LFA

Hemma i kenya

Varje dag tackar jag alla som hjälpt mig att få göra det jag älskar allra mest. Att jag kan bo i Kenya och få så mycket av landet, att jag kan springa och träffa nya vänner med olika bakgrunder och med så mycket ödmjukhet berömt och hjälpt mig.

Jag saknar inte Sverige men jag tänker på er och undrar hur ni mår, och precis som den känslan av total tillfredställelse som jag också får på svenska fjället och tänker att jag skulle vilja visa alla jag älskar för där hemma.

För mig är det viktigt med frihet och efter många, många besök i Kenya sen 2005 har jag skaffat mig en identitet och trygghet även här. Man återträffar vänner, platser och upptäcker nya sätt att finna sig i Kenya.

Kenya är ett land jag alltid kommer återvända till. Kenya är som mitt andra hem.

Jag känner mig stolt när jag ser så många svenskar komma hit o tränar, de har ingen aning om landet och jag ler för mig själv när jag själv mins de första gångerna jag kom till detta anorluna land. Det känns också skönt att jag står utanför den svenska truppen och kan träffa och springa med andra löpare får andra delar av världen. Åker man hit med en grupp blir det lätt att man fastnar i sina trygga grupper och med sina gamla träningskompisar.

Det har varit kul att träffa alla svenskarna i Iten men längtar samtidigt tillbaks till löparna i Ngong och mina vänner i Nairobi. Att sticka ut på morgonen och träffa löpargruppen, det är något speciellt med att springa med Kenyanerna, man ser upp till dem och känner sig starkare.

Det finns de som gör så mycket för mig och ger mig så mycket energi och hopp till löpningen och även om det bara är en ärlig komplimang efter träningen eller en kommentar på FB så betyder det så otroligt mycket. De finns de som alltid ställer upp när man ber om hjälp med bidrag, tränings kläder och tränings coachning.

Tack polarn!