig i allafall ett tag till (haha),  ska laga världens godaste och nyttigaste torsk i ugn idag med massa grönsaker på tallriken och torsken inbäddad i krossade tomater och grädde med färska örter och så mammas hembakta bröd som hon skickade med mig då jag lämnade mina hemtrakter. En timmes bilfärd, that is all it takes.

Igår styrketräning på Actic med axlar, armar, ben och bål med inslag av pulshöjande moment och idag löpning 11,4 km med Niklas efter jobbet i ett omtumlande aprilväder som glömt bort att det faktiskt är maj nu och vägrat släppa greppet om oss. Ömsom hagel och ömsom sol.  Idag blev det ett relativt lugnt distanspass där jag pressade Niklas lite till att få fart i hans ben vilket han fick sista km. Niklas är uthålligheten själv som gått över till ultralöpning efter att en gång gjort bra tider på lopp som maraton och halvmarathon. Han är nog mitt högra ben när det gäller löpning, en tillitsfull person som jag känner mig trygg med, som inte pressar mig eller får mig att känna press, för löpning skall inte ALLTID vara kravfyllt, även om det är en nödvändighet det också för att utvecklas. Formen så här 8 dagar innan Göteborgsvarvet , tjaaa, bra, eller mycket bra eller jag vet inte, den som lever får se =)

Vill du vara med på en praktisk inspirationkväll med mig den 23 maj och den 30 maj? Vi kommer köra löpning  där det kommer finnas möjlighet att bli indelad i två grupper efter förmåga och löperfarenhet. Passar alla oavsett nivå och jag lovar att jag och löpningen kommer göra allt för att  ni ska få ha roligt men också bli svettiga. 

Efter passet finns möjlighet att prova på EFIT som är funktionell träning inne i en sal perfekt kombination efter löpningen.

Hoppas att ni vill komma kl 18-19.45. 

ADIOS!

Summering av Johannas träning med reflektioner

Valborgsmässoafton är nu över och vi har lämnat april månad för att skrida in i maj.

Jag tror det kommer bli en bra månad för jag känner det redan i min kropp  och hela jag fylls av glädje över de saker som väntar med tävlingsresor och annat smått och gott. Träningen flyter på bra och jag kan känna mig mycket nöjd med mina senaste träningspass veckan som varit. Igår kändes benen slitna då jag gav mig av på morgonpass innan min bilfärd upp mot Överkalix och mor och far. Det kändes i benen att jag sprungit över 3,5 mil helgen som varit, men efter ett tag släppte segheten och på slutet gick det återigen lekande lätt för att idag gå så lätt att jag svävat som på små moln hela eftermiddagen. Jag har verkligen fruktat den tunga träningen då jag i många år var den som sprungit i mitt bekvämlighetstempo under träning men som ändå presterat bra på tävlingar så jag peppats av det. Nu är inte endast ostrukturerade intervaller en del av min träning, utan även 1000 meters intervaller då jag pressar mig själv så benen värker efteråt . Solen var med mig nästan hela dagen igår och på kvällen grillade vi marinerat kött och kyckling som vi åt tillsammans med en matig och god sallad och klyftpotatis i ugn med morötter och en kall sås, samt ett glas rödvin.

Det var skönt att vakna utvilad och fräsch den första dagen i maj månad på mammas födelsedag och få ge henne sina presenter i form av ett fint halsband, matchande örhängen och ett dvd fil. Mycket skratt, planer inför sommarens stundande resa som min syster och systerdotter troligen också följer med på. En hel vecka i Turkiet, vid stranden, med havets brus, god mat och det bästa av allt att det är all inclusive. Kommer bli en vecka med morgonlöpning och sedan vila och sol på stranden till havets brus och vågornas böljande skepnad som bringar harmoni in i själen, så där som man kan känna när man ligger där och pillar sand mellan tårna.

Veckans träning följer nedan och upplägget känns varierat och bra, samt att farten finns i benen och det lovar gott inför stundande Göteborgsvarvet.

Måndag distanspass 11 km med snittfart på 4.57 min per km med tempoökningar i form av korta intervaller.

Tisdag styrketräning överkropp på Actic med 10 min uppvärmning på crosstrainer och fokus på bålen  med övningar som bollplanka, sidoplanka och andra övningar med fokus samt löpanpassade styrkeövningar med upphopp.

Onsdag  Supertusingar med 6 km uppvärmning runt 5 min per km och sedan tre omgångar med stegring upp till 400 meters intervaller.  Totalt 14.86 km

Torsdag distanspass 10 km.

Fredag styrketräning överkropp, bålträning varvat med upphopp och pulsökningar på stepbräda.

Lördag ett längre pass på 16.6 km i prattempo med fokus på att inte slita på benenmedelpuls

Söndag intervaller 48 min med 2 km uppvärmning och sedan 12 omgångar 300 meters intervaller med kort vila mellan.  Totalt 10 07 km med  157 i snittpuls

Trots att nästa veckas träning inte är över så bjuder jag på försmak över dagens pass. Jag är  så glad över dagens intervallpass 11 km med 6 stycken 1000 meters intervaller på ett tempo mellan 3.50 och 4.05. Jag räds inte längre över den tunga träningen, för det som är tungt är ju det som är så roligt och känslan efteråt är obeskrivlig.

Nu väntar ett längre pass innan helgen är slut medan fokus också skall ligga på fart. Jag känner att jag har kapacitet att springa bra nu, för allting känns så lätt, överaskande lätt. 

Hoppas alla haft en lika mysig helg som jag, en förlängd helg tack vare valborgsmässoafton.

ADIOS!