On the run again
- Detaljer
- Publicerad den måndag, 04 juli 2011 14:08
- Skriven av Mikael Grip
Det är fantastiskt skönt att kunna springa igen. Jag vet egentligen inte hur det gick till. Gubbvaden är helt plötsligt ett minne blott. Är det magnesiumtabletterna som helt plötsligt ger effekt? Är det ”häxans” massage som gör att allting släppt? Att byta tillbaks till skor jag vet funkar har också varit ett lyft.
Att inte springa på fem-sex veckor och inte heller köra någon alternativ träning bygger ingen kondis.
Att ha en hemsida om löpning och själv inte kunna kuta har känts oerhört trist. Ungefär som att vara tränare för ett fotbollslag, men inte kunna träna. Eller att ha en blomsteraffär utan att kunna lukta på blommorna.
Ja, ni fattar.
Nu har jag tränat fyra dagar i rad. Först väldigt försiktigt. Med en kilometer runt huset, med vila mellan varje varv. Men de två senaste dagarna har jag ökat distansen och farten.
Under en fantastisk varm och fuktig lördag drog jag mig runt 10,3 kilometer på strax över 51 minuter. I går kväll i betydligt behagligare temperatur blev det 7,95 kilometer runt Svinsjön på 36.19. Cirka 40 sekunder från mitt bästa i år. Förhoppningsvis går det snabbt att nå någon slags hygglig sommarform.
Känner jag då något av vaden? Nej, trycker jag på den så är den öm. Men i normalläget så är det inget problem.
På lördag är det lilla Kvarseborundan över en mil. Ett lopp jag brukar springa varje år. Samtidigt är jag inbjuden till Bränntorpsmaran som bara är sex kilometer. Med tanke på den ojämna träningen så lutar det starkt åt Bränntorp, kan vara kul med en ny upplevelse.
Bidrar med lite skön hårdrock från 80-talet. Det behöver knappast skrivas med tanke på Tommy Shaws sköna frilla. Det syns på något sätt att det är 80-tal det handlar om.
Nu springer vi, äntligen!
