LFA

Galet lopp i Sundbyberg

Idag har jag lärt mig tre saker att kolla upp innan starten på ett lopp.

1)      Kolla först var starten går någonstans.

2)      Kolla upp vilket håll man springer åt vid starten

3)      Kolla upp var man går i mål.

Har idag nämligen sprungit i formloppet i Sundbyberg och detta var tre viktiga detaljer som jag inte riktigt hade koll på. Ska jag vara riktigt ärlig började min förvirring ännu tidigare än så. Jag anmälde mig till iformloppet i fredags och inte tänkte jag på att man måste ha en nummerlapp med sig till start (Den hämtar man väl upp??). Då jag dessutom är riktigt dålig på att kolla posten hade jag givetvis inte med varken nummerlapp eller säkerhetsnål till starten. Som tur var fick en hjältefunktionär hjälpa mig och jag fick en ny nummerlapp (Puuh).

Jag värmde sedan upp i vanlig ordning med 20min jogg, lättare löpskolning och några stegringar.  Väl vid startfållan blev jag väldigt peppad av SATS uppvärmning. Plötsligt ropades det upp att det var 10 sekunder kvar till start. Men hallå var går starten någonstans?? Jag såg inte något uppställt taggat gäng utan bara ryggar. Skottet gick och jag var absolut sist. Jag var ju helt övertygad att vi skulle springa åt andra hållet. (Det finns en viss anledning att jag tidigare har trivts bäst på löparbana). Jag fick en aning panik och slängde mig igenom folk i värsta 800m tempot (Jag hade egentligen tänkt att gå ut i lugn fart). Lyckades på något vis ändå ta mig ikapp tätduon efter omkring 500m löpning (Jag hade då redan fått mjölksyra). Ingen optimal start kan tyckas men jag kunde inte sluta med att skratta åt mig själv under loppet. Jag lyckades ta mig ikapp och förbi de övriga och springa loppet i ett behagligt tempo. (Tanken var att ta loppet som ett träningspass och konkurrensen var inte så hög då SM var i helgen). Kan erkänna att måndagens 30km pass satt fortfarande kvar i benen. Konstigt nog lossnade dessa tunga benkänsla efter 8km löpning. Sista 2km var jag piggare än någonsin och kunde pina på riktigt bra. (Hade sista km på omkring 3:30min). Nöjd över att springa ett negativt lopp, det vill säga ett snabbare sista 5km än det första!

Men det var inte nog med att jag hade problem med starten utan målet var också en viss tveksamhet. Jag försökte nämligen göra en hård spurt då jag hade insett att jag var nära mitt personbästa. När jag väl skulle springa i mål hade jag två fållor att välja mellan (Vänster eller höger). Det slutade med att jag fick fråga motorcykelchauffören som hade kört framför mig hela vägen men precis stannat för att inte köra in i målet. Snällt meddela han att jag skulle till höger ( Han fick lov att skrika och peka). Det var för övrigt tur att de hade en motorcyklist längst fram i banan som kunde visa vägen!

Jag lyckades trots alla omständigheter med att springa det snabbaste lopp jag någonsin gjort vilket var väldigt förvånande. 38.39 innebar personbästa med 2 sekunder! Med pigga ben och genom att starta från rätt håll så kan jag nog kapa en bit till! Men det är roligare att ta små steg och istället göra det ofta!

Vill avslutningsvis gratulera Hans Håkansson från motionärsligan som slog pers idag på stadion och var för första gången under dröm 40! Roligt att se att träningen med motionärsligan ger resultat.