LFA

Allt om Grabbhalvan 2013

Springer runt

I onsdags var det innebandyturnering på Mosstorpsskolan i Skärblacka. Mycket nostalgiskt då jag i denna sporthall själv var en del av den nystartade innebandysektionen i BK Vingen 1993. Jag var inget ämne inom denna sport men fortsatte i fem år till studentlivets roligheter tog över. En historia från denna karriär blir jag aldrig kvitt och jag bjuder på den. Får höra den titt som tätt då jag stöter ihop med Blackafolk. Det var match och motståndarlaget fick frislag. Vår tränare skriker till mig att jag ska ta skytt. Detta uppfattar jag som att ta skydd, tar instruktionen bokstavligt och gömmer mig bakom vår försvarsmur. Min löparkarriär har som tur är visat sig mer framgångsrik. Var en rolig dag på jobet där det visar sig att jag och den andra läraren har tyska DVD-filmer som gemensamt intresse. Poängen från alla idrottsdagar räknas sedan ihop och den vinnade klassen vid läsårets slut kammar hem det åtråvärda Mosstrollet. En prestigefylld sak som tillverkats i slöjden. På kvällen blev det backintervaller i Linköping. Något som kan låta omöjligt. En slinga på 17 kilometer avverkades där vissa så kallade backar försvann omärkbart förbi medan andra lite förvånande bjöd på en märkbar höjdskillnad.

Stannade över natten i Linköping och hade inte någon tid att passa förrän klockan elva. Varför snooza när man kan utnyttja förmiddagen till att springa. Stärkt av nybakat bröd till frukost joggade jag ned till tågstationen. Skulle ha velat springa ända hem men fem mil på tre timmar kunde bli tight. Därför tog jag tåget till Kimstad och sprang därifrån med lite omväg. Efter 26 kilometer var jag uppe i lägenheten och hämtade en matlåda, vilken jag sprang vidare med till Helhetshälsan. Efter en laserbehandling värmde jag maten hos massören och löpte vidare till skolan i Eneby där jag skulle hålla i två idrottslektioner. 

station

Nej detta är inte strandpromenaden på Bali utan Linköpings tågstation klockan halv nio en torsdag i mars. Temperatur är tio minusgrader.

hall

 Här känner nog de flesta igen sig. Klassisk sporthall inehållande plint och studsnisse. Lektionsinnehållet var inte planerat av ordinarie läraren visade det sig. Jag improviserdae och med hjälp av en elevs Iphone styrde jag upp ett rockgympapass åt de små mellanstadiebarnen. Andra halvan av lektionen fick jag lära mig att leka Ambassaden, en mycket rolig variant av Spökboll.

Sprang vidare till sjukhuset för att hälsa på pappa och sedan hem. Då hade jag fått ihop 45 kilometer. Toppade detta med fem kilometer progressiva intervaller på löpband och tre varv rockgympa senare på kvällen. Sedan tränade jag inte mer den dagen.

himpa

Tycker faktiskt inte det här med snö är så himla tokigt. Har haft sämre dagar när jag sprungit runt. Är en förmån att kunna få vara ute i det fina vädret. Den förmånen hade även fotografen som jag hittade på Himpafältet. En gubbe som det visade sig hade legat på femton löpta mil i veckan under sjuttiotalet.

I fredags var det studiedag i skolan och jag jobbade istället hela dagen på fritids i Lindö. Började med att bygga lego och övergick sedan till att åka stjärtlapp i pulkabacken. Efter lunch kollade vi på film och gjorde ansiktsmålning. Det bästa med att jobba på fritids är att man dessutom får mellis. En kille lärde mig att om man kastar salt på zoombier så börjar de brinna. Kan vara bra att veta. Innan jag gick hem började en pojke gråta så hans ansiktsmålade spindel i ansiktet rann ut. Jag räddade den och cyklade sedan hem för att direkt springa till arenan och träna intervaller. Sushi och öl hemma hos Emma gjorde sedan att jag nästan ville sova över i hennes soffa.

Men jag tog mig hem och imorse ringde klockan vid åtta. Efter frukost gav jag mig ut i det strålande solskenet för ett ultrapass. Sprang söderut genom parken vid Löfstad slott och vidare mot Kimstad. Där hade jag tänkt dricka. Det gick tydligen inte på vintern för kranarna var bortskruvade från vattnet på kyrkogården. Joggade istället in på köttbutiken i Norsholm där jag fick lite vatten.

slott

 Löfstad slott med sina spöken. Sprang vidare längs Göta Kanal i det fantastiska vädret. Var dock inte lika fantastiskt att skottningen längs kanalbanken tog slut vid Brådtoms sluss och min plan sprack.

Tröttnade på snöpuls efter ett tag och sprang istället in på några grusvägar. Dessa tog mig tillbaka till Norsholm och landsvägen till Norrköping. Då hade jag sprungit 45 km och kände mig väldigt stark. Jag började springa nedåt 4:30/km och skulle ha kunnat fortsätta hur länge som helst. Men efter 60 km sprang jag in på sjukhuset och kollade skidor på TV tillsammans med pappa. Första stegen var sega när jag skulle ta mig hemåt men fick upp farten och rundan gick genom affären för att handla våfflor med tillbehör. 

våfflor

 Hann inte duscha innan jag fick finbesök, men väl styra upp våfflor på 20 min.

Tjugo löpta mil denna vecka trots enkelpass tre av dagarna. Men veckan är inte slut än. Imorgon blir det 30 km med tjalvefamiljen med efterföljande gallerirunda. Detta kommer innebära att det blir en ny toppnotering, denna vecka på 230 km. Roligt när det känns så lätt. En del undrar vad jag springer i för skor. Svaret är att jag köper det som finns på rea. Men kanske det vore värt att tänka igenom sitt skoval och investera i några som sägs vara bra. Idag kändes det som att flyga fram. Kanske skulle det gå ännu snabbare i nedanstående skor. Får testa dem och sikta på en ny toppnotering. Nu soffan.

 

 

Tillbaka på Mosstorp

I måndags var det 14 minus men det hindrade mig inte från att cykla 18 km till jobbet på Mosstorpsskolan i Skärblacka. Min gamla högstadieskola. Fick jordens största nyckelknippa som säkert kunde ta mig in en borg då jag skulle vara idrottslärare. Gissade på att jag inte skulle få behålla jobbet om jag skickade ut dem på en löptur iklädda shorts i detta väder. Därför fick det istället bli löpstyrka och spökboll. Såklart hade vissa av barnen Bob Marley även på gympakläderna i detta samhälle som ibland kallas sveriges Kingston. På kvällen sprang jag till ett möte med Stadsloppet, det lopp i Norrköping den 17 augusti, som blir sommarens festligaste. Avvek lite tidigare och sprang upp till Arenan. Trodde det skulle vara träning utomhus men planen var ändrad. Intervaller på bana iklädd vintertights kändes inte som ett helt optimalt klädval.

pulka

Efter jobbet svängde jag förbi Sofia och Connie som vintersportade på tomten.

Är det något ni vill veta kring logistik kan ni fråga mig. Jag har koll på var man lägger klädväskor och ställer cyklar för att få ut det maximala av transportträning. På tisdagsmorgonen sprang jag till Skärblacka där jag dagen innan lämnat duschgrejer. Efter dagens lektioner cyklade jag sedan hem. Hann med fika med en kompis innan kvällens arenapass. Ett pass som genomfördes med ett lite mer behagligt klädval. 

I onsdags när jag vaknade var det inte bara kallt utan hade oväntat snöat hela natten. Det var för sent att undersöka eventuella bussturer men eftersom jag visste var isfläckarna befann sig lyckades jag helskinnad ta mig till Skärblacka. På schemat stod bad för klasserna. I samma simhall där jag själv sprayat fotvårtor och blivit instruerad att tvätta mig ordentligt innan jag hoppade i poolen. Nu behövde jag inte kvalitetssäkra min hygien då jag endast skulle räkna längder i stafetten och poängen i vattenbrännboll. Efter lektionerna var det dags för PRO att inta bassängen. De var en hel armé, har nog aldrig sett så många pensionärer på samma gång. Såg även att simhallen erbjuder smurfgympa. Lät intressant. Men istället cyklade jag hem och tog med ett finbesök från Linköping på ett backpass i Linköping. 

I torsdags skulle jag vara hemkunskapslärare i Åby och det var så kallt att när jag cyklade de nio kilometrarna var jag tvungen att ha händerna växelvis i fickorna kombinerat med åkarbrasor på låren. Vi pratade om ost, svarade på frågor och ost och framförallt åt vi ost av alla dess slag. Tänk att få vara i ett helt klassrum fullt av mat och undervisa i ett ämne eleverna gillar. Insåg att jag måste byta ämneskombination. Fick även en solskenspromenad med en kompis som jobbar på skolan. Massage följdes av progressiva fem kilometer på löpband. Till allas glädje körde vi sedan rockgympa med den gamla CD-skivan. Med låtar under vilka man om man skulle bli väckt på natten automatiskt skulle börja göra de rätta rörelserna till.

I fredags ringde klockan halv sex och de femton minusgraderna hindrade mig inte från att genomföra det planerade intervallpasset. Utan frukost och inpackad i kläder kompenserade jag den träningsfria eftermiddagen med ett bra kvalitetspass innehållande sju tusingar ned mot fyraminuterstempo. Under dagen var jag klasslärare i år 2. I matsalen var det nostalgi när det var mattanter som slevade upp maten. Dessutom fick jag sitta och äta med en liten kille som ville förvandlas till en varulv. Sedan tog jag tåget till Oslo. Anna hade starka misstankar om att vi skulle möhippa henne  och vi fick även rapporter om att hon var magsjuk. En dålig kombination inför det stundande eventet.

På morgonen gjorde nattens sjukdomsbild att vi fick ge Anna dispens några timmar. Detta öppnade möjligheten för ett träningspass trots min planerade vilodag. Blev dock jogging tolv kilometer några varv runt Sognsvann med betoning på jogging. Glansis under en decimeter nysnö blev en pålitlig farthllare. Halv elva fick hon packlistan inför dagens och kvällens utmaningar som innehöll både bra och mindre användbara saker. Vi laddade med en frukost och bruden fick en tidslinje där uppdrag under dagen skulle kopplas till händelser i hennes liv. Vi fortsatte till Elveli gård där en blyg kille som verkade smått rädd för tjejer skulle ha hand om oss. Efter att skjutit pilbåge grillade vi korv och sedan skulle vi ta oss över en älv med hjälp av en linbana.

linbana

Här är Anna lyckligt ovetande om att Emma kommer fastna med håret i linbanan. Ovetande om att hon kommer få koppla loss sig, ställa sig med Emma på axlarna i vattenbrynet så att hon kunde rädda håret utan att mer än några tofsar ramlade av. De fick sedan ta sig genom midjehög snö genom skogen medan den ansvariga killen stod helt handfallen och vi ringde upp hans chef som fick en utskällning efter noter.

lerduva

 

Efter dramat fick bruden visa sina skills i lerduveskytte. Frågan är om hon hittade sin jägarlicens i ett cornflakespaket. Dagens snälla domare godkände dock insatsen. För att bli påmind om universitetets kravallande fick hon låna min älskade studentoverall en stund.

Efter att ha spenderat fem timmar ute i snö och minusgrader var det skönt att vi hade hyrt en hel simhall för återhämtning. Bubbel i dubbel bemärkelse varvades med uppdrag bestående av olika frågor och demonstration av crawlsim. Sedan fortsatte vi med middag hemma hos en tjej som hade en riktig godisautomat. Bara en sådan sak. Hade en riktigt trevlig dag och kväll. Anna klarade sina tester och kan nu få gifta sig med Kjartan i april. Desutom var hon trots sviterna av sin magsjuka faktiskt piggast av oss alla framåt natten. Egentligen var jag inte förvånad då hon är en riktig ironwoman.

bislettbad

Bislett bad bjöd på en mer avslappnad upplevelse än de 24 timmarna i katakomberna inne hos denna granne.

Det var inte riktigt lika kul att gå upp efter endast tre timmars sömn. På tågstationen träffade jag en finklädd kille i fluga som detaljerat berättade vad han druckit under lördagskvällen och hur det var att sova på en tågstation för första gången. Tur att man kunde sova på tåget som var på väg mot finare väder.

baljaslo

Finare väder blev det. Tro det eller ej men utanför Linköping kan man hitta nåt som är lika fint som Ågelsjöns klippor. Tilläggas ska dock att de hade en klippa och vi har fler. En baljankaffe på det, en sandödla, en geocache och trevligt sällskap gjorde min söndag.

 

Back to work

För vissa kanske det känns som att ett maraton inte är en tillräcklig utmaning. För min del kände jag att jag kanske inte kan springa så jättemycket snabbare men definitivt längre. Andra kanske istället fokuserar ännu mer än mig på att pressa sina tider. Sedan finns det tydligen de, likt killen i filmen nedan, som tar löpningen till en högre nivå genom att springa i en noshörningsdräkt. Känner du att fantasin saknas eller att du vill ha en mer seriös nivåhöjning kan du få hjälp med en personlig träningsplan på myasics.com. Fast det skulle ju vara rätt roligt om vi på nästa söndagspass med Tjalve blir ett helt zoo som ger oss iväg. Då vill jag vara elefant, mest för att det verkar vara kul att ha en snabel. 

 Tåget rullade in på stationen vid kvart över åtta i onsdags kväll efter äventyret i Israel och halv nio satt jag redan med kompisarna på Munken med en raggmunk framför mig. Då IT-konsulten fortfarande bodde i lägenheten fick jag sova över hos Nina. Det var mysigt och något jag kan tänka mig att göra även om min lägenhet inte skulle vara upptagen. 
 
På torsdagsmorgonen tog jag på mig de kläder som fortfarande var någorlunda rena efter två veckor på resa och gav mig iväg för min första dag som lärarvikarie. Det blev multitaskande eftersom jag skulle vara både i en tvåa, en trea och på fritids. Det blev bland annat läsläxor, matteräkning och tillverkning av pappersfjärilar. Någon började gråta, satte sig under ett bord och vägrade göra annat än pärlplattor. Fick även lära mig att nuförtiden kan My Little Ponys förvandlas till människor. Planen hade först varit att efter jobbet låna Ninas bil för att åka till Skärblacka.  På vägen dit skulle jag hämta några flyers på macken i Klinga som Lasse på Kimbiacamp hade lämnat tidigare under dagen. Detta hade jag dock glömt och fick istället springa de åtta kilometrarna dit på vägar delvis utan gatlyktor och lika långt tillbaka, vilket blev en bra uppvärmning inför rockgympan. 
 
På fredagen var det en ny skola och nya kids. Deras ordinarie fröken hade skrivit på en lapp att hon hoppades att jag hade kolhydratladdat inför denna utmaning då det skulle komma att behövas. Under första lektionen förstod jag inte vad hon menade, men ju längre dagen gick förvandlades vissa av de från början lugna barnen till små monster. Skönt att få springa av sig detta under ett hårt intervallpass. Eftersom att en bomässa intagit vår träningsarena blev det utomhus. Fyra gånger fyra minuter, fyra gånger två minuter och fyra gånger en minut och en minuts joggvila mellan alla intervaller. Åkte sedan raskt vidare till tjejmiddag i Linköping. Ylva som stod för middagen hade haft en busy dag på jobbet då en gubbe hade grävt en grop och sedan vält med sin enorma grävmaskin ned i den. Hon styrde ändå upp maten galant och vi blev lika mätta och hade lika trevligt som vanligt. När jag framåt halv tolv kom hem till min gata hör jag två killar ropa mitt namn. Det visar sig vara två stycken i LiU Elitidrottsgruppen. Den ena utrustad med en yxa och den andra med ett oidentifierbart barrträd. Jag blir indragen på festen. Det visar sig vara riktigt roligt så jag stannade kvar och dansade både med och utan gran ett par timmar. 
 
Blev några få timmars sömn innan jag återigen, denna gången med tåg, begav mig till Linköping. Jag skulle ha min första föreläsning och åhörarna var löparklubben Akele. Trettio personer hade samlats för att lyssna på mig vilket var jätteroligt. Precis när jag skulle börja kliver även helt oväntat min gamla nyckelharpslärare in i lokalen. Ja det stämmer, jag kan spela nyckelharpa. Dessutom fiol, och även dansa folkdans. När jag pratat en kvart blir jag orolig att jag inte skulle kunna fylla ut de utsatta två timmarna. Detta visar sig inte bli något problem, snarare tvärt om. Jag hoppas att jag kunde inspirera dem med mina löparäventyr. Efteråt var vi några som genomförde ett distanspass ihop. Kul att få lära känna nya löpare och få springa på nya ställen. Dessutom i strålande sol. När jag sedan blev bjuden på lunch hemma hos Jonas vars bebis var uppklädd i svensk folkdräkt blev besöket i grannstaden perfekt. På kvällen gick jag på bio, små citroner gula, med löpartjejerna i LiU. Inspirerade av filmen fortsatte vi sedan till Fiskmagasinet och åt fisksoppa. Sedan tog Nina och jag en sväng förbi några i Tjalve som hade ett mellohäng. Hann precis se den förvirrade pojken bli Sveriges bidrag till Eurovisionen och även få del av det gofika som hade utlovats. 
 
 akele
 
Passet gick längs Stångån förbi förra årets Terräng-SM bana ned till Roxen. Tanken var en timmes löpning som istället blev 18 härliga Fridakilometrar även om det inte var jag som tog täten. Fridakilometrar har blivit ett begrepp inom Tjalve då man inte kan vara riktigt säker på den utsatta längden på rundan när man springer med mig. Fenomenet inträffar ofta i Berlin.
 
fisksoppa
 
En god men opraktisk soppa. Oskalade kräftor i maten blev kladdigt. Mycket jobb för lite mat. 
Före Tjalves söndagspass avverkade jag 11 kilometer på egen hand. Innan den gemensamma starten blev Oskars runda brädad av Christers och vi gled i skönt tempo genom stan, återigen med solen i ansiktet. Nu sitter jag i soffan och softar. Ska läsa ut boken inför kvällens bokklubb. Blonde av Joyce Carol Oates ska avverkas tillsammans med tjejerna, soppa, bröd och massa babbel. En biografi över Marilyn Monroes, trots framgångarna och all berömmelse, smått tragiska livsöde. Det blev inget zoo som gav sig ut och tränade idag, men jag väntar med spänning på hur det blir nästa vecka. 

I Jesus fotspår

Var inte så lätt att sova på soffan även om kylskåpet till slut gjorde några sista dödsryckningar inför natten och sedan tystnade. Blev istället störd av folk som gick bredvid mig utan att lyckas vara tysta. Det var lika bra att ge sig iväg tidigt. Det var fortfarande shabbat fram till lördagens solnedgång. Underligt hur en stad plötsligt kan förvandlas till en helt tom och öde plats. Hittade en minibuss som tog mig till Tel Aviv tillsammans med fem etiopier klädda i vita skynken som inte fick spela sin mystiska musik för busschauffören. Hittade ett hostel med en takterass full med hippies. Verkar vara grejen här. Skaffa sig dreadlocks och bo på en strand. Lade mig i en hängmatta och läste bok. På eftermiddagen gick jag ned till strandpromenaden där det var fullt av folk på helgpromenad. Gamla stan visade sig vara en ormgrop av asiatiska turister med kamera och jag rörde mig istället in mot centrum. Bestämde mig för att gå på bio. Det var jag bland en biosalong full av pensionärer. Förstod varför när den två timmar långa franska filmen handlar om just två pensionärer. Blev ingen happy ending för den åldrande publiken då mannen i slutet kväver frugan med en kudde. 
 
På söndagsmorgonen tog jag bussen till Tiberias. Man kan tro att det är krig i detta land då det kryllar av soldater överallt. Men det är inte så konstigt då alla gör värnplikten. Två år för tjejer och tre år för killar. Det var i princip jag och fyrtio ungdomar med maskingevär på bussen. Bra, då kunde de skydda mig om det visade sig att bussen var på väg till ett krig. Kom fram vid lunch och hyrde en cykel. Det var på denna plats många av Jesus fiskarkompisar bodde på tiden då det begav sig. De fiskade i Sea of Galilee och denna sjö hade jag tänkt cykla runt. 
 
 JerusFrida 1
Efter att ha kämpat på i två timmar med hackande växlar och hoppande kedja var jag framme vid den plats Jesus matade 5000 anhängare med fem bröd och två fiskar. För att ta sig hit hade han säkert ett bättre transportmedel än en cykel med usla växlar. Troligtvis en häst, åsna eller något annat pålitligt som kunde ta honom uppför backarna. 
 
Kämpade på lite till men de sju milen runt sjön kändes inte lockande. Besökte även stället där Jesus visade sig för sina apostlar efter återuppståndelsen och lite andra platser där han enligt uppgift har predikat. Han verkar ha gillat dessa omgivningar. Träffade en belgisk tjej som inte heller haft någon rolig cykeldag. Två punkteringar på grund av resterna från någon gammal törnekrona. Jag tog helt enkelt bussen tillbaka, åt lite shawarma, och gick sedan ut och sprang. Eller snarare klättrade åtta kilometer uppför genom staden och genom något som kallades den schweiziska skogen och sedan ned igen. Efteråt när jag åt min falafel ville en man absolut att jag skulle sitta vid hans bord. Han envisades att prata franska med mig trots att jag förklarat att jag inte förstod någonting. Han lyckades få fram att han liknade George Clooney. Den enda likhet jag såg mellan de båda var möjligtvis åldern. Eftersom vi inte kunde prata började han visa sina bilder i kameran där han fotat varenda vykort som fanns till försäljning i staden. Mest bilder på Jesus och lärjungarna men även tjejer i stringtrosor. Visade att jag skulle hem och läsa bok, men fick nästan knuffa ned honom för trappan så att han inte följde med upp till mitt hostel. 
 
 JerusFrida 2
På måndagsmorgonen gav jag mig iväg på ett långpass söderut längs sjön. Blev 17,5 halvinspirerande kilometrar innan jag vände och fick se alla bananodlingar igen. Lade mig sedan nere i hamnen och vilade innan en rysk kvinna fick hyvla bort några hekto förhårdnader från mina fötter i sin pedikyrsalong. 
 
 JerusFrida 3
Undrar om Jesus skulle ha lyckats mätta alla 5000 människor med några falafelbollar. Kanske. Jag hade i alla fall tur som på grund av min nationalitet och landsman Zlatan fick 7 bollar istället för 5. Dessutom fick man ta hur mycket som helst av aubergine, syrade grönsaker, hummus, kål, pommes och annat gott. 
 
 
Åkte tillbaka till Tel Aviv på eftermiddagen och var framme när det var mörkt. Till skillnad från i Afrika finns det gatlyktor i detta land så den sena timmen hindrade mig inte från en kvällsjogg längs strandpromenaden. Kände mig sedan gammal när kidsen på mitt hostel frågade om jag skulle med på electroparty på kvällen och jag hellre ville läsa bok. 
 
 
På tisdagsmorgonen gav jag mig ut på långpass igen. Denna gång ännu längre. Blev ett ultrapass på 45 kilometer längs strandpromenaden och sedan längs floden inåt staden. Jag var inte ensam för detta är ett sportigt ställe. Många löpare längs vägen och även roddare, strandtennisspelare, handcykelåkare, inlinesskatare, tennisspelare och cyklister. Dadlar och fikon fick bli energipåfyllning och vatten hittade jag av en tillfällighet i något slags handfat vid en eucalyptusskog. Glad över att hitta en ledig soffa utan hippies på terassen softade jag i solen större delen av dagen. 
 
 JerusFrida 4
Gick endast iväg och köpte torkad frukt och nötter på en marknad samt letade efter en geocache. Istället för geocachen hittade jag en vit kanin. Eller rättare sagt, den hittade mig och ville sedan inte lämna mig. 
 
 
 JerusFrida 5
Mitt sista pass i Israel blev ännu en kvällsjogg längs strandpromenaden i vacker solnedgång. Jag kan verkligen rekommendera detta fantastiska land. Träningsmöjligheterna, människorna, maten, naturen, kulturen och alla spännande upplevelser. Och nej, du hamnar inte mitt i en krigszon om du åker hit. 
 
På kvällen träffade jag Sara, en klasskompis från gymnasiet. En kompis jag inte träffat på 16 år men som jag tack vare facebook visste bor i Israel. Vi visste inte i vilken ände vi skulle börja och babblade i mun på varandra. Hamnade på en fiskrestaurang där vi i baren medan kockarna lagade vår mat försökte få någon form av kronologi i vad som hänt sen sist. Gick sedan till en bar där vi sittandes i gungor blev serverade gratis shots. Fick sällskap av två killar som menade att just denna dag var de goda gärningarnas dag. Den ena av dem hade därför som plan att senare gå ut med en kompis blinda hund. Dessutom fick de göra den goda gärningen att lämna oss i fred eftersom vi hade så mycket att prata om. Två nya killar kom då fram varav den ena slog vad om Saras ålder och gjorde henne 400 kr rikare. 
 
 JerusFrida 6
Vi slutade kvällen med att äta fastfood som var tillagat enligt kosher. Killen till höger äter korvar som han inte har en aning om vad de innehåller. Det viktiga var att det var kosher. Killen i mitten har någon timme innan blivit 400 kr fattigare. Tjejen till vänster vill att jag gör bra PR för Israel så fler kommer hit och får uppleva detta fantastiska land. På vägen hem fick jag lära mig hur man kan göra ett ljud genom att blåsa i händerna så att fladdermössen kommer ned från träden. Det fungerade. 
 
Imorse satt jag i lugn och ro utanför flygplatsen för att lapa den sista solen innan resan hem. När jag gick in visade det sig att jag var på fel terminal och flyget skulle gå om 75 minuter. Kastade mig i en taxi och fick hål i ören då taxichauffören under hela resan satt och skrek i sin telefon. Kom en timme innan take off. Det var inte tillräckligt utan av någon anledning skulle man hänga där tre timmar innan. En vakt kom för att hjälpa mig men kunde inte garantera att jag skulle hinna med min flight. Jag började också tvivla när hon intervjuade mig in i minsta detalj om vad jag gjorde i Malaysia över jul och nyår. Bodde jag hos en kompis. Bodde han granne med några malajer. Träffade jag några malajer. Har jag fortfarande kontakt med min kompis. Känner han några malajer. Varför hade jag varit där. Oskar, om du är inblandad i någon ljusskygg verksamhet så var det inget jag märkte, och jag tänker fortsätta ha kontakt med dig. Konstigt nog behövde jag inte skicka in min väska i det rymdskepp till scanner som stod i säkerhetskontrollen utan fick eskort av vakten direkt till passkontrollen. Sedan visade det sig att jag tillsammans med alla andra passagerare skulle åka buss tillbaka till terminalen där jag ursprungligen satt lugnt i solen. Intressant system. Återigen, Israel är ett fantastiskt land och jag kommer åka tillbaka. Våga åka dit du också. 

Racing Jersusalem

Lyckades inte vara vid Jaffagate halv tre i onsdags men enligt planen sågs vi halvtimmen efter. Jag träffade Marie-Claire, min kompis från England som också bodde i mitt kollektiv i Berlin för två år sedan. Hon hade hittat boende inne i en borg i gamla stan innanför murarna. Hon hade fixat en deal där vi bara betalade 50 kr per natt mot att hon fotade stället till deras hemsida. Härligt att få möta våren redan nu. Cruisade runt på stan, njöt av stämningen och åt på en mysig restaurang. Förutom att vi skulle få hänga i tre dagar skulle hon även börja spela in en dokumentärfilm till sin portfolio. Objektet hon valt för sin film är mig. Vi började filmandet och det kommer bli väldigt spännande att se resultatet framöver. Sov uppe i en våningssäng i ett rum med fjorton andra. Förutom lite murbruk som ramlat ned på kudden sov jag som en prinsessa. Sämre sov den norska fotografen i sängen under Marie-Claire. Han vaknade upprepade gånger då hon först tappade ned kamerastativet och sedan smutsiga underkläder på honom. 
 
På torsdagsmorgonen gick vi upp innan sex för att se soluppgången över Jerusalem från vårt tak. Magiskt. Sprang sedan tolv kilometer innan frukost i denna stad som inte ens är lite platt. Hamnade uppe på Mount of Olives där man bland annat hittar Getsemane trädgård. Platsen där Jesus bad med sina lärjungar kvällen innan hans korsfästelse. Enligt Lukasevangeliet var hans ångest så svår att hans svett droppade som blod ned på marken. Min ångest över maratonloppets backar var inte fullt så svår men vanlig svett droppade när jag sprang dessa backar och trappor upp och ned. 
 
 ettan.Friuda
 
Vet inte om linne och hotpants var rätt dresscode uppe bland detta hav av gravar. Här uppe på Mount of Olives begravde man folk redan 2400 fKr. Fantastisk utsikt över den gamla staden i Jerusalem klockan sju på morgonen. Det var inga problem att komma ut ur den men att sedan hitta tillbaka till vårt hostel var en utmaning inne i labyrinten av gränder. På bilden ser man det som blivit stadens symbol, Dome of the rock, moskén som numera är mer av en helgedom. 
 
Efter att ha ätit frukost i solen på taket hyrde vi en bil. Jag skulle vända bilen vid Jaffagate medan jag väntade på Marie-Claire. En kille hoppar plötsligt in för att visa mig var jag kan göra det. När han inser att han inte får följa med mig till Döda havet hoppar han ut och visar mig in på en enkelriktad gata vilket innebär att jag i snigelfart måste köra runt hela stan. 
 
 tvåan friuda
 
Här tänker jag smaka på döda havet men fastnar i den välgörande leran. Stoppa tungan i detta vatten är inget jag kan rekommendera. Det stämde att det var saltare än saltast. 
 
Dagen innan ett lopp har jag hört att de flesta tar det lugnt. Äter massa bra grejer och vilar på ett svalt hotel. Vi satt på stranden, åt vår medhavda falafel stora som tennisbollar, drack kranvatten och gick barfota bland krossat glas. Sedan körde vi vidare och på vår väg plockade vi upp tre hippies som verkade befinna sig i någon annan dimension. En av dem hade bott på en strand i sex veckor och skulle nu norrut och chilla. En annan berättade om hur hennes hemby hade skapats ur något slags hål i marken. De fick åka med en bit i deras riktning och sedan släppte vi av dem. Själva fortsatte vi över till Västbanken och Jeriko. Ett ställe som tydligen har varit farligt men det var ingenting vi kände av där alladinklädda killar helt fridfullt sålde te ur gyllene kannor fästa på ryggen. Åkte upp på Mount of temptation och fick en fin vy över det ökenliknande landskapet i solnedgången. Tillbaka i Jerusalem tog vi oss till maraton expon och hämtade min nummerlapp. Där fanns det ett pastaparty som överträffade alla andra jag varit på. Flera olika serveringar med mat, dricka och kakor stod där för oss. Sedan att de inte kunde svara på några frågor jag hade kring loppet drog ned eventets betyg litegrann. 
 
 trean.Friuda
 
För att sätta lite extra krydda på uppladdningen innan loppet var det en misstänkt bomb på spårvagnshållplatsen på väg till expon. En misstänkt väska hade upphittats men det blev inte mer dramatiskt än att vi fick köpa biljett på andra sidan gatan. 
 
Klockan ringde klockan fyra på fredagens morgon men jag satte mig bara upp i sängen och åt frukost innan jag somnade om en stund till. Klockan sex gick vi till starten som var vid Knesset. Hade hamnat i fel startgrupp och lyckades övertala de nitiska vakterna att jag skulle längre fram. Helt plötsligt inser jag att jag trängt mig ännu längre fram än till startgrupp A. Upptäcker att att det bara är jag, två clowner på styltor och tio genomfrusna kenyaner som står i min inhägnad. Två TV-team kommer fram och intervjuar mig då de tror att jag är någon slags superlöpare. Korsar armarna över mitt startnummer och svarar på deras frågor. Kliver sedan bak i startled A och tycker det är kul att de spelar crucified med Army of lovers innan starten. Kan omöjligt ha varit en tillfällighet. Jag hade ett problem då min klocka befann sig hemma i Norrköping. Hade tänkt lösa problemet genom att använda en löparapp på mobilen. Den var testad och klar men någon minut innan starten lägger GPS:en av. Telefonen hittar då någons delade nätverk och det börjar rasa in facebookmeddelanden istället. Fick inse fakta att detta lopp skulle jag få köra på känsla. 
 
Starten gick och det började inte helt oväntat uppför, och mer uppför skulle det bli. Jag låg trea från starten med bara två kenyaner framför mig. Backar hade jag tränat i Kenya men inte ens där var det lika kuperat som här. Backarna från hell i en helig stad. Vid fem kilometer blev jag omsprungen av en amerikanska. Insåg att hennes steg var mycket lättare än mina även om jag var pigg. Hade hittat ett bra tempo och kände mig inte hotad av några löpare bakom. Eftersom jag visste att ett pers var en omöjlighet bestämde jag mig för att målet fick bli att hålla placeringen. Det var jobbigt men hanterbart att springa i backarna och faktumet att perset var utom räckhåll gjorde att jag var väldigt avslappnad. Vid femton kilometer känner jag mig som Miranda Kvist. Jag tänker att jag är som hon i sin superwomandräkt och när jag blir filmad av en kille på motorcykel börjar jag springa som en flygplan. Tänker att nu ska jag ha kul och ge publiken exempel på någon som njuter av att springa. Passerar halvmaran på 1:37 och börjar äta lite gel. I min ficka har jag även några tabletter med koffein jag fått kvällen innan på mässan. Varför inte prova något nytt mitt under ett lopp. Vet inte om det var en placeboeffekt men jag kände mig ännu piggare. Vid den gamla stadsmuren underhöll några akrobater. En kille sprang ifatt mig och gjorde en frivolt. Jag härmade honom inte. Vid 27 kilometer blev jag omsprungen av en svart tjej som verkade vara skjuten ur en kanon. Inser efter ett tag att hon sprang halvmaran. En kille passerade mig sen och skrek till min förvåning Anton Danielssons namn. Förstod att han kände igen vårt klubblinne men var denna israel träffat Anton hann vi inte avhandla. Den sista milen var jag stark och kunde öka tempot. Sprang och hade riktigt kul då jag passerade många killar, både de som sprang hela och halva sträckan. Det var inte snällt att lägga sista kilometern uppför men även detta tog jag mig igenom och sprang in på en fjärde plats på tiden 3:11. 20 minuter från pers men väldigt nöjd då jag fick berättat för mig att detta är den näst tuffaste maran i världen. Vilken som är den tuffaste framgick dock inte. Fick frottera mig med lite kenyaner i elittältet och fjärdeplatsen var en bra sak i detta lopp där det var pris till de fem främsta. Dessutom var det skönt att få bevis på att träningen har gett resultat på sista tiden. Dessutom hade jag fått ett bra träningspass inför EM som också kommer vara kuperat. 
 
 fyran.friudas.jpg
 
Marie-Claire var grym under tävlingen. Med hjälp av bansträckningen och några belgare hejade hon, filmade och fotade på minst sex ställen. Dessutom hann hon bli medbjuden på frukost av dessa nyfunna vänner under den tid loppet pågick. 
 
Efter en dusch gick vi på jakt efter några gocachar, gömda i Jerusalems gamla mur. Åt sen falafel hos en gammal tant. Trodde kusten var klar när jag bytte byxor men en kille i närheten fick sig en titt på min rumpa. Visar sig sedan att han är pingisspelare och blivit inbjuden av Spårvägen att spela i Sverige. Verkar som Spårvägen har bredd i sitt utbud av sportiga aktiviteter.
 
 femman. Friuda
 
Ett mycket bra sätt att fira ett lopp på. Dricka inhemsk vin vid en solig mur tillsammans med några gubbar i gamla stans kristna kvarter. Fick sedan sällskap av ett slovenskt par som visar sig vara föräldrar till Matic Osovnikar. Den kille som fick brons på distansen 100m i EM när det var i Göteborg 2006. Han har även varit med i tre OS. 
 
Sedan gick vi till Klagomuren vilket är den kristna beteckningen på den västra muren i det tempel som förstördes år 70. Den mur som är helig för judar och muslimer. Eftersom det var en fredag och sabbat ljöd hornet i staden klockan fem, en timme innan solnedgången, och de kostymklädda judarna med sina lockar begav sig i en strid ström mot den heliga platsen. 
 
 sexan.Friuda
 
Klagomuren. Den för vissa judar traditionsenliga pälshatten kostar 4000 kr. Om man går fram till muren måste man gå tillbaka baklänges för att visa respekt och inte vända Gud ryggen. Killarnas sida var både större och mer livad. En slags präst stod och dunkade på några böcker, killarna dansade ringdans och några till och med dansade på händerna. 
 
Gick sedan längs gränden via Dolorosa. Den väg Jesus gick med korset. En kille tillverkade spontant ett par örhängen åt mig för att han var imponerad över maratonprestationen. Blev sedan bjudna hem till någon rabbi som enligt uppgift skulle bjuda 100 personer på gratis mat. Men med risk för att bli hjärntvättade och konvertera till judendomen gick vi till nya delen av stan istället. Där var det inte high life på grund av sabbaten, utan snarare folktomt. Hittade en bar med några ungdomar men där fanns det ingen mat. Fast om man gick genom toaletten skulle man tydligen ha kommit till en galen klubb och ännu längre in fanns det även en gaybar. Vår hunger ledde oss till en överfull restaurang där vi fick ett bord på terassen. Där spenderade vi kvällen med god mat och gick sedan hem. I receptionen träffade vi på en kvinna som drabbats av det så kallade jerusalemsyndromet. Förutom att hon undrade var det fanns delfiner ville hon krama killen bakom diskens händer och berätta om sina uppenbarelser i denna stad. Det finns även folk som påstår sig få SMS av Gud här. Denna natt var alla sängar upptagna men jag fick sova på en soffa i korridoren. Innan vi somnade geggade vi in våra ansikten med lera från Döda havet som Marie-Claire hade tagit med sig i en påse. Skulle ha sovit gott om det inte var för det kylskåp från kriget som lät värre än en dieselgenerator.