LFA

Varvet del 3 - Loppet och efter

Efter att blivit peppad av Mickie Krause och mina tjalvekompisar joggade jag bort till starten. Av olika anledningar sprack min plan som bestod i att värma upp åtta kilometer. Det blev bara två för att få en bra position i mitt startled då jag glömt att seeda mig. Minuterna före start är aldrig roliga. Kanske till och med de värsta jag vet. Man har verkligen ingen aning hur det ska gå och jobbigt kommer det hur som helst att bli.

Startskottet gick och det kändes bra, mycket bättre än jag hade kunnat tro. Mitt mål var att hålla ett tempo strax över fyra minuter per kilometer vilket jag också gjorde. Över broarna gick det lite saktare men det hämtade jag in när det var nedför. Jag måste säga att det var riktigt roligt att springa. Vädret var perfekt, publiken var entusiastisk, avenyn lockade inför kvällens aktiviteter och underhållningen fanns där även om de blivit lite äldre. Kan inte minnas att det mest varit nyckelharpor och dragspel som ska få oss löpare på bra humör. Vid tio kilometer ser jag Nicholas Manza promenera längs banan. Den kenyanska löpare jag bodde hos i Ngong när jag var där förra vintern och som vann varvet 2009. Trist att se för jag antar att han inte kommit till Göteborg för att ta en lördagspromenad i hamnen.

Under hela loppet har jag Tummens fina tjalverygg, eller rättare sagt rumpa i sikte. Vid två kilometer kvar springer jag upp jämsides och säger till honom att vi kör det sista så det ryker. Denna bit blir inget kul. Över bron och så lite mer uppför. Det är varmt men publiken är på topp och jag lyckas pressa mig till ett tempo under fyra minuter. Vid 500 meter kvar till mål skriker Nina att jag snart är klar och får börja dricka öl. Nina som dagen till ära valt roséhäng i parken framför späkning av löparkropp. Jag kämpar på och springer in på 1:26:38. En sekund före Tummen och 19 sekunder från mitt pers. Jag är så himla glad att ha kunnat springa snabbt på denna bana och vet att denna dag inte kan fortsätta annat än bra.

Bakom TV-bussarna träffar jag några ur Tjalve som alla har gjort grymma tider och överträffat sig själva. Ingen hade väl trott att det skulle hända i Göteborg. Jennie har också gjort en bra tid men är ändå arg för att det var så trångt. Vi går i riktning Linné för After Run fest hos Anders, vår värd för helgen. Ringer på men ingen hör oss. Kliver in i hallen och möts av barnvagnar i hallen. Vi måste ha gått fel och smyger ut. Genom fönstret ser vi en löparjacka på diskbänken. Kanske är vi ändå rätt och det visar sig att även gamla löparess kan knoppa av sig. Vi får genast en öl i handen och tar plats på balkongen.

Efter att jag plockad fram några medhavda öl ur min väska får jag Jennie på bättre humör. När en förbipasserande kille dessutom stannar och bjuder på salta pinnar kan humöret inte vara annat än på topp.  

Vid nio viftar vi in en taxi för att ta oss till en restaurang och möta upp fler kompisar. Vi är en person för mycket och har dessutom flytande färdkost med oss. Först är detta inte ok men efter chauffören fått veta att vi sprungit varvet spelar det helt plötsligt ingen roll. Han har på sig medalj från dagens lopp och berättar glatt om sin prestation där det bästa var banan. Det sista uttalar han som frukten banan. Men vi gissar att det snarare var loppets sträckning än en frukt vilken kostat honom 600 kr som hade gjort hans dag.

2:08 på varvet efter en månads träning och dessutom glada löpare på motorhuven. Vilken dag för vår taxichaufför.  

Efter pastaladdning går vi till ett nytt uteställe på avenyn, Yaki-da. Vilket ställe. Vi blir helt sålda och dansar oss genomsvettiga på det otroligt trånga dansgolvet. Men i Göteborg går sådant bra. Man dansar med varandra och vi har grymt kul innan vi tackar för oss vid halv tre och går hem. Innan dess har Jennie spöat en förbigående kille i chinstävling i en byggnadsställning. Dessutom har hon burit en kille på 92 pannor ett kvarter då han klagade på ljumskproblem efter dagens varv. Sedan att hon väger 50 kg och sprang på 1:34 utan att gnälla var inget som han reflekterade över innan han hoppade upp på hennes rygg.

Idag startade vi med brunch hos Anders föräldrar. Spännande att komma hem till riktiga göteborgare. Fortsatte sedan med glass i Brunnsparken. En lodis kommer fram och frågar hur man kan vara nykter på en söndag. Dessutom undrar han upprört om vi kan texten på den syrianska musiken som några, enligt honom, knarkomaner och haschpundare spelar längre bort i parken. Vi påpekar att det är instrumental musik som saknar text.

Det som är härligt med Göteborgsvarvet är att hela staden är delaktig. Om man inte springer så har man varit publik eller funktionär och brinner för detta. Vi har lärt oss att man kommer man undan med allt om man sprungit. Du skulle kunna gå in och råna en närlivsbutik. För har man sprungit varvet är det helt ok och du får utan problem vandra ut med dagskassan. Vi konstarerar att vi gillar Göteborg och kommer tillbaka nästa år. Ännu lite snabbare.

Varvet del 2 - På plats i slottsskogen

Nu är jag på plats i slottsskogen efter en morgon som började med att jag fick leka Mc Gyver. Igår hälsade jag på min syssling i Munkebäcken och eftersom han liksom jag ställer klockan för att träna på lördagarna hade jag en stund för mig själv innan jag hoppade på spårvagnen. Jag låser dörren och kastar in nycklarna i brevinkastet. Det är först då jag tänker över om jag har allt med mig. Det har jag inte. Jag ser nycklarna på dörrmattan. Det är bara att plocka fram mina problemlösarskills. Börjar med att trycka örat mot grannarnas dörrar. Inte ett knyst så jag vågar inte ringa på. Ställer upp entrédörren med en trädgårdsstol och letar upp närmsta skogsdunge. Hittar några pinnar av olika längder. Lyckas nästan fiska upp nycklarna men de halkar av precis innan målet. Tar en hårnål och böjer runt pinnen och vips, problem solved, och jag kan börja färden till startområdet.

Problemet är löstes med lagom stor gren.

Har inte lyckas tagga till men går runt och botaniserar bland prover av bars och energidrycker. Äter en kaka, ett äpple, godis, en varmkorv och dricker en kopp kaffe. Har inte ett spår av plan för den optimala uppladdningen, men det blir nog bra. När jag hittar mina tjalvekompisar i en skogsdunge blir jag glad. Vi börjar poppa Mickie Krause, denna gigant bland tyska schlagerkungar och humöret närmar sig snabbt en toppnivå.

Igår fick jag via facebook reda på att jag är med i nya numret av Runners World. Jag är på bild spurtande jämsides med en av tidningens reportrar, Kenneth Gysing. Han skriver att jag frustar som ett lokomotiv och att han är nära att drabbas av strindbergsk förföljelsemani. Stackars kille men han vinner vår spurtstrid.

Igår fick jag ett kedjebrev av en kenyansk löpare som jag träffade förra året i Ngong. Man skulle skicka en dikt tillägnad Gud till 12 personer inklusive honom själv. Jag har inte deltagit i kedjebrev sedan jag var 12 och insåg att man inte fick 1000 tuggummin om man fullföljde kedjan. Jag raderade mailet. Hoppas detta inte är ett omen och att jag nu inte får hela det kenyanska löparundret emot mig.

Då var det dags att fästa starnumret på linnet och tagga till ännu mer. Vi spelar Zumbabadehosen och stämningen är på topp i det perfekt gråa löparvädret. Se upp lauffreunden, snart kommer lokomotivet frustande.

Tysk schlager och bloggande i slotsskogen enligt uppdrag av lopningforallas chefredaktör. 

{fcomment} 

Varvet del 1 - På väg

Nu är jag, Elin och Nina på väg till Göteborg. Jag som inte ens tycker varvet är kul. Men jag gillar avenyn. På kvällen. Innan dess ska man springa fort på en bana det inte går att springa fort på.

I morse gick det sjukt tungt på morgonjoggen. Känns inget bra att ha med sig i bagaget. Men vi har popsnöremusik i bilen och två stora chokladkakor. Dessutom har det slutat blåsa orkan och regna. Kanske ändå kan bli bra det här. Hur kan en helg med Tjalve bli något annat. Rapport kommer löpande under helgen. Nu höjer vi musiken och laddar. Ju fortare vi springer desto tidigare börjar festen. Blir ett tufft lopp att hinna ikapp Nina som inte ens ska springa.

24h

Detta är vad jag sysslade med i lördags. 50 km löpning och massa annat kul.

07:05 Vaknar innan klockan ringer av att solen lyser i ögonen.

07:25 Äter frukost samtidigt som jag skummar igenom tidningen. Som vanligt är kultursidorna och sporten intressantast.

07:45 Går ut på balkongen och tänker igenom dagens klädval samtidigt som GPS-klockan hittar satelliter. Solen har försvunnit bakom molnen och det är cirka 10 grader.

07:55 Påbörjar mitt pass västerut längs Finspångsvägen med P3 Krister i öronen. En kille som åker runt och skjuter kråkor från bilfönstret ringer in och berättar om morgonens jaktlycka.

08:20 Det blåser verkligen jättemycket. Kan bli en tuff förmiddag.

08:55 Vid 10 km passerar jag Svärtinge och möter Håkan som redan cyklat runt Glan. Får sällskap några minuter. Äter ett halvt äpple.

09:15 Det går gäss på Glan och tittar man riktigt noga ser man Skärblacka bruk i fjärran. Ända dit sk jag springa. Man är lite knäpp.

09:25 Lagt 15 km bakom mig och mobilen är urladdad. Får klara mig utan musik. Men solen har tittat fram igen.

10:00 Efter svag lutning uppför de senaste kilometrarna svänger jag vänster vid Risinge kyrka med 25 km i benen vilket innebär halva sträckan. Äter en energibar.

10:15 28 km och Björn möter mig på sin racer med glada tillrop och några klunkar vatten vid S:ta Maria kyrka.

10:45 Sverige är fantastiskt fint. Springer på en böljande landsväg förbi bondgårdar och hagar. Efter 34 km är jag framme i Doverstorp och är fortfarande väldigt pigg. Springer nu österut vilket borde innebära medvind men jag är inte helt övertygad om att detta är fallet. Kan åtminstone glädja mig åt att det mestadels är nedför.

11:00 37 km och inte ett spår av trötthet. Äter en energibar och inser att jag kan öka tempot. Är nu under femminuterstempo.

11:25 Svänger höger mot Vånga precis när jag passerar ett marathon. Nu är allt jag springer en bonus. Längre än såhär har jag aldrig sprungit.

11:40 Dricker upp de sista klunkarna av min halvlitersflaska med sportdryck. Har nu sprungit 45 km.

12:16 Efter 50 km är jag framme hos pappa utan att vara sliten. Jag skulle ha kunnat springa längre och benen känns helt ok. Är ett steg närmare att kunna göra ett bra ultralopp i slutet av juni. Jag har varit ute i dryga fyra timmar med en snitthastighet av 5:04min/km. Kan inte vara annat än nöjd.

12:30 Kokar makaroner och hittar lite korv och köttbullar i kylskåpet. Hänger med pappa en stund.

13:30 Tar syrrans tanthoj och cyklar de sex kilometrarna till henne. Småpratar lite och hälsar på en nykläckt bebis som är på besök.

13:50 Byter till min hybridcykel som stått hos henne sen i lördags och cyklar tre kilometer till brorsan i Skärblacka. En grävmaskin har grävt upp halva tomten och jag hittar honom i en grop intill huset.

14:15 Börjar mitt barnvaktande åt Isa 4 år. Först bygger vi lego.

14:45 Övergår till mamma, pappa och barn där jag blir tilldelad rollen som barn. Hon vill att jag lägger mig i dockvagnen. Förklarar att det är en dålig idé.

15:00 Leker med barbiedockor.

15:30 Cykeltur till Shell för att köpa glass. Hon vill cykla i fem minuter sedan får jag leda cykeln.

15:45 Hagelskur i solskenet som övergår i att plocka blommor.  

16:30 Vi ritar. Brorsan har besök av några kompisar. Jag berättar att jag sprungit till Skärblacka via Finspång. De frågar om jag inte vet att det blir närmare andra vägen. Att jag inte tänkt på det.

17:00 Spelar den försvunna diamanten. Jag är inte helt med på Isas regler och förlorar hela tiden.

17:55 Cyklar 18 km hem till Norrköping. Isa påpekar att jag inte har några stödhjul på min cykel.

18:38 Hoppar in i duschen och fixar partylooken.

19:20 Mina fötter är inte helt nöjda över kvällens skoval när jag går ned på stan.

19:30 Äter middag på Enoteket med Nina och Linda. Pasta och veteöl.

20:45 Vi får sällskap av Sandra och lite rödvin.

21:30 Mellanfest hos mig. Ryska bidraget i Eurovisionsschlagerfestivalen, vilken hit. Smirnoff kaffesmak med sockerdricka och massa ostbågar. Ett tips är att äta ostbågar med gaffel om man ska våga lukta på fingrarna efteråt.

23:30 Ställer oss i kön till Franz Jäger i Värmekyrkan. 700 klubbande människor där vi för ovanlighetens skull känner oss unga.

00:15 Pratar med en trevlig kille i randig tröja. Får en känsla av att jag har möjlighet att scora ikväll.

00:20 Lägger in en snus.

00:25 Går ett varv på nedervåningen där klientelet om möjligt är ännu äldre.

00:40 Kommer över ett glas skumpa och dansar vidare på det stora dansgolvet med 30 meter i takhöjd, häftigt. Bra musik men alldeles för mycket folk som fiser.

01:20 Killen i den randiga tröjan hånglar upp en annan brud. Synd för honom.

01:30 Klubbar vidare med tjejerna.

02:30 Hämtar jackan och går hem.

02:45 Surfar och äter ostbågar.

03:00 Dricker en resorb.

03:30 Somnar.

07:15 Vaknar alldeles för tidigt. Somnar om och väntar på att klockan ska ringa 08:45 så att jag hinner pilla i mig lite frukost innan Tjalves söndagspass 09:30.

Med facit i hand gick söndagspasset riktigt bra och jag kände inte av lördagens utmaning. Kroppen känns bra och jag kan glatt lägga min längsta träningsvecka på 17 mil till handlingarna. Kroppen blev belönad med träningsfri måndag.

Säsongen har börjat

Ligger i soffan och är lite mosigt trött efter ett hårt och långt intervallpass. Ska skriva ihop några rader om veckan som gått innan jag powersover inför morgondagens stora utmaning. Att springa längre än jag någonsin sprungit. Men mer om det efter att jag överlevt.

Var och kollade på terräng-SM i söndags. Tog cykeln från Norrköping till Linköping för att träna lite alternativt. Roligt att få vara åskådare vid en löptävling för en gångs skull. Var ändå lite dumt att jag inte ställde upp när jag i högtalarna fick höra att det inte blev någon lagtävling eftersom bara två lag var anmälda. Visste inte ens att det fanns en lagtävling och i cykelskor och babianbyxor kändes det inte som ett alternativ trots att vi skulle fått minst ett brons. Oavsett vad kunde Tjalve glädja sig åt många fina insatser på den jobbiga gräsbanan och nästa år får vi se till att organisera det hela bättre.

I tisdags var det dags för mig att vara snabb. Vi var nio stycken som åkte till Ljungsbro för att springa en halvmara till Borensberg. Förhållandena var optimala med sol och medvind längs natursköna Göta kanal. Mitt mål var pers vilket innebar att jag var tvungen att springa i närheten av fyraminuterstempo. Loppet börjar med ett och ett halvt varv på lörparbana och sedan ger man sig iväg längs kanalen på grusväg. Efter två kilometer har jag två tjejer med mig i klungan varav en jämsides. Vill hellre ha henne bakom än framför och när jag sprungit om hör jag henne få stalltips av några killar och enligt dem skulle jag inte fixa att hålla tempot hela loppet. Ännu en anledning till att göra just det. Faktum är att det kändes rätt lätt. Springer hela loppet med Petter där vi turas om att dra vår klunga efter oss förutom den sista en och en halv kilometrarna som är uppför där han får springa före. Den sista biten var sjukt jobbig men jag springer i mål på 1:26:19 vilket resulterade i ett pers på fyra sekunder och vinst. Så himla skönt. Åt min halva banan, för enligt start PM:et var det just en halv banan man skulle få styrka sig med. Tur att vi hade min halvgräddade kaka att njuta av i solen där vi firade hela fem stycken personbästa tider. En kaka jag bakade på natten innan efter hemkomst från en valborgsfest och halv två fick den helt enkelt vara klar. Den jag blev mest imponerad av denna dag är nog ändå den tredje tjejen som enligt uppgift spydde tre gånger under loppet och ändå sprang in på 1:29.

Dagen efter var det dags för tävling igen. Den tredje och sista deltävlingen i Söderköpings Albogavarv. En årligen återkommande terrängloppsserie. Trodde stigen hade regnat bort efter förra veckans orgie i regn och lera, men banan låg kvar och var förhållandevis torr. Kom iväg snabbare än sist och efter fem kilometers trixande över stock och sten vilket inte tillhör mina starka sidor kom jag i mål två minuter snabbare än förra veckan. Eftersom jag varit med alla tre lopp denna säsong hade jag plockat ihop poäng som räckte till en sammanlagd andraplats för året. Detta resulterade i en hel påse fylld av kitsch.

 Det är roligt att säsongen verkligen har börjat. Jag gillar att åka runt på lopp. Få springa och samtidigt träffa massa trevligt folk. Efter denna reflektion ser jag fram emot morgondagens utmaning som ska ta mig ett steg längre sommarens mål. Rapport kommer som sagt efteråt.

.

Två av de intressantaste sakerna i kitschpåsen var den genomgjutna kompassrosen med självlysande pilar samt häftet med dikter tillägnade Söderköping. Vem vill inte läsa om en väderkvarn som inte gråter, skrattande småflickor som stelnat i sin lek, fisksäljande torgmadammer och hästar liknande ystra bollar som studsar längst Munkebrogatan.