LFA

Asics maraton

Har sprungit Asics sthlm maraton 3gånger, första gången var 2008 och jag hade inte ens hunnit bli 18år. Det var en stekhet dag och att bara vistas ute var jobbigt. Hade köpt stefanholm shorts och fått en tävlings tröja av IF norrköping som jag sprang för då. Tiden blev en dröm tid på 2.59.00 och jag kunde inte vara lyckligare, slutade på en 17placering. 2009 var det också varmt och jag tog studenten bara någon vecka efter vilket betyde dubbel lycka när jag persade på tiden 2.52.50 och slutade på en 7plats fick stipendium och tillsammans med Isabellah blev vi bästa klubb HSK.

2010 var jag skadad och missade maraton och 2011 var jag också skadad men bestämde mig ändå för att ställa upp i starten men att sedan gå av efter 20km. Hade tränat hårt hela veckan och dagen innan, eftersom jag bestämmde mig på kvällen innan att jag skulle springa. Rubin ringde och frågade ska du springa eller inte imorn och då slog det om i hjärnan och jag blev hur taggad som hälst. Hade lovat mig sj hela veckan att INTE springa men aaaa jag kunde ju iallafall starta bara för att få lite feeelings o sen gå av efter halva loppet. kände mig överviktig och inte alls i form, hade varit skadad jätte länge och knappt hunnit träna någon löpning alls men sprang helt sjukt bra på 2.53.20 alltså 30sek från pers!!!! utan att ens tagit ut mig utan fegat ganska mycket. Kunde inte vara annat en hel nöjd. Blev så klart skadad igen någon vecka efter...

Jag sitter och analyserar lite vad det var som gjorde att jag endå sprang så pass bra 2011... samma sak var det när jag 2009 var i New Zeeland och sprang Aukland maraton. Jag var inte alls i form eftersom jag backpackat länge och tänkte skita i loppet, men eftersom jag hade gratis hotell och startnr i elitledet så hängde jag ändå med en kompis som också skulle springa och som jag bode hos just då. Samma sak som 2011 i sthlm maraton så tränade jag jävligt hårt veckan innan maratonet, dagen innan sprang jag 2h distans på morgonen och 17km på kvällen och tänkte bara springa 30km på Aukland maraton och hoppa av när vi passerade hotellet jag bode på. Men jag kunde inte stanna då heller och sprang i mål på nästan exakt 3h vilket var helt sickt eftersom jag dessutom sprang och peppade andra löpare samtidigt och tänkte inte ett dugg på att det gick sååå snabbt...

Med detta vill jag bara säga att jag är sjukt nyfiken på vad jag kan göra i år.. visserligen har jag varit riktigt kass efter malarian och missat både terräng sm o göteborgsvarvet som var planerat att springa. Men aldrig har jag tränat så bra som jag gjorde i Kenya 14v mellan nov-feb och dessutom känns träningen förjävla bra så här i dagarna... i lördags körde jag 38km i 4.40 fart bland rödljus och i trappor (som så klart sänkte rythmen och farten) och kunde öka sista 5km i 4.00 fart utan att ens bli ansträngd... efter en vecka med över 20mil...

ja jag vet inte vad ni tror men själv tror och hoppas jag på att jag utan problem ska kunna springa under 2.50 på maran, men självklart har jag stor respekt för både distansen, vädret och min dåliga vana med att träna för hårt inpå ett lopp.Dessutom kommer inte min vapendragare Amanda var där eftersom hon tävlar SM i triatlon samtidigt :/ hmmm... vem ska jag nu käka frulle med morgonen några timmar innan SM i maraton 2012!

Jala Bai!

känner igen energin!

Sho.

Efter förra helgen med Frida Wallberg i cloetta center boxa hem ytterligare en seger i proffsboxning, o nu på hemma plan till en gråtfärdig publik som lyfte henne till skyarna under 10ronder. Behövde posetiv energi o det passade perfekt till en strålande valborg med dundrande fest hemma i sockna tillsamans med vänner som man älskar och väder som får en att vara ute timtal med hunden i skogen.

Denna veckan blev det 21mil och jag känner igen min energi igen. Tröttheten är borta med vintern och jag orkar gå upp på morgonen o leva..:) höhö.

Har börjat jobba mer och kört 3 jävligt tuffa kvalitets pass ons, tor, lör. Fick äran att pace en polare på kungholmen runt på sub 40min på milen men anmälde mig till halvmaran (eftersom det är en 2varv bana så kunde jag fortsätta efter 10km) för att få maraton farten i benen (4min/km) så meningen var att köra 15km på 60min o sedan jogga ned i lugn distansfart sista 6km men jag orkade inte sakta ner mer så jag drog ner så pass att det aldrig blev jobbigt och kom i mål på 25min o snittade 4.1 på min garmin klocka. Tuff vecka har det varit o snart väntar ett distanspass på 2h med running Sweden + att jag joggar dit på 7km.

Härlig känsla av att orka hålla på igen=) hoppas bara att jag hinner bli lite tajtare till sthlem maraton 2juni nu...

hoppas ni kan träna på som ni vill det är ju det viktigaste

ENERGIN SOM JAG HADE 2008-09.

Amanda vår nya bergs get

Idag sprang Amanda Bohlin sitt första bergslopp i Frankrike på 33km. Hon ledde hela loppet fram till 5km från mål då en fransk tjej kutade om och hon slutade bara några sek efter på en grym andra plats.

Här kommer en intervju som jag gjorde innan loppet. (kommer en efter också)

Intervju Amanda Bohlin

Förra året vann du tjurruset men blev diskad efter att ha startat i fel startgrupp och dessutom vann du Hammarby backens maraton då du klättrade Hammarby backen 23 gånger och kom 3a totalt. Vad är det som lockar dig med sådana speciella lopp? 

SVAR: Utmaningen.. 

I slutet av April åker du till Frankrike och springer ditt första bergslopp berätta om det?

SVAR: Jag fick mer smak av Hammarby Alpine Marathon.. Jag upptäckte att uppför var nått för mig och blev tipsad om detta lopp (33 km 1800 hjödmeter). Inte bara för att det är mycket uppför utan också för terrängen och miljön runt omkring. Den är fantastisk! 

 Vad för slags löpare är du? Vad är dina styrkor/svagheter? 

SVAR: Styrkor: Uppför och dåligt väder (har gjort alla mina pers när det är pis väder).
Svagheter: Platt och nerför.. svårt att få upp farten..

Du har också börjat simma och cykla, när får man se dig tävla i triathlon? 

SVAR: Duathlon är det jag ska försöka mig på i första hand. Har precis lärt mig simma men har en bit kvar. Kommer ändå vara med i några tävlingar i sommar och självklart ska ja vara med i Sthlm Triathlon.  

Varför började du simma och cykla också?

SVAR: Fick en stressfraktur förra sommaren (2011) och började cykla! Blev helt förälskad..
Ställde upp i Sthlm Triathlon (blev utmanad av en kompis) och det gick rätt bra. Trots att ja bara hade börjat springa några veckor innan och aldrig simmat. Sen var jag fast! 

Förutom att du tränar väldigt mycket på fritiden så är träning och hälsa också ditt yrke, som hälsoutvecklare på tv/radio huset samt ledare på Bodies in motion och Running Sweden. Hur är det att coacha andra tillskillnad från att coacha dig själv? Har du någon egen tränare? 

SVAR: Det är mycket enklare att vara smartare åt någon annan än sig själv. Just nu har jag mig själv som tränare men söker efter någon som ja skulle kunna bolla med. 

Vad ser du för likheter/olikheter med mig (yoie), träning och tävlingsmässigt? 

SVAR: Psyket som vi båda har.. Gillar smärta (höhö). Dock inte löpsteget då du (Yoie) har ett lätt fint löpsteg och är några kilo lättare. Däremot är jag starkare ;) Johanna har talangen, men det är jag som smartast (har bara haft en skada i hela mitt liv, pepparpeppar) 

Vad är den största skillnaden på din träning idag från för ett år sen?

SVAR: Springer mindre, fått in cyklingen och simningen. 

Personbästa och prestationer du har gjort?

5 km på ca 17.55
Tjurruset &Hammarby alpine marathone
Sthlm Triathlon 8a totalt

Hur såg förra veckans träning ut?

Måndag: Cykelinterv (inomhus) 60 min
em:  Simning 3400 m ca 90 min

Tisdag: Core 30 min + Spinning 30 min
Em: Intervaller med Running sweden 5x(3,2,1,1,min)

Onsdag: Cykeldistans+intervaller 90 min (inomhus) + Simning 75 min 2500m 

Torsdag: Cykeldistans 45 min 

Fredag: Träning med Jose Nunez (Bodies in Motion) styrka
Em: Simning 90 min 

Lördag: Snabbdistans 90 min 

Söndag: Cykel (utomhus) 2 h + löpning Fartlek 10 km 

MT bike o cross country

Eftersom jag bor med en triathlet och ständigt hör och ser cyklar så fick jag för mit att gå in på blocket o kolla lite MT bikes o hitta en sketa bra för bara 1000kr så jag hämtade den dagen efter och drog mitt första cykel pass någonsin (ute). O fan va nice det var att för fösta gången få cykla på en cykel som faktiskt går framåt utan att man behöver lägga all sin tyngd på varje tramptag.

Insåg hur fett kul det är att leka omkring på cykeln, och att skrämma bilar e ju faktiskt jävligt kul....!! Fick för mig att dra till lidingöspåret 2mil. låste hojjen och sprang sedan 27km i terrängen vilket va sjukt segt i början efter cyklingen men snart släppte det och det var sååå nice att springa i den blöta terrängen upp o ner.

Blev alltså totalt 4.5mil cykel o 27km löpning, helt oplanerat :/.

På onsdag kommer farsan hem från Kenya och jag är grön av avunsjuka för att jag inte är där!! Pluggar jag inte i höst kommer jag nog vara i Kenya jävligt mycket!

Terräng SM såklart ;)

japp för er som läst mina inlägg vet att det inte riktigt har gått om jag hoppats de senaste veckorna då jag drabbats av bakterier "ev malari"a som har gjort att jag inte har kunnat göra ett enda riktigt kvalitepass sen i slutet av jan... och på detta hade jag hela förra veckan haft feber och förkylning. Är fortfarande lite förkyld men jag har endå startat att träna lite lugnt.

Pass i 3.40 tempo är inga problem men jag tvekar länge på att springa snabbare och har ingenaning om kroppen kan eller tål att springa snabbare och hur länge.. Brukar alltid kunna ha en jävligt hög lägsta nivå men pga av sjkdomen från kenya vågar jag helt enkel inte att pressa kroppen eftersom jag fått så hårda bakslag med dagar legat som en död i sängen.

Nästa helg är det SM i terräng =) och hela jag bara VILL springa! precis som förra året (då jag bara hade sprungit några gånger innan pga skada) så bryr jag mig inte så starkt om prestationen utan vill bara springa mot de bästa i swe o le!

Förra året kom jag 4a mot alla ods, då hade jag en kärleks backe som jag vann mycket i (kyrkbacken i uppsala). I år tror jag det blir platt så min löpstyrka skiter sig och det betyder också att de sämre löparna kommer att ha lättare att hänga på ledaren :/ och det kan bli riktigt jämnt.

Det blir att fightas som ett djur och jag kommer då inte ge mig förän jag stupar över mållinjen, om det är någon som kan kriga till sig en bra placering så ere ja!

Klara färdiga KÖTTA!!!! <3

mot alla ods

sho´bre

är still dålig, o nu har jag dessutom blitt förkyld, halsont, feber yu name it...

Har äntligen fått belastningsreg av polisen så jag kan börja jobba igen, men allt har gått i snigel fart o allt jag gör verkar ta sååå låång tid. Brukar kunna ha 10 bollar i luften men nu har jag bara kraft till att tänka på vad jag vill träna o att söka på datorn efter utbildningr o jobb e det jobbigaste o mest förvirrande, blir lack o somnar om.

Tänk allt kan va så löjligt bra bara kroppen är frisk... och samtidigt hur svart allt blir när det inte är bra. Det byggs på, man blir skadad, tar sig ur det efter några månader o kan träna på ett tag o när man känner att man snart e i form får man en annan skada o så frtsätter det. Samtidigt som man kämpar med sin rehab träning o försöker finna det "roligt", så man nästan glömer bort hur det var att springa utan smärta helt obekymmrat. O man tappar helt mening med varför man tränar, man bara gör det utan varken hjärta eller hjärna, men så påminns man varje gång en tävling dyker upp eller när man läser någn löpblogg o minns återigen att det var ju löpare jag var...

Att livet kan vara så jävla svart pga att man inte kan springa o sen vara så underbart när man får stuttsa fram på stigar o tartan, svettas o andas in massa luft.

Har inte fått tävla "på riktigt" sen 2009,, Fick smeknamnet krigarn av min tränare och kommer fortsätta kriga mot alla ods.

församig

har legat nedslagen i sängen några dagarn nu o det har känts som huvet åker karusell o benen har vikit sig under mig. Ska kolla upp detta sömmniga beteende nu kommer göra vad sm helst som krävs bara jag för en gång skull ska få lite tur med mig...

Skade bekymmer i över tvåår och nu detta... :/ ska fan bara hålla käfften nu för alla mål jag sätter upp faller pladask o störtdyker i någon avgrund o ruttnar,  när man får en lite gnutta av feeling och nästan är helt på spåret så e det alltid något som förstör och ja får börja om.

I sommras hade jag glömt bort det var att springa utan smärta och varje pass i Kenya var jag livrädd för att bli skadad igen. Jag blev inte skadad men fick bakterier o virus i kroppen som har ställt till det.

Jag var säker på att springa maraton, terräng sm o gbgvarvet men nu har jag ingen aning.

coachar andra bra

det går inte så bra för mig och malarian får mig att vilja stänga in mig för gått o aldrig mer resa mig ur sängen. Hela mitt liv har jag orkat allt, o nu orkar jag fan inget. Har istället coachat andra löpare genom Running sweden och mina egna träningar i sockna som alltid är väldigt uppskattade. Idag hade jag spinning för arbetarna på Tv/radio huset där syster jobbar och som sagt alltid lika kul att inspirera andra speciellt när man får komentarer som -du är den bästa ledaren jag har haft, -Du spelar bäst musik av alla, - man jobbar aldrig lika hårt som när du coachar, - det är något speciellt med Yoies träningar -du ger så konkreta tips =) tack <3

Åker hem till Åtvidaberg o till "mina" skogar, Ja hem till molle, och alla våra lekar o sjukt långa promenader helt ensam i skogen utan att möta en kotte. Att ha en hund som man känner in o utan till är mitt största intresse, alla rutiner vi har tillsamans och hur vi vet exakt var vi har varandra. innan Molle som är en Tollare hade hela familjen en stor labrador som jag började träna när jag var 9år. Vi körde allt, agillity, lydnad, rapporering men bästa var vi på spår... eller rättare sagt vi ÄGDE på att spåra och jag hade alltid flera olika dammis ch klossar med mig för att lägga svårare och svårare spår. Den hunden kunde äta allt och lite till och till skillnad från min tollare var han värdens segaste men ödmjukaste hund. Han var som en stor farbro och när lilla Molle kom till oss aggrade han direkt som pappa ch de sov alltid i samma säng. Caruso som han hette fyllde år på nyårsafton och kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Molle som är en pigg men lugn hund och super lyhörd, han ser varenda liten hand rörelse ch att träna honom har varit en barnlek. Jag spenderar timmar med mina hundar och det finns ingen vackrare än en vänskap så stark sm man har med sin hund, och samspelet mellan matte och hund. Jag har aldrig sett mina hundar som en associar utan som något jag vill jobba med och utvecklas med. Ingen hund borde bara gå promenader. Skaffar du en associar så spara hundarna och skaffa dig en orm, dom bara ligger där och behöer bara mat någon gång i månaden. Appropå att jag skriver detta är att min smarta syrra skaffat just en orm, o den bara ligger där... tycker nästan det är lite synd om den också... kul att ligga i en liten bur och aldrig få känna riktiga blad mot skinnet eller jaga på riktigt sin föda.

Okej back in sthlm och springa på asfalt o bil dånet susande i öronen... Kom på varför jäg började springa från början... just att få vara helt själv och hitta nya vägar på mjuka stigar eller bara fritt i skogen, att känna sig aaaa kanske låter fjantigt men fan känslan av frihet, alla lukter, älgar, hjortar som hoppar fram eller bara står o glor på en, vildsvinen som bökar på ängarna, rävungarna som inta fattar att de ska akta på sig eller kossorna som river staket för att de blir livrädda för en liten löpare.

saknar Molle så det svider o jag saknar min tränare o vän tobbe som gett mig så otroligt mycket självförtroende.

ps. ska skriva mer o bättre nu blev det lite virrigt men wtf ;) high5

boxning

Hade lite ångest innan, känner mig fett svag o trött... men jag hade lovat Tobbe att komma ner till lokalen innan jag drog till sthlm. Inte fan ångrade jag mig när jag väl klev in i lokalen,, Det finns platser i ens liv där man är totalt avslappnad och tillfredställd, ett av de ställena är Boxningslokalen i Åtvidaberg.

Första gången jag var där var jag 7år och farsan släppte av mig utanför det gammla ÅIF gymmet, sen dess har jag varit fast. Ingen har igentligen viljat att jag skulle fortsätta att boxas och kanske var det en av anledningarna till att jag forsatte när andra trilla av. Jag har lämnat mycket från min hemort men boxningen och alla sköna o udda typer där kommer jag aldrig kunna släppa helt. Har fått så mycket kärlek och respekt som jag aldrig har fått någon annan stanns.

Trotts att jag inte boxats på månader så dansar jag lätt runt i ringen och tar alla slag o bara garvar =) Nu har jag träningsvärk upp till öronen och det gör ont bara jag andas :/ tack Tobbe o lilleman!

Är du sugen på att springa Lidingöloppet så kommer jag vara huvud coach för löpar träningarna för... ehh  kolla denna länk...-->

http://www.runnersworld.se/artiklar/foranmalan-till-lidingoloppets-traning.htmen gammal bild från lokalen

sverige

sho´bre!

hej sverige, mörka, kalla, blöta, blåsiga sverige med nyhets morgon där allt e perfekt o matnyttigt... Hej svea rike med den viktiga morgon tidningen, skogarnas tystnad, hjortarna som överlevt vintern och kommit närmare byn i hopp om mat. Ja hej fosterland.... fosterland, betyder det att jag tillhör det här landet? att jag är en del av problemen, systemet, mörkret, ljuset, skogen, staden och ansvaret? Betyder det att jag ska stanna? känna mig hemma? längta tillbaka till? heja på? isåfall måste jag försöka hitta den röda tråden och försöka slå mig till ro o till trygghet. Kommer hem med KRAV blinkande rött framför mig, nu måste du ta tag i ditt liv, skaffa utbildning och bli något, det e VIKTIGT. 

ja, ja :/

Peace