LFA

Krämpor

Ett urval rubriker från jogg.se:s forum som jag citerade från scenen under gårdagens mingel för Gbg-varvets funktionärer:
"Brusten plantarfascia, Knäont, Ömmande hälsena, Tietzes syndrom, Hålfotskada, Blånaglar, Kramp i vadorna..."
Hade dessförinnan presenterats som Den norske pessimisten, och fick ju göra mitt bästa för att infria förväntningarna.
Fortsatte med "Stukad fot, Klickar i öronen, Krasande knän, Benhinneinflammation, Huvudverk och Slapp i underlivet".

Om det är dessa jag ska tävla mot på morgondagens varv så börjar jag nu, trots egna krämpor, att känna segervittring.
Lycka till, alla som springer!

!

"Favorit" i repris: Min vän Ulfs stukade fot efter ett träningspass
våren 2012. Det blev inget Göteborgsvarv för honom.

Comedy Run inställt

Tidigare, i den här bloggen, gjorde jag reklam för en välgörenhetsgala jag skulle medverka i på Trädgårn i Göteborg. Det hela skulle gå av stapeln den 17 maj, som ett slags uppladdning inför Göteborgsvarvet. Publiken skulle få möjlighet att pastaladda samtidigt som de lyssnade till ett antal springande ståuppkomiker (som dock inte skulle skämta och springa samtidigt).

Tyvärr är galan inställd. Det var inte tillräckligt många som ville låta sig underhållas kvällen innan loppet, vilket jag i viss mån har förståelse för. Kvällen innan vill vi hålla oss nyktra, se över utrustningen, lägga oss tidigt och fokusera på morgondagens stora utmaning, (Tur förresten att alla med nummerlapp åker gratis med kollektivtrafiken. Annars skulle utmaningen ha blivit att ta sig till Varvets startområde med ett biljettsystem som kräver sivilingenjörsexamen, buddistisk sinnesro samt svenskt medborgarskap.)

Den som ändå vill ha underhållning den 17 maj kan ta sig till Folkteaterns foajé där undertecknad är gäst hos en Humorgrupp som kallar sig Anonyma humorister. Showtime 21.30.

Titta han springer - Göteborgsvarvet!

Murakami om Boston

När min favoritförfattare Hariku Murakami skriver om Boston Marathon måste jag guvetvis uppmärksamma detta. Texten finns här: http://www.newyorker.com/online/blogs/books/2013/05/murakami-running-boston-marathon-bombing.html

Passar samtidigt på att citera min åttaårings välkomsthälsning när jag häromdagen kom hem från styrkande löptur: "Två procent av din svett består av kiss, så tekniskt sett har du kissat på dig."

Ha en bra dag, löparvänner! Hoppas ni alla får tilfälle att kissa på er. Tekniskt sett.

Comedy Run

Hej löparvänner!

Inför årets Götrborgsvarv är det mer än endast löpning på agendan. Dagen innan, den 17 maj, blir det pastaladdning på Trädgårn med stand-up comedy. Flera av mina vänner och bekanta – som inte endast är komiker utan även löpare – kommer att medverka, och även jag kommer att slita mig en stund från det norska nationaldagsfirandet och ställa mig på scenen. (Eventuellt kommer jag också att säga något, och i bästa fall kommer det dessutom att vara roligt!)
Inträdet, inte att förglömma, går till organisationen Clowner Utan Gränser. På en och samma gång får du alltså möjligheten att skratta, stödja välgörande ändamål och kolhydratsladda inför nästa dags "löprunda"! Gå in på Comedy Runs hemsida och läs mera om hela evenemanget, så ses vi på Trädgårn den 17 maj!

Hej så länge!

Hur möta nya utmaningar?

Det finns en fråga man allt oftare ställer sig når man passerat femtio: Hur får man hjärnan och kroppen att koordinera och automatisera en ny rörelse eller ett nytt beteendemönster? Hur fixar man att möta utmaningar när bäst före-datum är passerat? Det är inte omöjligt, men ibland känns det enklare att lära en Parkinsondrabbad apa att spela Beethovens femma på piano.

Ett par exempel: För några veckor sedan läste jag Thomas Reckmanns bok Det perfekta löpsteget. Full av entusiasm tog jag till mig Reckmanns instruktioner (i alla fall en del av dem) och avverkade några rundor i en löpstil som fick omgivningen att tro att jag var invald i The Ministry of Silly Walks. Målet var förstås att springa mer ekonomiskt och att minska skaderisken. Resultatet blev dock att jag fick ont i ett knä. Under drygt en vecka tog jag paus från löpträningen och haltade omkring som en skadeskjuten älg. (OBS! Det här är inte en kritik av Reckmanns pedagogik eller löpstil utan helt enkelt ett bevis på att jag har svårt att ta till mig ny kunskap.)

Men jag är inte bara löpare, jag är flugfiskare också, och kan man inte springa så kan man åka på fisketur. Fram till förra veckan hade jag till största delen fiskat med små lätta spön som hanteras med EN hand (eller snarare EN arm), men nu skulle jag lära mig laxfiske med tvåhandsspö. Tillsammans med en god vän begav jag mig till Mörrumsån i Blekinge för en två dagars kurs med professionell instruktör.

Alltså: ännu ett rörelsemönster som skulle bankas in i skallen, den här gången i syfte att kunna kasta långt och fånga stora laxar. Resultatet blev dock att jag fick stora smärtor i ena axeln, varpå jag numera varken kan fiska eller springa.

Nåja, jag överdriver en aning. När löpabstinensen blev för stor köpte jag – på löparvännen och amatörläkaren Pelles inrådan – en rulle tejp som jag virade runt undersidan av knät (inte hela rullen, men en del av den). Sedan gav jag mig ut i spåret, och det funkade hyfsat. Det blev en mil i okej tempo, smärtan gick att härda ut och efteråt blev det varken bättre eller sämre. Vad som gjorde mest ont var faktiskt att dra bort tejpen efter avslutad löpning. Det var lite som brasiliansk vaxning fast på underbenet.

Därmed kan den här lägesrapporten trots allt sluta i en optimistiskt ton. Hoppas bara att Nordkoreas ledare, som ju har svårt att kärnvapenbestycka sina missiler – inte läser den här texten. Och att han inte heller har läst vad jag har skrivit i tidningen Fiskejournalen om hur jag restaurerar mina fiskedon.
Det finns INGENTING som inte går att fixa med lite tejp.

P.S. Brasiliansk vaxning har jag aldrig provat, men man har ju lite inlevelseförmåga…