LFA

lidingöloppet missat för 3e året

i 3år har jag väntat på att få springa lidingöloppet och nu får det bli 4år eftersom livet sviker en hela tiden och man kan aldrig planera för framtiden. Blev sjuk helgen då det var sthlm halvmaraton för drygt två veckor sedan. Tänkte att jag hinner lugnt bli frisk till lidingöloppet och att det kanske bara var bra för då fick ja bli tvungen att vila 1v o vara extra pigg till loppet som jag drömmt som i 3år o framförallt de senaste 9mån har jag analyserat varje steg på banan och hur jag ska ta mig i mål fjäderlätt och med applåder som jag aldrig kommer glömma.

Problemet var bara att jag var tvungen att jobba sena kvällar direkt efter att jag började känna mig starkare och som vanligt är man lite för het på gröten och vill känna på steget och går ut för hårt för tidigt.

Hade planerat med min kompis Deri som sprang på 1.59.30 i år att vi skulle springa igenom hela banan för sista gången lördagen innan loppet. Då var jag knappast helt frisk men jag var s jädra sugen på detta pass och tänkte att jag övervinner alla känningar och "tränar bort" det virus som finns kvar. Vi sprang 32km på 2.17 och tränade mål gång och snackade om loppet. Jag vet inte om det var adrenalinet som fick mig att springa så pass långt men kände mig helt ok, dock lite onödigt tung men det var ju ett tag sen jag sprang så här långt nu. Dagen efter var jag helt slut och fick vila helt. Fick ett bakslag och fick jobba kväll dessutom.

Helt idiotiskt och det fick jag reda på av alla andra sedan efteråt men som löpareär det svårt att stoppa i tid, framförallt när man är stressad för att komma igång inför loppet efter en förkyldning.

Nu fick jag mitt straff och har haft spräng ont i huvet och varit knä svag. en blandning av ilska,besvikelse, hopplöshet och jävlar annamma blir jag ännu mer taggad för att aldrig göra om detta misstag och framför allt att springa som en dåre till nästa år på lidingöloppet. 2013 ska inget stoppa mig och jag ska vara mer förberedd än någon annan. Som min vän Mike sa drakar lyfter i motvind!

Behöver vinna nu hungern är helt oemotstånderlig. Vinna vinna vinna det finns inget annat. 

 mina lidingölopp

2007-vaknade upp05:00 i åtvidaberg 17år gammal och väcker farsan och säger -vakna och skjutsa mig till lidingöloppet. Vi drog dit, dagen innan hade jag haft fotbollsmatch och därför hade jag inte tänkt springa men nu jävlar var vi på väg. Hittade ingen parkering så vi körde in i skogen ocg sprang till efteranmälningarna och till starten. Det var spöregn och jag sprang på 2.12 helt oberörd.

2008- sov över hos moster på söder och käkade ris dagen innan loppet. komihåg att johan ettergren la upp mitt tränings program innan loppet och det innebar 5kmx3 i kupperad terräng i 4min fart lör innan loppet ocg det klarade jag. Skulle då fylla 18år dagen efter loppet. Sprang och log hela vägen. Flög pp o ner för backarna.Kom ihåg att jag sprang förbi en kille o sa att nu är det inte långt kvar varav han började klaga på kramp i benen ocg jag sa dessamma men tillsammans sprang vi sista 2km och sedan dunkade jag honom i ryggen och sa FÖRSTEN IN I MÅL varav det blev spurt mellan oss två, han vann dock men jag sprang under 2h och kysste mål linjen. Framfr mig hade Anna rahm 30sek från banrekord och Lena G ocks en bra tid. detta r var förfta gången i historien som 3 tjejer kommit under 2h.

2009- Hade tränat för mycket och tänkte inte springa loppet eftersom jag var sliten och inte hade ork. Men då ringer svt och säger att de vill ha mig i morgonsoffan inför loppet....! TV klart jag ställer upp i loppet. Dock blev loppet jobbigt eftersom jag var övertränad och sliten. fick nöja mig med 2h.3min tror jag. Malin Ewerlöf vann på 1.57 och jag blev 2a.

2010 var jag skadad

2011 hade jag varit skadad hela sommaren och hade fortfarande ont

2012 skade fri men har haft malaria i 6mån och drabbades av en långvarig förkyldning 2v innan som inte vill släppa. Har persat på 10 000m och inte sprungit och tränat så bra någonsin detta år skulle jag springa snabbt och lätt!

så här kommer det gå imöra

lidingöloppet 30km kvinnor

så här kommer det gå imorgon

1a Ulrika Flodin 1.58

2a charlotte karlsson 2.01

3a Sandra eriksson 2.01.54

4a Johanna Eriksson 2.05

5a petra kindlund 2.05

6a amanda bohlin 2.07

hade jag själv sprungit hade jag placerat mig brevid Ulrika och hoppats på en härlig och ärlig fight! men nu är jag fett dålig, har lock föröronen o ont som satan i huvudet men kan ändå inte sluta hoppas på att jag vaknar upp frisk o pigg som en nyfödd imöra så jag iallafall kan ta mig runt banan

träning o tävlings schema är på G

sho!

efter att varit sjuk hur länge som helst så börjar jag sakta återfå mitt vanliga tillstånd. Rösten har varit borta o jag har hes som en gammal wisky drickande/ rök/kol hostande kärring ändå jobbat för att få ihop brödfödan. Har varit riktigt segt o allt som heter form o energi är svårt att minnas. Men mitt i allt detta snorande och sovande så har jag planerat min kommande tränings säsong o ´det ska bli så ävulskt kul att sätta igång med min nedbrytningsträning och i okt blir det fokus på STYRKA!! ska blir fett att börja träna på gym o boxning igen. Älskar fys träning´o lyfta vikter, Att se hur man blir starkare och explosivare.

okt-Nov blir också styrka o distans i fokus för att bygga en stark grund 3-4 gånger i veckan styrka resten lugn distans o "lugnare trösklar"

Dec är jag i Kenya så då blir det puls i backe som kommer vara nr 1 och löpteknik uppför och utför + att jag tränar bål 20min varje dag.

Jan- löptecknik på platten med hopp o spänst + en hel del maxpuls eftersom jag är på 2400möh

Feb- intervaller!!! hemma från Kenya o vill springa korta, långa och många, chocka kroppen. kommer också köra mycket stretch o rörelse träning

Mars- intervall o snabbhet

april- trösklar mellan 5-15km ev någon snabb halvmara

Maj- tävling

juni- tävlingar som räknas som träning (brödrostlopp) mycket trail lopp

Juli- vila/ valfritt

Agu- tävla .... SM

sep- Tävla Lidingöloppet o sthlm halvmaraton SM

 styrke träning... fett kul o man behöver inget gym bara en lekplats o gummiband ;)

boxning är perfekt träning för en löpare. ja slår hårt i rött :)

förkyld som jag

Ha känt mig trött och orkeslös den senaste tiden, har haft ont-i-halen käningar efter sena arbpass o köpte på mig Zink o echinagard för att motarbeta en förkyldning. Förkyldning som alla pratar om. långa förkldningar som kommer efter sommarloven när alla blandar baciller igen...

Kände efter att ha varit på rolfs o gått igenom den nya menyn att jag var riktigt riktigt seg o därför hoppade över kvällspasset i karlberg tillsammans med bla ullrika flodin o Anna rahm mfl.

På tor moronen sprang jag ändå mitt morgon pass men kortade ner passet och kände att något inte var bra. trött,ont i huvet o långt nere i svaljet började det iritera. vilade hela em med förhoppningar om lördagen och det underbara långpasset i lidingöspåret.

På fre var jag fortfarade trött och ont i huvet, under dagen fick jag ont i musklerna och framförallt nacken. Hade nog feber p kvällen också.

Lör. Kunde komma ut o gå med Mole som kom på besök <3 helt underbar kväll som tillbringades på klipporna vid nacka med molle. dock var pulsen lite hög vid snabbare gång men ganska ok ändå.

SÖn. snorig o trött soffan hela dagen.

Mån. Snorig som bara dän.

Ja nu får vi se hur detta blir. ska jobba ikväll... o hela veckan. många blir sjuka nu mina tip är att

1 äta zink som sätter fart på immunförsvaret tablettform

2 äta direkt efter träning

3 sova

4 dricka vatten

5 echinagard i flytande form eller tablettform

6 röra sig så lite som möjligt

7 ta alvedon på kvällen men inte på dagen.

8. alt till glass, fryst proviva fruktdryck i en plastpåst o i ett glas. gott för hals, mage o smak

planera

Fick någon snilleblext i måndags... efter en veckas jobb på krogen med värkande knän och ögonen som grusade, + att jag den helgen sprungit tjejmilen och trode jag hade vingar men föll pladaskt o tappade placeringar + att jag dagen efter fick tag på szalkai och Magnus Bergman på Bosön och tog sälskap runt spåret i rasande fart + att jag hade gått på 2 olika behandlingar efter att efter SM drog jag på mig smärta i vänster ben och fick därför känna på Mias hårda armbågar vilket lett till ännu mer smärta i skinkan + att jag fått nålar iborrade o skinkan (behandling).

Så fick jag för mig att jag skulle träna hopp och löpstyrka på stadion. Egentligen var mina ben helt bombade och huvet halvt av men jag tänkte att det är enklare att köra hopp i backe, grodhopp, löphopp, flexhopp, upphopp, utfallshopp, mångsteg, vadhopp, enbenshopp, osv... än att bara springa. Jg är egentligen ganka van med hopp träning eftersom min boxninstränare i åtvid alltid ville plåga oss med hopp och idioten men nu var det ett tag sen jag tränade styrka sist, har inte hunnit med eftersom jag tävlat varje helg nu i 5-6veckor och jobbat mycket. Efter detta pass drog jag direkt till Rolfskök o började mitt arb pass o benen var väll helt ok (vist trötta var dom men det har dom varit förut)

Iförrgår kunde jag inte röra mig och fick ställa in all träning pga extrem träningsvärk, igår tog jag voltaren men smärtan trängde igenom denna annars fenomenala tabeltt (jag körde ändå 3pass varav 2 av dem var tröskel intervaller) men blev riktigt orolig över smärtan och vlle nästan dumförklara mitt tränings upplägg. Mitt upplägg har jag bara mig själv att skylla på men det beror mycket på obekväma arb tider, penga brist, bostads brist (som har löst sig för sep i allafall) tävlings suget som bara vill vill vill nu, omdömme och över aktiv och att jag aldrig säger nej.

Pga detta åker jag till Kenya i slutet på nov för där tränar jag som bäst och mindre mängd etersom det inte behövs mängd på 2400möh för att bli trött. Stannar i Kenya tillsammans med syster, sahlberg, och några andra löpare som kommer ner. Alla är välkommna! Kommer hem 21jan och börjar planera inför min resa till Aussie Melbourne där jag kommer stanna några månader och träna med ett gäng löpare. Jag håller fortfarande på att hitta den perfekta löpar gruppen och miljön i Australien och har kontakt med ett gäng coacher där så jag åker dit med syte att bli en bättre löpare och kanske få ordnng på mitt hysteriska program med träning och tävling omvartannat utan långsiktiga mål.

I´m a longdistansrunner harder than funder, looking for hills, do training that kills! //yoie

säger som min Farsa alltid säger till mig... -Yoie... P.L.A.N.E.R.A!

hej hopp friheten!

SM

i Helgen sprang jag SM 10 000m. Jag sprang, jag drog jag, spurtade och persade på tiden 35.08 känslan när jag korsade mål linjen var som ett stort besked på att formen pekar spikrakt upp, efter 2-3 år av skador och överträning fick jag äntligen känna på lite flyt. Att jag inte kunde kontrollera känslorna som svämade över är ett bevis till mig själv att jag verkligen verkligen vill detta och jag kommer aldrig sluta förän jag har nått min absoluta max topp. Att år ut o år in bära på ett stort frågetecken på hur bra man är... man hör folk säga att jag kan springa jävligt fort om jag håller mig skade fri och man längtar så in i norden på den dagen då man har tränat på utan skade-bekymmer och känner sig absolut redo för att göra kaos.

Loppet var absolut inte opptimalt för att springa fort för mig. Jag fick dra första 4km och försökte ibland vinka fram bakomvarande löpare och springa på sidan så de skulle springa om, detta gjorde att jag fick dra ner på tempot för jag hade ingen aning om vad min kropp gick för och att då stick iväg redan i början kändes lite FÖR ambitiöst och dummt.Hamnade därför i den dragande positioner och tänkte att detta kommer inte hålla, varför måste jag dra!! När sedan några tjejer började öka fick jag kalla fötter och tänkte, nej nu är det kört nu kommer jag få stolpben så jag vågade inte hänga på utan fortsatte i samma tempo o fick sällskap av två andra löpare (bla hon som van sthlm maraton i år) som först skulle springa förbi o dra ner på tempot så jag fick göra en tvärstoppning för att sedan göra en ruch o lägga upp farten, tjejerna hamnade då i min rygg.

Efter 6km tänkte jag att det skulle bli en skit tid eftersom jag nu låg 5a o drog o drog o att jag kunde kliva av men så tänkte jag att jag kan ju fortsätta lite till iallafall. När det var 7varvkvar började jag må som bäst, jag hade kommit in i flowet och kände mig fett skön. Ändå så vågade jag inte öka, det var som att något i mig var rädd för att förlora min position än att försöka pressa lite, fortfarande var jag rädd att kroppen skulle säga ifrån. Vid 3varv kvar började jag fatta att det inte skulle bli en dålig tid utan en jävligt bra tid så jag sa till Hammarby tjejen som slickat min röv i 6km att nu hjälps vi åt för det kan bli en riktigt bra tid o han bara jepp, så jag drog upp tempot men hon låg fortfarande bakom och tänkte inte hjälpa till med farten så jag blev lack o när det var 500m kvar öka jag ännu mer och ännu mer och vann med 3sek över henne (maraton vinnaren).

Jag hade nu också tagit in massor på 4de damen att jag i mål bara var 3sek i från 4a platsen och så här i efterhand är man lite bitter på att man inte vågade mer men samtidigt så hade jag ingen aning om hur kroppen skulle svara.

Mål gången slutade i kramar och allt släppte, alla bekymmer försvann, alla motgångar blev medgångar och alla som tvekat fick sig en käftsmäll. Här är jag Yoie Bohlin, tillbaka till toppen i Sverige efter 6mån deppighet och oförklarig trötthet. Nu kan det bara bli bättre!

Vill också säga att jag älskar den glädjen vissa tjejer ger innan loppet och hur lätta och sköna de är innan start. Det är feststämmning, pepp och det känns som man tävlar med varandra och inte mot varandra. Alla är inte lika avspända, en del sitter som nerrvösa asplöv och är super fokuserade, men alla är vi olika, för mig är det bara kärlek och lycka att få tävla med så bra tjejer och nerrvös är jag sällan bara jävligt taggad.

Skulle kunna skriv mer om helgen som gick, ex att mike sahlberg körde VM i triatlon i lördags viket var skult mäktigt, att jag har hittat bostad hos en vän o kan flytta dit snart så jag slipper bo överallt o ingenstans, att jag träffade många vänner som man inte sätt på år och att livet är ganska märkligt att ena stunden är man helt lost o andra stunder är det uppenbart vad livets mening är. Men en fet helg var det! dock missade jag 5000m i söndags eftersom jag inte sovit något de senaste 2dygnen för min trevliga rumskarmat och jag inte kunde sluta babbla... var helt slut och gick till arenan men fatta att det inte var någon ide att starta. segt... aja man lär sig av sina misstag.

banrekord ;)

Prinsensminne sprangs, skentes o skuttades fram igår på smala stigar, sand dynor, klippor, cykelbanor, skarpakurvor och steniga stigar. 2010 sprang en halv seg yoie där på 1.21 o vann o iår åkte jag dit själv med den 5h långa tåg resan dagen innan o bode själv på ett halvkul vandrarhem utan varken internet eller tv o fett va segt det är att åka på tävlingar själv framförallt när man inte vet om kroppen kommer svara eftersom den har stäjkat de senaste 6mån typ... jaha varför åkte jag dit då? jo för det låg 7lax so första pris o jag är en fattig ung löpare som bara springer lopp med pengar i nu förtiden, allt annat känns ganska meningslöst om det inte är mästerskap. Att jobba som Nisse är kul men man tjänar inte så fett.

Sov som en gris på natten till lördag, typ 10-11h, tror det berode på att jag jobbat långa kvällar samtidigt som jag tränat 2ggr om dagen o kroppen njöt att att få sova på det i allafall tysta vandrarhemmet.

På loppet såg jag Hanna Karlsson o Oskar Käck springa in som segrare på 10km ´banan som startade före 21km banan. Började bli inspirerad. Träffa Anna Rahm som alltid e glad o schysst, började bli taggad. Davis Nilsson sprang förbi o log, började bli stark, o rosapanter mannen la några sköna komentarer till mig innan start, NU jävlar ska det springas hem pengar.

Första 3-4km vare ja Anna o två snubbar i fullfart typ samma fart som jag höll på bana för bara en vecka sen, Anna som inte är i sin elitform fick tacka för sig o ja med de två sköna snubbarna sprang iväg. Varför dom va sköna var för att efter de här 4km började vi små snacka o tillslut var alla tre i en disskusion om ingenting o ja vi hade fan sy-junta där i 3.40 fart första 10km. Igentligen var nog ingen i vidare form för att varken springa så snabbt o framförallt inte att prata samtidigt. Jag som varit sjuk, en kille som varit skadad o inte tävlat sen lidingöloppet (1år) o en annan kille som aldrig tävlat 21km förut. Den skadade killen fick släppa efter 11km o blåbäret drog ifrån mig vid 11-12km, typ 300m. Någonstans här började det bli riktigt svår sprunget o tungt men för mig var det bara bra för då vet jag att Anna inte kan hämta upp på mig eftersom hon är ganska kass på terräng liknande underlag men en dåre på att nöta platt asfaltsvägar. Började samtidigt ta in på blåbäret som kutade ifrån mig vid 11km och vid 18km var jag ikapp o hade betydligt mer tryck i benen än han... kanske var det prispengarna som hägrade för mig o en lockande 6placering av alla på hela loppet som fick mig att öka. Var samtidigt livrädd för att sega Anna skulle fått försig något o börjat öka, men så blev det inte jag sprang in på nytt banrekord, pigga ben och en hjärta lika varmt o lättat som om det handlade om OS guld. Tiden 1.19.34 på den svåra o tunga banan (allt är relativt).

Joggade ner med legenden janne Holmén som kom tvåa efter David Nilsson. För att sedan snacka med en alltid glad Anna,en alltid lite små hemlig David och en besviken Lasse som har varit skadad ett bra tag nu o fick bryta.

Fick snyggaste medaljen med graverat namn o tid på baksidan samt 7lax in my pocket!! FEEIIIT!!

Det bästa var också att en polare körde förbi o hämtade mig precis när loppet var klart och jag fick gott sällskap enda till sthlm! Det kallar jag riktigt schysst dag. =)

mycket nytt i veckan

Har precis börjat jobba på Rolfskök i stan som nisse. Förra året jobbade jag en hel sommar som servitris på abisko resturangen och jag märkte där att jag gillar tempot och människorna som jobbar i resturang o kök. Det kräver stort ansvar, högt tempo och tydlighet samt ett jävligt sammanspelt team. Rolfskök är ett av de bästa resturangerna i stan och maten är gjord av mästare. Som nisse ska jag backaupp åt servisen och jag serverar, plockar av, dukar fram, ser till så det alltid finns puttsade glas, bestik och att allt är preppat. Jag ska kunna all mat och vara glad och snabb i fötterna o huvudet. Underbart när allt flyter på och jag ska göra allt för att Rolfskök vill ha kvar mig som deras nisse.

I onsdags körde jag mitt andra jobb (löpare) ;) åkte upp till Sundsvall för trail tour 10km obanad terräng, där jag också fick träffa nya släkt som jag aldrig träffat förut =) riktigt kul! Var lite osäker på om jag skulle åka till sundsvall men pengarna hägrar och jag måste plocka vinster i trail touren. Loppet var EXTREMT tufft!!! grymmaste maxpuls. Sundsvallsterräng är inget att leka med och banan var riktigt rolig men extremt tuff. Vann på 43min så det säger väll en hel del...
Sundsvall är riktigt fint och dagen därpå sprang jag upp på norraberget och trotts benen var som stockar efter loppet så var det ändå gutt att springa runt i en tyst skog (dock jävligt kupperad och fick bla springa upp för en skidbacke, benen sööög) tsss...

samma dag var ja tvungen att åka till morsan i åtvid för att hämta ut ett paket på ica där, så 9h resa hem i tor o en galen yoie på tåget, seeegt hatar långa resor!!
Sen var det Junior SM på fre (igår) jag trode kanske jag skulle springa på 17:30 om jag hade tur oh därför satsade jag inte på loppet utan sprang mitt distanspass på fm 26km samma dag för att sedan ta min 25kg rygga och ta tåget mot sthlm o sollentunavallen. Väl på banan var det fullrulle med friidrottare som sprang o hoppade och trotts att jag var iskall innan o tog detta som ett bra pass så började tävlingsnerverna skjuta i taket. Snart skulle jag springa så fort jag kunde i 17-18min... !!! =)
Eftersom jag inte har så mycket vana av ban-lopp så tänkte jag att jag gör mitt lopp, ingen av tjejerna hade sprungit under 17min så jag antog att det inte skulle gå jätte snabbt. Så jag drog hela loppet fram till 2varv kvar (12.5varv totalt). Där tog mina krafter sakta slut och jag fick se 3 tjejer springa riktigt fort förbi mig... bajs, men väl i mål fick jag tre kramar av tre lyckliga tjejer som slagit pers under 17min och allt tack vare min hårda dragning. Men fett nöjd är jag ändå trotts missad medalj. Förra veckan orkade jag knappt stiga ur sängen och så sprang jag på 17.17 alltså 13sek snabbare än tänkt=) kanske är det jag som är under 17min på stora sm om 2v?!? Men då behöver jag bättre stöd från publik, hörde bara heja ninni heja linn hela tiden igår, så jag kände mig lite ensam bland alla friidrottare igår,. kom inte hem förän sent på kvällen och idag har jag träningsvärk i armar o bål efter att ha burit två feta väskor hela dagen + 2mat kassar.... Shit om alla bara kunde fatta vilka jävla motgångar jag haft de senaste 6mån med veckor av orkeslöshet och hopplöshet, om bara jag forsätter o känner mig pigg nu så jag kan träna som jag vill så ska jag nog springa riktigt bra snart. 

Mitt första resturang jobb som försäljare vid vildsvinskebbaben på Hultsfred, peaceandlove, arvikafestivalerna 2007-2008 inte lika flått som på Rolfskök ;)

tuffruffguy

 yoie goes tuff up to skirfe 2009 ;)

Har märkt att många halvtung/gamla löpare… killar alltså, försöker verka hårda o jävligt ruffiga med hur de springer o tränar och jämnt ser man på facebook hur de lägger upp status uppdateringar om hur mycket skavsår de fått, hur lite de har ätit men ändå gjort långa, snabba distanspass, hur skitiga de har blivit, hur mycket öl o whisky de dricker medan de suckar över att de jobbiga passen de har framför sig, att de tränar i kylan men har ändå kortbyxor långt in på hösten, samtidigt som de låter skägget växa och benknotorna sticka rakt ut. Alla dessa statusuppdateringar och blogg inlägg får mig att vilja spy. Jag vet inte riktigt varför jag vill slå igen käften på dessa killar men det känns som en tävling om vem som kan självplåga sig mest. Inte för att dessa tuffruff guys alltid e självplågare så som de framställer sig men det är som dom inte har någon respekt för idrott o för läsarna.

Visst de kan vara grisigt-jobbigt med träning men aldrig så jobbigt att man måste meddela hela sin vänskapskrets om det. Kanske är det bara jag som är helt ointresserad av att analysera o jämföra träningar och tävlingar och som spyr på denna hetts? Varför vill man meddela sina vänner om allt detta självplågeri? Vill man ha medömkan?

Den som slår alla rekord på detta måste nog vara Jonas Colting som man ständigt ser i media,,, jag ryser av illamående när jag ser boken ”snygg naken” ££##)?¤¤ ?? ständigt denna hetts. Jag tror att fler o fler killar har fått ätstörningar men istället för att vi tycker deras statusar o blogginlägg är konstiga och ohälsosamma (som vi hade tyckt om det var en tjej som skrivit det) så gillar vi bara kommentaren och dunkar grabben i ryggen o säger –jävlar va tuff du är.

Träna väl och må gott =)

anemi antagligen

HI

idag sprang jag baltzarloppet 21km men fick bryta efter 14km eftersom jag inte alls hade det tryck o känslan i kroppen som behövdes för att kunna springa en halvmara, första milen gick på 38min 10sek men redan från start sa kroppen ifrån och det roliga i löpningen försvann helt o jag bröt innan väggen kom. Nu är jag ganska säker på att jag har anemi (järnbrist) hade grov järnbrist 2009 och det är exakt samma känsla med illamående, yrsel, trötthet och svårt att komma upp i fart. Ska till Lennart Palmefors på onsdag o reda ut allt o ta massa tester för att se om jag har brist på något annat.

Att som tjej och löpare är det nästan standard att få järnbrist någon gång och de flesta man pratar med som tränar på hög nivå  tar järntabletter regelbundet för att förebygga. Jag är dessutom lite av en vegitarian och tränar extrem mycket, dessutom har jag ofta svårt att bedömma om det bara är utmattninge eller järnbrist så man vilar bara och tror att det ska hjälpa.

Förra gången jag hade järnbrist tog jag sprutor som gör att du direkt får effekt oh blir piggare. jag hade då riktigt låga värden och för att det inte skulle ta flera månader och för att jag ville träna så funkade kanon med sprutor som är betydligt dyrare än tabletter men ger inga magproblem.

Nu ska jag lägga mig i soffan o glo OS =)