LFA

Strålande tider i den trollska skogen

Det är sorgligt. Det tyckte nog löparen Markus Grönroos också. Vad jag ska kalla mig vet jag inte. En statist utan mening eller mål. En löpare i sämre skick än på länge.

Ni får välja själva.

Igår (fredag) gjorde jag och Grönroos vår första lunchträning tillsammans i Finspång. Vi jobbar där båda två. Jag på den stora tidningen och Grönroos på det största företaget.

Solen sken och jag var taggad trots att mina baklår värkte innan start. De gör det den här våren.

Först ett par kilometer uppvärmning i uppförsbacke. Sedan var vi framme vid starten på det fiiiiiiiiiiiina milspåret som Grönroos utryckte det.

Hmmm.

”Ser du vad fiiiiiiint det är, det är rena trollskogen”, försökte Grönroos och studsade fram över mossa och rötter.

Själv försökte jag bara lyfta den ena foten framför den andra. Det gick, men inte mer.

Grönroos såg piggare och piggare ut, medan jag sjönk djupare och djupare ned i geggan som hela tiden dök upp.

Det gjorde även alla uppförsbackar, längre och längre. Tyngre och tyngre.

I den sista dåruppförsbacken fick jag stålsätta mig för att inte börja gå. Till sist tröttnade herr Grönroos och la iväg några minuter, för att springa tillbaka och möta mig.

Jag förstår honom.

Det kan inte vara roligt att tvingas springa med handbromsen i hela tiden.

”Det ser bra ut Micke…….”

Jo, tjenare.

Till sist var vi äntligen framme. Milen gick på lite över 50 minuter. Jag var klippt slut, det ska villigt erkännas.

Grönroos såg ut som att han klivit rakt ut från någon klämkäck pilsnerfilm från 30-talet.

Strålande tider, liksom.

Grönroos är en hyvens man som inte biter ifrån i första taget. Men när jag tog upp framtida gemensamma träningspass så sa han:

”Du kanske kan träna några veckor till först”.

Sånt värmer.

På kvällen befann jag mig på Vår Ruset i Norrköping. Jag promotade och delade ut reklam för nya Norrköpings Stadslopp den 18 augusti. Det var roligt och reaktionerna var mycket positiva.

Även om jag vaknade mitt i natten och hörde mig själv säga. Hej, ett nytt lopp i Norrköping. Dubbelt så långt som Vår Ruset och dubbelt så roligt, både för män och kvinnor.

Den 2 juni springer Grönroos Stockholm Marathon med sikte mot 2.40. Det gör inte jag. Jag nöjer mig med att kuta runt med block och penna. Det räcker gott.

Se Carl Wistedts sköna bildspel från GöteborgsVarvet

Läs mer: Se Carl Wistedts sköna bildspel från GöteborgsVarvet

Full fart i Varvet

Laddar för GöteborgsVarvet. Det är skönt att veta att det aldrig kan bli värre än förra året. Fotograferna ballade ur genom sjukdom. Jagandet efter nya fotografer 06.30 på lördagsmorgonen funkade inte alls.

Jag drog lasset själv och allting funkade ändå bra, även om jobbinsatsen blev något mastig. Tidig morgon ner till Göteborg, rådda runt bland alla glada löpare, upp på fotograflastbilen, runt ”Götet” i illfart, hoppa av trycka av några bilder, på flaket igen och iväg.

Snabbt tillbaka till målet på Slottskogsvallen och möta de bästa, fota, fota och fota, göra hastiga intervjuer med som vanlig väldigt lågmälda kenyaner.

Fånga in de bästa svenskorna och svenskarna, fota, snacka, skriva och lägga in några artiklar så fort det bara går. Ut igen och fånga motionärerna, fota, fota och fota och intervjua.

In i presstältet igen, skriva, skriva, lägga in bilder.

Packa ihop, ut i bilen och full fart hem de 35 milen till Norrköping igen. Väl hemma in i datorn, lassa över mängder med bilder, sortera och efterbearbeta. Ut med bildspelet från GöteborgsVarvet på nattkröken. Sedan SOVA! Nästan ett dygn har gått från ax till fullständig färdig limpa.

Förhoppningsvis blir det lite lugnare imorgon, men bara nästan. Det ska självklart bli superkul.

PS: Det kunde lätt ha blivit värre om inte punkteringen på ett av däcken på bilen hade upptäckts idag. Pust!

Nu kör vi!

LFA mot terräng-SM

Ett år har sprungit iväg (ha,ha) sedan Löpning För Alla för första gången slog upp portarna. Vi inledde med att bevaka terräng−SM vid Uppsala Slott. En hel del har hänt från våren 2011 tills nu.

En del har inträffat enligt planen, en del annat mer slumpmässigt och en del har inte inträffat alls. Fler och fler hittar in till sidan som också fått andra löparsajter att vässa sig på olika sätt. Konkurrens är bra för alla inte minst för er löpare som får mer kunskap och inspiration än någonsin.

Det har varit ett roligt, utmanande och tufft år. Ungefär på samma sätt som för en elitlöpare, eller egentligen som för vilken löpare som helst.

I helgen befinner vi oss i Linköping och årets terräng−SM. Ett SM som känns ännu vassare än 2011.

Att IK Akele arrangerar borgar för en proffsig tillställning. Vädret ser också ut att bli mycket varmare och framförallt torrare än vad som först befarades.

Det lär bli utslagsgivande och tungt ändå på den två kilometer långa gräsmattan.

Att intervjua duktiga och ofta ödmjuka medaljörer är en enkel och tacksam resa.

Peter Holgersson och Josefine Loftenius från Runpix har finputsat sin senaste utrustning och kommer att leverera knivskarpa bilder med känsla. Även om jag har skrivit om löpning och friidrott i över 15 år så har det här året uppgraderat mig när det gäller att ha koll på svenska topplöpare. Det känns tryggt.

Den största glädjen, besvikelsen, smärtan och lyckan från terräng−SM kommer ni att få här på Löpning För Alla.

Att rabbla resultat är en sak, att förmedla känslan av en stark löparinsats är något helt annat.

Många har tränat hårt för att lyckas på terräng−SM. Att ta en medalj blir ett tufft jobb på vilken sträcka som helst. Hur är dagsformen? Var det där sista passet bra? Var sömnen tillräcklig? Hur ska jag lägga upp taktiken? Har jag inte lite ont i den gamla skadan? Frågorna kan vara många även för de bästa. LFA kommer att ge er svaren.

Med en hårsmån blev också den nya LFA−jackan klar idag. Det känns bra.

Nu kör vi!

Gunnar och reggaetakter ger ett lyft

Att få inspiration som löpare är inte så svårt när man har en löparsajt. Det är bara att bestämma sig för ett intervjuoffer så är bollen igång.

Ikväll släppte LFA en intervju med Gunnar Durén. En kille som på sex år har förvandlats till en superveteran. 49 år ung är han i sitt livs form. Det är fantastiskt upplyftande och inspirerande.

Jag är ungefär lika gammal som Gunnar var när han började med löpning.

Inte så att jag funderar på VM om sex år, men bara att det finns hopp för oss på ”fel” sida 40 känns stort. Kan han bli så bra, så ska jag minsann åtminstone klara av att springa under 20 minuter på fem kilometer ett bra tag till.

Gunnar tränar med löpare som är mer än 30 år yngre och gör inte bort sig. Där är han nog banbrytande, rätta mig om jag har fel.

Efter publicering gav jag mig ut på min egen runda. Det kändes lite bättre – äntligen!

Inte så att jag svävade fram, men jag kunde ta mig fram utan att känna mig tung, tung. Jag tänkte en del på Gunnar Durén när han säger att han blir lika trött nu som när han började träna löpning, men nu går det avsevärt mycket snabbare.

Bifogar några alster med reggaekungarna Kalle Baah från Skärblacka, strax utanför Norrköping.

De har spelat tillsammans sedan slutet av 1970−talet. Jag träffade deras sångare Pelle Johansson i mitt ordinarie jobb idag. Det blev en trevlig pratstund om allt annat än löpning.

Det kan också vara skönt ibland.

1995 spelade de in en skiva på Jamaica, med hjälp av Bob Marleys tekniker i den avlidna ikonens egen studio. Hans fru Rita Marley var också med. Ett hyfsat stort ögonblick för bruksgrabbarna.

På låten Bulleribock så är det sidekicken Governor Andy som sjunger.

I över 20 år jobbade jag på pappersbruket Billerud som ligger i Skärblacka, låten Billie Rude Boy sammanfattar de åren rätt bra. Det känns som ett annat liv, en helt annan tid.

Bulleribock - Nu springer vi!