LFA

Oskar Käcks bild av Ulf Friberg och Wallersteins kritik

Oskar Käck tar en skön seger i Finnkampen.

Oskar Käck, före detta landslagslöpare, hörde av sig till Löpning För Alla och ville ge en mer nyanserad bild av Ulf Fribergs sätt att leda svensk elitlöpning. Här kommer hans syn på ett "löparbråk" där Friberg, grenutvecklingsansvarig för medel och långdistanslöpning inom Svenska Friidrottsförbundet, har fått utstå massiv kritik från Johan Wallerstein, även han tidigare landslagslöpare.

Angående kritiken som framförts av Johan Wallerstein mot Ulf Fribergs sätt att leda elitverksamheten inom svensk medel/långdistanslöpning.

Prolog

Under ett telefonsamtal med JW (Johan Wallerstein) där jag frågar honom om jag kan få denna text publicerad på hans blogg på samma sätt som kritiken mot Ulf Friberg framförts säger han, utan att ha läsa texten:

”Oskar, jag tillåter endast publicering av texter om du kan svara på denna fråga. Tycker du att Svenska Friidrottsförbundet bör sanktionera ett ledarskap med låg moral för att få fram internationella löpare? Om du svarar JA på denna fråga får du vara beredd på att stå för detta om media granskar dig.”

Jag förstår direkt att för JW handlar detta om något helt annat än elitlöpning. Eftersom det är för svensk elitlöpnings skull jag valt att engagera mig väljer jag därför att publicera denna text på annat ställe än på JW:s blogg. Vid samma tillfälle tolkar jag det som att JW skapat sina egna normer för vad som gäller i en demokrati. Det vill säga han skapar egna forum för en demokratisk debatt och sätter sedan upp villkor för vad som får framföras i offentligheten.

Bakgrund

Om varför jag väljer att engagera mig i debatten:

I Johan Wallersteins (JW) kritik mot Ulf Friberg den 14/2 2012 framgår att han i samtal med Ulf Friberg fört ett resonemang om att ifall kritiken är intressant så kommer den att väcka intresse om inte kommer den inte att göra det. Jag vill hävda att detta resonemang inte hålls speciellt trovärdigt då informationsflödet i dagens IT-samhälle med sociala medier i fokus skapar ett icke selektivt intag av information. Intressant eller inte får därför en mindre betydande roll för IT-användaren.

Detta kanske är något JW borde ha haft i åtanke då han förde detta resonemang samt innan han offentligt går ut med en högst subjektiv uppfattning och starka påståenden som bland annat Friberghegemoni samt maktmissbruk av Ulf Friberg. Friidrotts-Sverige är litet ännu mindre är löpar-Sverige, vi består av en väldigt liten grupp människor inkluderat dig som just nu läser det här.

Min åsikt är därför att tillhör man löpar-Sverige och dessutom är IT-användare så blir denna kritik intressant oavsett innehåll och sanningsgrad. Då övervikten av den kritik JW lyfter fram till oss är negativt riktad och i viss mån rena personangrepp känner jag att det är viktigt att lyfta fram en mer nyanserad bild innan JW:s högst subjektiva syn i det sociala mediet blir rena sanningar. Om endast en sida av myntet visas fram till offentligheten genom sociala medier är det min åsikt att denna typ av kritik idag skulle kunna få orimliga proportioner. Jag känner också ett ansvar emot kommande generations talangfulla elitlöpare i Sverige som om kritik likt denna tas på för stort allvar riskerar att ta avstånd och gå miste om värdefull kompetens. En fördel jag har är att jag idag även med viss distans kan se tillbaka på en 10 år lång landslagskarriär innehållande ett nära samarbete med Ulf Friberg under de senare 5 åren.

Inledning

Till att börja med vill jag säga att mitt sätt att skriva ibland kan anses personligt, detta då JW valt att i vissa lägen rikta sin kritik rakt mot person snarare än profession. Jag vill också börja med att be om ursäkt för om texten kan uppfattas som väldigt svart eller vit. Det finns naturligtvis olika nyanser i elitverksamhet och jag har full respekt för och insikt i att det sättet som Ulf bedriver inte är det enda sättet att bedriva elitlöpning.

Det är snart 15 år sedan jag träffade Ulf första gången. Under dessa knappa 15 år har jag haft förmånen att på nära håll följa svenska friidrottsförbundets initiativ och verksamhet för att få fram internationella elitlöpare. Med undantag för Malmöregionen har jag bedrivit löpträning i många av de miljöer som inom SFIF (svenska friidrottsförbundet) beskrivs som elitmiljöer för friidrott dvs. Umeå, Stockholm och Göteborg. I samtliga av dessa miljöer har jag stött på fantastiska träningsfaciliteter och engagerade löptränare som utvecklat mig med mycket kunskap och tankar om hur man blir en bra löpare. För att vara ett så litet land som Sverige måste jag ändå hävda att det finns mycket bra tränare och mycket kunskap om löpning i Sverige. Vad gäller elitlöpning är min uppfattning att kompetensen inte är lika väl utbredd över riket. Noterbart här är att jag skiljer mellan löpning och elitlöpning. I det sistnämnda ingår enligt min personliga uppfattning även en dimension om attityd, livsstilsfrågor och förmågan att fokusera. En essentiell dimension inom elitlöpning som jag upplever att Ulf tillsammans med Lars Andersson (nyligen prisad för årets ledare av SFIF) är två ledare som sticker ut vad gäller att utöva i löpar-Sverige idag, även om jag tror och hoppas att fler ledare har insikten.

Elitverksamhet

Alla som på nära håll sysslat med elitverksamhet inom friidrott vet att konkurrensen är mördande, i synnerhet inom medel/långdistanslöpning. Den som därför aspirerar på att nå den internationella eliten bör därför dedicera sin tillvaro till löpning. Denna dedicering kan se olika ut och både jag och JW har skrivit om den på förbundets hemsida tidigare vilket gör att det inte förtjänar mer utrymme här. Sammanfattat skulle jag ändå vilja uttrycka det som att med stor talang och extrem dedicering kan man nå riktigt långt. Alternativt där jag placerar mig själv med mindre talang och stor dedicering nå en bit på väg.

Något som däremot förtjänar större utrymme här är det extraordinära ledarskap och viljan till utveckling som jag anser krävs för att nå internationell konkurrenskraft. Det är just precis detta jag upplever att Ulf Friberg äger. Då jag egentligen ifrån 1998 och fram till idag vistats i Sveriges olika löparmiljöer har jag inte stött på någon med ett större intresse för utveckling av svensk elitlöpning än Ulf. Jag vill då samtidigt lyfta fram att jag tidigt fick en uppfattning om att Ulf inte vill att svensk elitlöpning enbart ska bestå av sådana som jag och JW dvs. vi som nöjer oss med att ta SM-guld och vinna Finnkamper. Jag har istället vid många tillfällen i samtal med Ulf inspirerats av hans fantastiska engagemang och vilja till att få fram internationella storlöpare. Bevis för detta är inte enbart att Ulf är den elittränare i Sverige som på senare år lyft fram flest internationella mästerskapslöpare, utan jag vill också lyfta fram den nationella bredd av framskjutna resultat som bl.a uppnåddes under EM i Göteborg 2006 där medel/långdistans var en av de störst representerade grengrupperna med 4 personer bland de 10 främsta.

Ulf Friberg

Ulfs ledarskap och hans uppdrag åt SFIF (Svenska Friidrottsförbundet)

Det är beklagligt att jag efter alla dessa år inte har en bättre inblick i vilken rollbeskrivning som Ulf har ifrån SFIF men såvitt jag har förstått så är hans uppdrag att leda och skapa förutsättningar för svensk elitlöpning att nå internationell konkurrenskraft. I detta ligger även ett ansvar för att i samråd med förbundskapten ansvara för landslagsuttagningar.

JW hävdar i sin kritik att starka resultat inte nödvändigtvis behöver förknippas med ett bra ledarskap. Detta håller jag som en sanning. Min högst personliga mening är ändå att detta är något som ofta brukar framföras av kritiker med en svagare ställning i en organisation eller personer som inte är helt till freds med det pris som resultaten kostar.

Inom näringslivet stöter man på ett otal ledare med samma uppdrag som Ulf dvs. skapa resultat åt en organisation. Få är omtyckta av alla, men så länge de skapar resultat sitter de oftast kvar eftersom konkurrensen är mördande och organisationen har inte har råd att förlora resultat. I mina ögon hålls detta sant även inom elitidrott som är en ännu mer extrem och elitistisk verksamhet än näringslivet. Jag kan ha fel, men min uppfattning är att det är just den elitistiska inställningen och förmågan att skapa resultat som gjort att Ulf fått fortsatt förtroende av tre förbundskaptener under många år.

Ulf är elitistisk i vissa fall extremt elitistisk, och har en tuff ledarstil. Elitlöpning är både elitistiskt, extremt och tufft så jag hoppas jag inte är ensam om att ha inställningen till att detta ledarskap är nödvändigt för att konkurrera internationellt.

Jag har exempel på då Ulf dömt ut mina prioriteringar i livet, tillfällen då jag varit den blågula löparen som blivit utskälld efter målgång eller själv blivit åsidosatt för en landslagsuttagning. Jag har ändå aldrig upplevt att behandlingen mot mig varit orättvis, väljer man fel saker i livet för att bli bra elitlöpare bör man få veta det, underpresterar man i blågult ska man få kritik av grengruppschefen. Samtidigt har det alltid funnits utrymme för konstruktiv analys av vad som gått fel och åtgärder för att undvika liknande situationer. Personer som JW, som uppenbarligen upplever detta som ett problem bör enligt min mening syssla med andra saker än elitlöpning.

Sen JW publicerat sin kritik har jag tagit emot ett flertal telefonsamtal ifrån löpare och ledare i Sverige som velat diskutera den kritik som JW framfört. I diskussionen har då argument framförts som att:

”Ulf har gjort mycket bra men han skulle kunna ha nått samma resultat och behandlat folk bättre”

”Jag tycker Wallersteins exempel om Ulfs ledarskap är dåliga, jag har värre exempel än det där”

”Ulf har en dömande attityd”

Jag är benägen att hålla med och vill samtidigt hävda att inget ledarskap är komplett inte heller Ulfs. Under mitt samarbete med Ulf har jag upptäckt brister i hans roll som ledare. Brister som jag i samtal med Ulf fört en diskussion om för att hans viktiga engagemang och kunskaper ska kunna komma ännu mer och fler till nytta för svensk elitlöpning. Detta är något som jag även bevittnat har skett en utveckling kring under de senare 5 åren. Sen tror jag det fortfarande finns saker kvar att göra för att få ut maximalt av Ulfs kapacitet som ledare för svensk elitlöpning. Något som jag håller med JW om att SFIF skulle kunna ha tagit ett större ansvar kring. Inte minst utifrån den vinning de själva skulle kunna få genom att utveckla Ulf som ledare.

Missnöjet kring uttagningar

Johan Wallerstein har på sin blogg i kritiska ordalag gått till attack mot Ulf Friberg. Arkivbild: Peter Holgersson/Runpix

Genom åren har jag också stött på vissa delar av det missnöje som JW beskriver föreligger ifrån många håll i landet. Väldigt naturligt kommer missnöjet oftast ifrån personer som känner att de blivit orättvist behandlade. Det är då oundvikligt att lyfta fram landslagsuttagningar. Såvitt jag kan erinra mig har Ulf aldrig förbisett ett bra resultat till förmån för favorisering i uttagningar.

Med ett eller högst subjektiv två undantag under 10 år kan jag inte minnas någon som sprungit i blågult utan att förtjäna platsen. När jag skriver detta känner sig säkert många personligt berörda och upplever att det inte stämmer, jag vill ändå hävda att om dessa personer presterat ett bättre resultat, varit mer kompletta löpare, eller detta är viktigt, bättre lämpade för uppgiften så hade besvikelsen över den uteblivna landslagsplatsen inte funnits. Vidare är det oundvikligt med en diskussion om vem som ska vara tredje mannen/kvinnan i ett finnkampslag. Jag hoppas att jag kan få medhåll om att det är i just dessa situationer som en grengruppschef fyller sin funktion, dvs. med sin spetskompetens och fingertoppskänsla kan ta ut den person som den finner lämpligast för uppdraget och laget med förståelse och respekt för att den subjektiva parametern då får stor betydelse.

Ulfs engagemang för svensk elitlöpning

Ulf älskar löpning, än mer elitlöpning. Den utveckling och inspiration han tillfört svensk elitlöpning under mina 10 år i landslaget har jag svårt att se hur någon annan skulle ha kunnat injicera. Beträffande flera stolar och intressekonflikter under officiella uppdrag så förstår jag om det kan vara uppseendeväckande. I synnerhet om det inte sköts på ett schysst sätt. Men jag förstår inte hur JW kan ägna en så stor del av sin kritik till just detta. Om resurserna ifrån SFIF hade funnits hade inte detta varit något problem. Men som situationen är nu där SFIF budget för elitlöpning är negligerbar om man jämför med många andra europeiska nationer handlar det väll snarare om att göra det bästa av situationen? Låt mig istället citera en ”facebook status” som jag läste efter en isig kvällsjogg i kalla Januari.

” David Rudisha shook my hand today, I feel honored!”

Citatet kommer ifrån en av de talangfulla svenska löparna som var på det kritiserade landslagslägret i Kenya under Januari 2012. Jag log när jag läste detta. Kanske för att jag insåg att det ändå finns en möjlighet att någon av den nya generationens svenska elitlöpare tack vare Ulfs engagemang och vilja ges chansen till en framgångsrik internationell karriär. Jag vill påstå att om en eller kanske två av de 12 svenska elitlöparna som åkte med på Kenyalägret tack vare detta får upp ögonen för vad som krävs i dedicering för att hävda sig på den internationella arenan så borde Ulf få en bonus av SFIF som frånhåller honom ifrån bisysslor för ett bra tag framöver.

Utöver initiativ som att få svenska elitlöpare till Kenya och andra gemensamt organiserade landslagsläger vill jag lyfta fram några exempel på saker som jag upplever att svensk elitlöpning skulle ha gått miste om utan Ulfs ledarskap. Saker som han sedan genom olika initiativ likt nationella uppföljningsträffar bidragit till att implementera i svensk elitlöpning under 2000-talet:

• Utforskat den internationella arenan av träningsmetoder för att utvecklas som elitlöpare.
• Sprida kunskapen om att 10-12mil i volym per vecka inte räcker långt, inte ens som 800 meterslöpare.
• Inhämtat kunskap om, och skapat förutsättningar för svenska elitlöpare att pröva höghöjdsträning som ett verktyg i träningsprocessen.
• Skapat förutsättningar för ett internationellt träningsutbyte med sydeuropeiska elitlöpare från bl.a. Holland och Spanien.
• Jobbat för att elitlöpare i storstadsregionerna ska träna kvalitetsträning tillsammans eftersom att träna i grupp är utvecklande.
• Fått världsberömda tränare till Sverige för att föreläsa och sprida insikten och attityden om att det är hårt jobb och inte gnäll som gäller för att bli bra.

Till ovan nämnda punkter vill jag koppla ett citat ifrån JW:s kritik

”Det är enligt väldigt många ett problem för svensk löpning, och därmed för svensk friidrott, att vi (för jag är en del av rörelsen fastän jag kritiserar den) sanktionerar denna typ av ledarskap.”

Även om citatet mer syftar till kritiken av Ulfs ledarstil har jag svårt att se varför svensk friidrott skulle ha svårt att sanktionera dessa typer av initiativ som är direkt kopplade till Ulfs ledarskap.

Konklusion

Något som jag upplever tyvärr sätter ner kvalitén på hela JW:s kritik är att han på fullaste allvar tycker att det borde finnas rutiner hos SFIF för att framföra kritik kring uttagningar. Om jag förstår det rätt är detta alltså rutiner för ”gnäll”. Jag upplever det mycket tråkigt att någon med JW:s erfarenhet på löparbanan inte kan se mer konstruktivt på svensk elitlöpning, i synnerhet då han själv lagt tävlingsskorna på hyllan.

Vid en närmare utforskning av JW:s blogg hittar jag ett citat ifrån en legend i svensk friidrott nämligen Kenth Andersson,

"Saa all energi Du lagt ner paa att undgoera Dig oever Riga var foerspilld mjoelk. Med andra ord oroa Dig inte foer saant som inte aer problem. Hilsen Kenth"

I en rak uppmaning till JW är jag benägen att hålla med både Kenth Andersson och Ulf Friberg (exempel ifrån JW:s kritik) om att JW borde ägna sin energi till något konstruktiv istället för att som han nu gör att utöva moraliska personliga vendettor med försök till medhåll ifrån likasinnade.

Vidare kan jag hålla med JW att positioner likt Ulfs borde bytas ut med jämna mellanrum förutsatt att positionen ersätts av liknande kompetens. Jag kan anses naiv om jag tror att svensk löpning står och faller med Ulf Friberg. Så är det naturligtvis inte, däremot är det min högst personliga åsikt att svensk elitlöpning på nationell och internationell nivå kommer drabbas den dagen Ulf kliver åt sidan från sitt uppdrag åt SFIF.

Till sist vill jag skicka med något till alla er talangfulla sena 80-talister och 90-talister som fortfarande har mycket kvar att ge på löparbanan. Jag önskar att ni ägnar all er energi åt att utvecklas på löparbanan och bidra till utvecklandet av svensk elitlöpning, i synnerhet då några har både den stora talangen och extrema dediceringen som jag tror krävs för att nå riktigt, riktigt långt. Då tänker jag på svenska rekord och internationella mästerskapsfinaler. Vill ni ta chansen så är mitt förslag att ge er själva chansen till en helhjärtad satsning. Förslagsvis genom att inhämta kunskap och erfarenheter samt söka er till den verksamhet som Ulf Friberg implementerat i svensk elitlöpning under 2000-talet.

Epilog

Som svar på Johans fråga i prologen, svarar jag naturligtvis NEJ. Moral är däremot ett subjektivt begrepp som i min mening förtjänar att belysas på ett mer konstruktivt sätt än den väg JW valt att gå.

/Oskar Käck

Kopia: Stefan Olsson, Fredrik Trahn SFIF

Fotnot: Johan Wallersteins blogg hittar ni på: http://jwallerstein.blogspot.com