LFA

Mitt sista inlägg

Det var hela tiden hon som var förutbestämd att slå eld på tändstickan och göra slut på deras verk, och den tanken måste under årens lopp ha vuxit sig starkare inom henne tills den överskuggade allting annat. Sakta men säkert hade den utvecklats till en estetisk princip i sig själv. Också när hon fortsatte filmarbetet tillsammans med Hector måste hon ha känt att det inte längre handlade om att göra film. DET HANDLADE OM ATT SKAPPA NÅGOT I SYFTE ATT FÖRSTÖRA DET. Det var det som utgjorde själva verket, och detta verk skulle inte existera förrän alla spår av det hade undanröjts. Det skulle inte fullbordas förrän i samma stund som det förintades - och då, medan röken steg i New Mexicos heta luft, skulle det vara borta.

Utdraget kommer från Illusionernas Bok, en av få böcker som påverkat mig djupt  både känslomässigt och intellektuellt. Underhållningsmässigt med för den delen, om än för den textuella uppbyggnaden. Jag har nu kommit till en punkt då jag, likt Hector Mann i berättelsen, önskar förstöra bloggen för att fullborda den. Dagens datum, den 13:e januari 2012, är ingen slump. Det var på dagen åtta månader sen intervjun med mig på LFA publicerades, och jag blev bloggare. Det är inte första gången jag haft en blogg, men däremot första gången jag bloggat så här mycket och med så många läsare.

Under de gångna åtta månaderna hoppas jag att ni åtminstone två gånger har blivit förundrade av mitt val av ämne och sätt att lämna ut mig själv. En blogg på en löparsida måste vara en mycket bra möjlighet för en framstående löpare att marknadsföra sig, så varför tar den här grabben inte chansen att göra det på ett bra sätt? Svaret ligger såklart i att det aldrig har legat i mitt ändamål att ge en "bra" bild av mig själv, och för att förstå mitt syfte att över huvud taget blogga här måste man, som så många andra gånger, se till historiken i mitt bloggande.  

Jag minns min första blogg... Den var lösenordsskyddad och jag lämnade bara ut lösenordet till fem personer. Dessa fem var admin, jobbarkompis, löparkompis, flickvän och bäste vän. Ganska naturligt föll det sig därför att jag oftast inte hade fler än tre-fyra läsare, men heller inte speciellt många färre. Jag minns även min andra blogg. Du var tvungen att bli medlem för att få tillgång till den och jag kunde kontrollera alla sidans besökare med precisa uppgifter om deras geografiska plats, ålder, namn och tidpunkt för besöket. Bloggen bestod heller inte av unikt materiell, utan fungerade snarare som en arbetsmapp på min dator där jag la upp mycket av det jag arbetade med inom mina musikföreningar.

Så med detta facit, vad kan man dra för slutsats av min målsättning? Jo, att lära mig hantera tanken på att väldigt många okända människor kommer läsa och spekulera i vad jag är för person. Några av er har jag lärt känna under denna tid, och ett par av er har t.o.m. varit direkta anledningar till att jag fortsatt skriva så länge som jag har gjort.

Tittar man på mina tio mest lästa inlägg får man en tydlig bild av att svenska löpare gillar rökning, Johan Wallerstein, tävlingsplaneringar, EM, hultsfredsfestivalen, starkt beskrivna känslor, humoristiska samhällsskildringar, Stockholm Marathon, utländska gatlopp samt påhopp av finska hinderlöpare. Kanske skulle jag bara ha skrivit om dessa saker?   

Ett liv som löpande rökare? (1614)

Jag minns Johan Wallerstein (960)

Boston and beyond - En saklig redogörelse (823)

EM-laget till Zürich 2014 (768)

v.28 - En udda vecka? (729)

I motgång behöver alla en varm Fam (702)

Där står jag nu (688)

Tidsavstånd (654)

Att välja lopp kan vara ett besvärligt fenomen (626)

Basta får du göra sen Jukka! (608)

 

Fem andra inlägg som jag själv tycker hade kunnat platsa på topp 10.

Fem orsaker till varför du inte är en bättre löpare (606)

Utan fula tungor, inga stora elitklungor (514)

Om Diego, Dave och mig själv (490)

Follow the social trail (446)

Kortsiktighet är underskattat (411)

 

De fem ämnen som intresserade mig mest att skriva om, men som av någon anledning föll mig ur händerna.

1. Keith Kelly

2. mig själv 

3. Potentiellt rekord på 100 km samt Lidingöloppet om 5 år (om alla kenyanska löpare valde att satsa på en av dessa sträckor).

4. Varför Kjell-Erik Ståhl hade kunnat bli en snabbare marathonlöpare, om han brytt sig mer om sina träningsperioder.

5. Varför standarden på svensk långdistanslöpning har skjunkit och hur Mikael Ekvall fick allt att svänga tillbaka året 2009.

 

När allt det här har lagt sig kommer ni ändå bara minnas min blogg för en sak... sockerberoendet.

Jag droppar namn som aldrig förr

Då är vi inne på årets mest intressanta löparvecka...

Vadå tänker ni? Årets mest intressanta skidvecka slutade ju igår och den mest intressanta löparveckan bör väl rimligtvis vänta till SM, EM eller OS? Då har ni inte insett att det största som händer i år är på lördag i Houston då amerikanarnas uttagningar till OS-maran avgörs.

"Galen Rupp is out, which means a third lucky guy is in" lär många tänka efter supertalangens avhopp igår kväll, och jag tillhör helt klart den kategorin. Hade Galen sprungit hade Meb hamnat utanför pallen, det var garanterat min gissning. Ryan är däremot en given etta hur eller hur, speciellt när han senast bloggade om hur värdelös han kände sig inför Boston förra året. Det tyder på god form och bra självdistans tycker jag. Dathan har jag fått stor respekt för på sistone, och att vissa hävdar att han har varit ur form under senhösten tycker jag är irrelevant. Se bara på Ryan som själv ansåg att han var på god väg mot form när han sprang en halvmara på 65 min månaden innan Boston. Det är bara stora marathonlöpare som Ryan och Dathan som kan ta en sådan medioker tid som ett gott tecken.

Så Ryan Hall, Dathan Ritzenhein och sen skulle jag kunna vara sådär tråkigt Flagstaff-patriotisk och tippa att Brett Gotcher eller Nick Arcianaga går in före Meb Keflezighi, men det tror jag inte på. Jag tänker liksom att Ryan Hall har tagit helt rätt beslut i att lämna Flagstaffs vinterväder för att förbereda sig inför Olympic Trials, då de långa hårda passen på 15 miles på Lake Mary Road nog inte kommer ta Brett och Nick hela vägen fram. Men hoppas det gör jag såklart!

I november var jag ytterst imponerad av Ed Morans 2.11.46 i NYCM, vilket var en av de tider som överraskade mig mest förra året. Däremot tror jag inte uppladdningsfasen har varit tillräckligt lång för Ed sedan dess, och kan därför inte ge honom en bättre placering än 6:a-7:a. Jason Hartmann vet jag väldigt lite om, men om han har hittat liknande form som han hade i Chicago på det magiska datumet 10/10/10 så tror jag mycket väl just han kan vara den som hamnar på den retliga fjärdeplatsen. Men vem tar då tredjeplatsen?

Josh Cox har jag aldrig sett någon talang i, så han kommer knappast vara med i leken. Jeffrey Eggleston borde jag ha väldigt bra koll på, men har har alltid varit en gubben i lådan för mig. Jag förstår aldrig när på dygnet han tränar, jag förstår aldrig när på året han tävlar. Vilka vägar han springer på ska vi inte ens gå in på. Jag förstår heller inte vad som hänt med Abdi Abdirahmans formkurva de senaste två åren, så i honom har vi ingen blivande olympier. 

Andra löpare som känns allmänt farliga är Jorge Torres, Jason Lehmkuhle och Antonio Vega. Jorge och Jason känns jämnbra om man tittar på deras bästanoteringar på både maran och halvmaran, men Antonio Vega noterade 1.01.54 på halvmaran i Houston ifjol vilket är knappt en minut bättre. Annars borde Matt Gabrielson kunna överraska och om Mohamed Trafeh springer (?) kanske det är dags för ett ordentligt genombrott även på maran.

En löpare jag hoppas det går bra för är Stephen Shay! En mytomspunnen och möjligt helskön karaktär. Även Andrew Carlson, som nog är en aningen väl hård löpare, önskar jag lycka till. När jag sprang med honom kändes det alltid osäkert om han sprang med en stressfraktur eller inte... Det senaste året verkar han dock ha kunnat träna mer obehindrat och både han och Stephen Shay har dessutom sprungit halvmaran i Houston på 1.02. Så asfalten där kan de inte klaga på! Det finns ett halvt dussin män till som mycket väl kan placera sig topp 5, men för att komma till det viktiga....

Tredje platsen tar Fasil Bizuneh!!! [jag hade en motivering här förut men den har nu censurerats av minnesfel] 

Det var det! I helgen (tor-sön) har jag kört sex pass på längdskidor i Harsa. Det gick ungefär som förmodat (läs: sådär) med ca 7,5 mils åkning totalt. Löpare/skidåkare från Fredrikshof och Sundbyberg hetsade däremot som tusan och jag vet inte hur många mil dessa stakgalna gossar drog ihop. Bra då med en timmes lugn simning i GIH-hallen idag. Det är skönt att koppla av och några inlagda intervaller i alternativträningen är inget som lockar en latmask som mig.

  

En våg sköljde över mig - och svalde mig hel

Jag tänker ofta tillbaka på olika perioder jag haft i livet. De är många ska jag säga. Kanske inte så många som de hade kunnat vara, men ändå väldigt många tänker jag. När jag definierar en period så faller det sig ganska naturligt att den ofta är förknippad med en plats. Detta i motpool till vad en för några år sen nära men numera bara saknad (men helt ihågkommen) vän sa en gång om ens fysiska plats på jorden. Han menade helt enkelt på att platsen man befann sig på, hade föga att göra med stundens känslor. Enligt honom var varje människa en ekvation, en ekvation av psykiskt välbefinnande, som var omöjlig att rubba. Jag har många gånger tänkt att detta stämmer. Hur skulle jag annars kunna förklara att jag kan finna lycka och mening i perioder av tid eller platser av rum som ger mig föga stimulans, sinnesstämning eller samhörighet? Det måste vara så att jag "korrigerar" mina känslor så att ekvationen går ihop, annars skulle mit liv te sig som en berg-och-dal-bana av känsloförlopp. Men så är inte fallet, och därav händer det att jag andra gånger funderar över varför man inte är lyckligare än vad man är. Måste jag verkligen hålla igen även i dessa situationer för att hjärnans substanser inte ska sätta det psykiska välbefinnandet i allt för stora vågor? På tal om vågor glider jag sökt in på filmen Wavelength. En 45 min lång film av Michael Snow från 1967. Hela filmen består av att kameran långsamt långsamt glider in mot en punkt på en vägg. Efter en kvart kan man urskilja att det är ett vykort den åker in mot, efter ytterligare en kvart kan man urskilja konturer och när det bara är fem minuter kvar av filmen ser man att kortet avbildar vattenvågor. I ljudbilden hörs bara ett allt starkare ljud, som motsägelsefullt nog skänker filmen både irritation och nyfikenhet. När vykorten sluter sig i full skala över bilden och du har suttit lika länge som ett spinningpass varar på ditt favoritgym, slutar filmen och du känner dig illamående, rädd men trots allt lättad för att helvetet är över. Veckorna går, ja t.o.m. åren, och nu är det mer än fem år sen jag såg den där filmen. Men illamåendet gör sig då och då påmind. Vad var meningen med hela filmen? Visst var det så att allt väsen man hörde bara bestod av miljontals sammanflätade ljud av bara en våglängd, och det ger en viss poäng i att åka (i vardagsspråk zooma) in på en annan våg, nämligen en skapad av vatten, men ändå... Vilka direktiv ger det mig som tittare? Söker jag så finner jag eller söker jag så gör jag mig själv en otjänst, för någonstans handlar det trots allt bara om en våg? Med detta i bakhuvudet fortsätter jag glädjas över den stundande löparvågen men ser med stor spänning fram emot dess slut/avtagande. Inte för att det är något jag önskar, men vetenskapen om att en våg definieras av ett temporärt flöde gör att jag hellre granskar förloppet i ett närvarande tillstånd av föraning mot att plötsligt sköljas upp på stranden i en värld av förslappad cynism, där den trevliga men ack så ansvarslösa medborgaren säger att löpning - det är vad de som inte vet bättre gör uppoffringar i.

Utflytt + prognos

Idag flyttar jag ut ur min lägenhet i Malmö. Det är inget som händer plötsligt utan har varit planerat sedan ett halvår tillbaka. Trots det har det onekligen känts lite vemodigt att ge sig av. Jag har trivts väldigt bra i stan och träffat otroligt många bra människor under mina 1,5 år här. Om ett par veckor drar jag på flykt till USA, men först och främst imorn bär det av norrut för en långhelg i Harsa. Där ska jag hålla igång min syreupptagningsförmåga med skidåkning i väntan på att mitt knä blir tillräckligt bra för att löpbelasta igen. Som det ser ut nu är jag tillbaka i Sverige igen den 17:e april, och vad som händer då är något oklart. Jag kommer fortsätta leva mitt liv på den plats där jag tror att jag kan utvecklas mest som löpare och 2012 kommer inget att lämnas åt slumpen. Jag räknar kallt med att merparten av årets veckor kommer handla om träningsdagar på 4-6 timmar. Får jag inga resultat är det möjligt att 2012 blir mitt sista löpår. Det jag med säkerhet kan konstatera är att mitt val även kommer grundas i hur min ekonomiska situation kommer att utvecklas under året. Mitt mål i år var att springa in träningsbidrag/prispengar för 100 000 kr (klubbens bidrag borträknat). Det misslyckades jag med p.g.a. ett skadedrabbat augusti, men kom ändå riktigt nära. Nu inleder jag året med att vara skadad, vilket å den positiva sidan bara kommer göra mig extra vaksam under det resterande året. Men försiktig? Nä försiktig tänker jag inte vara... 2012 kommer gränserna att testas. Att flytta dem är inget jag kan lova, men att utnyttja alla (lagliga) metoder och tillvägagångssätt jag känner till, det vill jag garantera.

Det var musikåret 2011

Med det gamla året strax bakom oss är det så klart intressant för mig att behandla och klargöra vad som för mig var riktigt bra musik under 2011.

Jag uttryckte att det var i görningen tidigare i veckan för min totalt ointresserade vän David Pantzare. Han sa "Neeej, gör inte det." med ett suck varpå han sa att han ändå aldrig hört talas om ett enda band som jag satt i skrift förut. Pantzare är en speciell lirare, men just i detta sammanhanget är han precis som merparten av er andra. Han har ingen koll på min smak.

Oavsett om ni nu tycker att ni har bra koll på den musik ni själva gillar (eftersom ni på er topp 10 nämner fyra svenska låtskrivare, tre sjuttiotalshjältar från USA, två jazzartister alternativt två progg- eller punkband beroende på er uppväxt samt ett mainstreamband som ni tycker det är ballt/omöjligt att gilla/ogilla), eller om ni å andra sidan erkänner att ni inte alls har koll för att ni faktiskt inte vill ha koll, för att det över huvud taget inte spelar någon roll för er, så ber jag er läsa vidare om så för det litterära spektaklets skull. Mycket nöje!

Instruktioner: Läs först igenom min topp 10 på album släppta under 2011.

1. Panda Bear - Tomboy

2. The Antlers - Burst Apart

3. Moonface - Organ Music Not Vibraphone Like I'd Hoped

4. Beach Fossils - What A Pleasure

5. Kurt Vile - Smoke Ring For My Halo

6. Eleanor Friedberger - Last Summer

7. Destroyer - Kaputt

8. Blackout Beach - Fuck Death

9. Zola Jesus - Conatus

10. Wye Oak - Civilian

Förklaring: För att Panda Bear var så in i helsike bra med plattan Tomboy! Jag såg Noah Lennox, d.v.s Panda Bear spela en låt från skivan redan sommaren 2009 under Way Out West och jag gick fullkomligt bananas mentally speaking. Varenda låt på skivan är en hisnande resa i massiv meditationspsykos med lyckorus.

Vidare kan man knappast beskylla min tvåa The Antlers för att sakna detaljer på skivan Burst Apart, vilken är minst lika bra som föregångaren Hospice som jag köpte lite sent i London i våras. Moonface på plats nr. 3 där Spencer kör vidare på sin sologrej efter Sunset Rubdown (där solo så småningom blev gruppband). Spencer inledde även året med att lägga Wolf Parade på is vilket var lägligt men ändå förfärligt förargligt eftersom kollegan Dan Boeckner skapat de flesta av sina förföriskt förfriskande låtar just med Spencer. Nu återfinns Dan istället med sin flickvän i Handsome Furs på 40:e plats (låg placering trots att de gett mig två råa livesets under hösten).

Fyran Beach Fossils skiva What A Pleasure är just vad namnet antyder; Tryck igång den och du behöver inte trycka av den, att tröttna är rent omöjligt. Att begåvade Kurt Vile skulle få en plats på topp 10 kändes givet redan i våras men att geniet Elenor Friedbergers platta Last Summer även skulle platsa där blev klart först i höstas i och med ett sent men välgjort släpp. Till skillnad från brorsan Matthew vill jag påstå, som under året släppt inte mindre än fyra album. Samtliga med intressanta men lagom lysande utgångar får man konstatera. I Fiery Furnaces, där de båda syskonen verkar ihop, kan man nu ge sig på en hypotes att en part står för produktivitet och den andra för kvalitét.

På sjunde plats kommer en mycket kär man till mig, nämligen Dan Bejar i Destroyer. Sätt mig på en öde plats och risken är stor att jag tar Destroyers fulla diskografi som personlig sak. På Kaputt vågade Bejar bygga låtar med porrigt jazziga toner som för något decennium sedan lär ha varit helt tabu (för instrumenttonerna då, inte för insinuationerna). Lite smått ironiskt lagd var såklart Bejar hela albumprojektet igenom, vilket åtminstone blir stickande uppenbart i en av låtarnas musikvideo, men det levererades ändå nostalgisk smärta och framtidsångest när det behövdes i låtar som "Song for America."

I wrote a song for America, they told me it was clever, Jessica's gone on vacation, on the dark side of town of forever.

Om vi någonsin får höra Bejars unika röst i samma låt som Carey Mercers igen (två av männen bakom superprojektet Swan Lake) vet jag inte, men att höra Mercers fullt lika egna röst på egen hand igen är gott nog. Mercer gör musik i Frog Eyes och Blackout Beach, där han som den senare släppte album i år som hamnade på placeringen just efter Destroyer, nämligen åtta.

På plats nio kommer Zola Jesus, som löparen Martin Fagan rankar som årets bästa album. Fagan har 2000 vänner på Facebook och får ofta 30 kommentarer och 80 likes så fort det handlar om löpning. Tack och lov postar han mer om musik och då brukar han bara få 3 likes, dessa från sin flickvän, coach samt någon obskyr Brooklyn-löpare.

Tionde plats [numera tjugonde] går till Nick Diamonds, som efter en kometkarriär i The Unicorns, Islands och min egen favorit Human Highway nu släppte ett album under sitt eget (artist)namn, men egentligen heter han Nicholas Thorburn. Under året hanns det med även ytterligare ett projekt från Nick (tillsammans med sångaren i Man Man) men Mister Heavenlys album Out Of Love var betydligt sämre och hamnar just utanför min topp hundra.

Resten av platserna får ni inga kommentarer till. Men missa inte min lista över de bästa EP-skivorna från i år (de skivor som bara innehöll fyra, fem eller sex låtar på varje), eller min personliga konsertlista, som bägge återfinns längre ner i inlägget. Jag avslutar även med ett löpartips för 2012.

11. The War On Drugs - Slave Ambient

12. The Bats - Free All The Monsters

13. Bill Callahan - Apocalypse

14. Atlas Sound - Parallax

15. The Decemberists - The King Is Dead

16. Chad VanGaalen - Diaper Island

17. Feist - Metals

18. Andrew Bird - Norman

19. Jeremy Jay - Dream Diary

20. Nick Diamonds - I Am An Attic

21. Girls - Father, Son, Holy Ghost

22. Toro Y Moi - Underneath the Pine

23. Bon Iver - Bon Iver, Bon Iver

24. The Strokes - Angles

25. Ducktails - III Arcade Dynamics

26. Efrim Manuel Menuck - Plays  High Gospel

27. Beirut - The Rip Tide

28. Radical Face - The Family Tree The Roots

29. The Drums - Portamento

30. Devotchka - 100 Lovers

31. Woods - Sun and Shade

32. Parenthetical Girls - Untanglements

33. Explosions In The Sky - Take Care, Take Care, Take Care

34. Noah And The Whale - Last Night On Earth

35. The Rural Alberta Advantage - Departing

36. Syket - With Love

37. Evangelista - In Animal Tongue

38. Clap Your Hands Say Yeah - Hysterical

39. The Seven Mile Journey - Notes For The Synthesis

40. Handsome Furs - Sound Kapital

41. The Black Angels - Phosgene Nightmare

42. Other Lives - Tamer Animals

43. My Morning Jacket - Circuital

44. Real Estate - Days

45. Lambchop - Turd Goes Back

46. Fleet Foxes - Helplessness Blues

47. St. Vincent - Strange Mercy

48. Charlotte Gainsbourg - Stage Whisper [2CD]

49. Hospital Ships - Lonely Twin

50. Alamo Race Track - Unicorn Loves Deer

51. The Mountain Goats - All Eternals Deck

52. Crystal Stilts - In Love With Oblivion

53. Wilco - The Whole Love

54. Blueneck - Repetitions

55. Mogwai - Hardcore Will Never Die, But You Will

56. Malcolm Middleton - A Quarter Past Shite

57. Tape - Revelationes

58. The Cave Singers - No Witch

59. Grails - Deep Politics

60. Rainbow Arabia - Boys And Diamonds

61. Codes In The Clouds - As The Spirit Wanes

62. J Mascis - Several Shades Of Why

63. En Plein Air - En Plein Air

64. M83 - Hurry Up, We're Dreaming

65. Low - C'mon

66. Siskiyou - Keep Away the Dead

67. Miaou - The Day Will Come Before Long

68. Cloud Nothings - Cloud Nothings

69. Esmerine - La Lechuza

70. Papercuts - Fading Parade

71. King Creosote And Jon Hopkins - Diamond Mine / Thrawn

72. Cass McCombs - Humor Risk / Wit's End

73. Stephen Malkmus And The Jicks - Mirror Traffic

74. Thurston Moore - Demolished Thoughts

75. The Horrors - Skying

76. The Luyas - Too Beautiful To Work

77. The Do - Slippery Slope

78. British Sea Power - Valhalla Dancehall

79. Radiohead - The King Of Limbs

80. Stephin Merritt - Obscurities

81. The Dodos - No Color

82. Ganglians - Still Living

83. Gayngs - Affiliyated

84. Washed Out - Within And Without

85. Craft Spells - Idle Labor

86. PJ Harvey - Let England Shake

87. Tokyo Police Club - 10x10x10

88. Pallers - The Sea Of Memories

89. Fool's Gold - Leave No Trace

90. The Pains Of Being Pure At Heart - Belong

91. Braids - Native Speaker

92. Timber Timbre - Creep On Creepin On

93. Blitzen Trapper - American Goldwing

94. Chapel Club - Palace

95. Cut Copy - Zonoscope

96. Yuck - Yuck

97. Deer Tick - Divine Providence

98. Bright Eyes - The People's Key

99. Danielson - Best of Gloucester County

100. Iron & Wine - Kiss Each Other Clean

De tio bästa EP-plattorna under 2011:

1. The Besnard Lakes - You Lived In The City
2. Parenthetical Girls - Privilege, Pt. III Mend and Make Do / Pt. IV Sympathy For Spastics
3. Kurt Vile - So Outta Reach
4. Crystal Stilts - Radiant Door
5. Chad VanGaalen - Your Tan Looks Supernatural
6. The Decemberists - Long Live The King
7. Alaska In Winter - Suicide Prevention Hotline
8. Here We Go Magic - The January
9. Animal Collective - Keep
10. Toro Y Moi - Freaking Out

Under 2011 gick jag på över hundra konserter. Jag listar de 90 bästa av dem här:

1. Godspeed You! Black Emperor (29/1, Sala Apola Barcelona)
2. Destroyer (7/8, Magnet Club Berlin)
3. Wye Oak (4/11, Musikcaféen Köpenhamn)
4. Stephen Malkmus (26/11, Sala San Miguel Madrid)
5. Kurt Vile (12/5, Lille Vega Köpenhamn)
6. St. Vincent (26/11, Sala San Miguel Madrid)
7. Sufjan Stevens (3/5, Cirkus Stockholm)
8. Beach House (14/6, Hultsfredsfestivalen)
9. Handsome Furs (11/10, Loppen Köpenhamn)
10. Chad VanGaalen (4/8, Festsaal Kreuzberg Berlin)

11. Explosions In The Sky (15/11, Lille Vega Köpenhamn)
12. The Twilight Sad (25/2, O2 Academy Brixton London)
13. Wild Nothing (1/9, Lille Vega, Köpenhamn)
14. Callers (4/11, Musikcaféen Köpenhamn)
15. Bill Wells & Aidan Moffat (27/10, Loppen Köpenhamn)
16. Noah And The Whale (11/4, Lille Vega Köpenhamn)
17. Chapel Club (18/4, Mejeriet Lund)
18. Kurt Vile (25/8, Malmöfestivalen)
19. Handsome Furs (24/11, Siroco Madrid)
20. Girls (27/11, Joy Eslava Madrid)

21. Rainbow Arabia (14/6, Hultsfredsfestivalen)
22. Black Heart Procession (31/05, Musikcaféen Köpenhamn)
23. The Drums (14/6, Hultsfredsfestivalen)
24. The Cave Singers (24/8, Malmöfestivalen)
25. The Drift (15/11, Lille Vega Köpenhamn)
26. Craft Spells (20/10, Debaser Malmö)
27. Girls (26/11, Sala San Miguel Madrid)
28. Junior Boys (14/6, Hultsfredsfestivalen)
29. Mogwai (25/2, O2 Academy Brixton London)
30. Swans (4/5, Babel Malmö)

31. Morrissey (16/6, Hultsfredsfestivalen)
32. Codes In The Clouds (13/10, PH Caféen Köpenhamn)
33. The Shaking Sensations (13/10, PH Caféen Köpenhamn)
34. Palpitation (9/6, Debaser Malmö)
35. Syket (16/12, Debaser Malmö) delad plats med: Syket (16/6, Hultsfredsfestivalen)
36. Cloud Nothings (21/2, Barfly London)
37. The Embassy (16/6, Hultsfredsfestivalen)
38. Wye Oak (22/2, Monto Water Rats London)
39. The Tallest Man On Earth (16/6, Hultsfredsfestivalen)
40. Young Dreams (16/10 Debaser Slussen Stockholm)

41. The Horros (9/11, Inkonst Malmö)
42. EMA (26/11, Círculo De Bellas Arteo Madrid)
43. Scraps Of Tape (23/8, Malmöfestivalen)
44. Washed Out (16/6, Hultsfredsfestivalen)
45. MF/MB (25/8, Malmöfestivalen)
46. M. Ward (31/8, Kulturbolaget, Malmö)
47. Braids (27/11, Joy Eslava Madrid)
48. S.C.U.M (9/11, Inkonst Malmö)
49. Jens Lekman (24/10, DR Byen Köpenhamn)
50. Colin Stetson (29/1, Sala Apolo Barcelona)

51. The Black Angels (24/2, Heaven London)
52. Crystal Stilts (8/8, Comet Club Berlin)
53. The War On Drugs (20/9, Loppen Köpenhamn)
54. Ganglians (19/10 Debaser Malmö)
55. Polvo (4/8, Festsaal Kreuzberg Berlin)
56. Sondre Lerche (16/10 Debaser Slussen Stockholm)
57. Cut Copy (14/6, Hultsfredsfestivalen)
58. Mazes (27/11, Joy Eslava Madrid)
59. Those Dancing Days (25/8, Malmöfestivalen)
60. Balthazar (4/3, Loppen Köpenhamn)

61. The Felines (4/11, Musikcaféen Köpenhamn)
62. Suede (14/6, Hultsfredsfestivalen)
63. Hell On Wheels (17/2, Herrgår'n Linköping)
64. Primal Scream (14/6, Hultsfredsfestivalen)
65. El Guincho (12/2, Debaser Malmö)
66. Suuns (4/8, Festsaal Kreuzberg Berlin)
67. Big Fox (9/6, Debaser Malmö)
68. Erlend Oye (16/10 Debaser Slussen Stockholm)
69. Braids (14/6, Hultsfredsfestivalen)
70. CocoRosie (19/8, Malmöfestivalen)

71. The War On Drugs (22/9, Debaser Malmö)
72. Capitán (26/11, Sala San Miguel Madrid)
73. Wildbirds & Peacedrums (27/1, La[2] Barcelona)
74. Christian Kjellvander (10/7, Pildammsteatern Malmö)
75. Iron & Wine (19/8, Malmöfestivalen)
76. Black Lips (14/6, Hultsfredsfestivalen)
77. Big Fox (24/8, Malmöfestivalen)
78. September Malevolence (22/9, Debaser Malmö)
79. Veronica Falls (24/11, Joy Eslava Madrid)
80. Crocodiles (21/2, Barfly London)

81. Maps & Atlases (11/2, Debaser Malmö)
82. Parker Lewis (16/12, Debaser Malmö)
83. Last Days Of April (21/8, Malmöfestivalen)
84. Barn Owl (25/11, Siroco Madrid)
85. The Sound Of Arrows (16/6, Hultsfredsfestivalen)
86. R. Stevie Moore (23/11, Joy Eslava Madrid)
87. The Joy Formidable (4/3, Loppen Köpenhamn)
88. Abe Vigoda (10/6, Debaser Malmö)
89. Deportees (7/12, Debaser Malmö)
90. Spectrals (23/11, Joy Eslava Madrid)

150 andra album som i brist på kvalité eller mindre lyssning hamnar på (delad) plats 101-250:

Acid House Kings - Music Sounds Better With You, Active Child - You Are All I See, Apex Manor - The Year of Magical Drinking, Architecture In Helsinki - Moment Bends, Arctic Monkeys - Suck It And See, Art Brut - Brilliant! Tragic!, Asobi Seksu - Fluorescence, Baths - Pop Music  False B-Sides, Battles - Gloss Drop, Belong - Common Era, Bibio - Mind Bokeh, Big K.R.I.T. - ReturnOf4Eva, Björk - Biophilia, Black Lips - Arabia Mountain, Bombay Bicycle Club - A Different Kind Of Fix, Bonnie Prince Billy - Wolfroy Goes To Town, Brett Anderson - Black Rainbows, Caspian - You Are The Conductor and The Four Trees, Caveman - CoCo Beware, Celebration - Hello Paradise, Class Actress - Rapprocher, Clem Snide - Clem Snide's Journey, Coeur De Pirate - Blonde, Coldplay - Mylo Xyloto, Cold War Kids - Mine Is Yours, Comet Gain - Howl Of The Lonely Crowd, Crystal Antlers - Two-Way Mirror, CSS - La Liberacion, Cults - Cults, Curren$y - Covert Coup, Curren$y - Return To The Winner's Circle, Curren$y - Verde Terrace, Cymbals Eat Guitars - Lenses Alien, Darren Hayman - The Ship's Piano, David Lynch - Good Day Today, I Know, Das Racist - Relax, Death Cab For Cutie - Codes And Keys, Deerhoof - Deerhoof vs. Evil, DJ Quik - The Book Of David, Dum Dum Girls - Only in Dreams, EMA - Past Life Martyred Saints Bonus, Esben and the Witch - Violet Cries, Ezra Furman and The Harpoons - Mysterious Power, Fionn Regan - 100 Acres Of Sycamore, Foster The People - Torches, Frankie And The Heartstrings - Hunger, Friska Viljor - The Beginning Of The Beginning Of The End, Fruit Bats - Tripper, Fucked Up - David Comes To Life, Fujiya And Miyagi -  Ventriloquizzing, Gang Gang Dance - Eye Contact, Gruff Rhys - Hotel Shampoo, Guillemots - Walk The River, Hercules And Love Affair - Blue Songs, I Break Horses - Hearts, Iceage - New Brigade, Isolée - Well spent youth, James Blake - James Blake, Jay Z and Kanye West - Watch The Throne, John Maus - We Must Become The Pitiless Censors Of Ourselves, Johnny Boy - Meat My Beats, Jolie Holland - Pint of Blood, Josh Rouse - The Mediterranean Sounds Of, Julianna Barwick - The Magic Place, Junior Boys - It's All True, Korallreven - A Dream Within A Dream, Laura Marling - A Creature I Don't Know, Laura Veirs - Tumble Bee, Little Dragon - Ritual Union, Loch Lomond - Little Me Will Start A Storm, Loney Dear - Hall Music, Los Campesinos! - Hello Sadness, Malajube - La Caverne, Man Man - Life Fantastic, Mates Of State - Mountaintops, Matthew Friedberger - Cut it Out, Matthew Friedberger - Napoleonette, Matthew Friedberger - Old Regimes, Matthew Friedberger - Me in Miramas, Maybeshewill - I Was Here For A Moment, Then I Was Gone, Memory Tapes - Player Piano, Metronomy - The English Riviera, Miles Kane - Colour Of The Trap, Miracle Fortress - Was I The Wave, Mister Heavenly - Out Of Love, Neal Casal - Sweeten the Distance, Neon Indian - Era Extrana, Nicolai Dunger - Ballad Of This Land, Nicolas Jaar - Space Is Only Noise, Oh No! Oh My! - People Problems, Okkervil River - I Am Very Far, Parts And Labor - Constant Future, Patrick Wolf - Lupercalia, Peter Bjorn And John - Gimme Some, Planningtorock - W, PS I Love You - Figure It Out, Richard Swift - Walt Wolfman, Richmond Fontaine - The High Country, Robert Pollard - Space City Kicks, Ron Sexsmith - Long Player Late Bloomer, Say Hi - Um, Uh Oh, Scraps Of Tape - Resident Flux, Shabazz Palaces - Black Up, She and Him - A Very She and Him Christmas, Shipbuilding Co. - Radios and Flying Birds, Sondre Lerche - Sondre Lerche, Sonic Youth - Simon Werner a Disparu, Summer Camp - Welcome to Condale, Surfer Blood - Tarot Classics, Tahiti 80 - The Past, The Present And The Possible, Tarwater - Inside The Ships, Team Ghost - We All Shine, Tennis - Cape Dory, Tapes 'n Tapes - Outside, The Boxer Rebellion - The Cold Still, The Dears - Degeneration Street, The Elected - Bury Me In My Ring, The Embassy - Life In The Trenches, The Go! Team - Rolling Blackouts, The Kills - Blood Pressures, The Ladybug Transistor - Clutching Stems, The Low Anthem - Smart Flesh, The Middle East - I Want That You Are Always Happy, The Most Serene Republic - Pre Serene Thee Oneironauts, The Rapture - In The Grace Of Your Love, The Rosebuds - Loud Planes Fly Low, The Sea And Cake - The Moonlight Butterfly, The Twilight Singers - Dynamite Steps, The Walkabouts - Travels in the Dustland, The Veils - Troubles of the Brain, The Wombats - This Modern Glitch, This Will Destroy You - Tunnel Blanket, Thurston Moore - Solo Acoustic Volume Five, Tim Hecker - Ravedeath, 1972, Times New Viking - Dancer Equired, Tune-Yards - W H O K I L L, TV On The Radio - Nine Types Of Light, Wavves - Life Sux, Vetiver - The Errant Charm, Wild Beasts - Smother, Wire - Red Barked Tree, Vivian Girls - Share The Joy, Wolves In The Throne Room - Celestial Lineage, Wooden Wand - Briarwood, Wu Lyf - Go Tell Fire To The Mountain, Yacht - Shangri-La, Young Galaxy - Shapeshifting, Young Prisms - Friends for Now, Youth Lagoon - The Year Of Hibernation, Zoey Van Goey - Propeller Versus Wings

I övrigt:

Någon tråkig journalist skrev att många missar att det även är detaljerna i Bon Ivers (plats 23) musik som gör den så bra, och inte bara allt det andra. Vad journalisten missat men inte coach Greg McMillan är att ett storslaget resultat alltid är sammanslagningen av detaljer, varpå coach Greg uppmanar löpare att ha 52 veckolöften under 2012, istället för ett omöjligt upphausat nyårslöfte. Mina 52 veckolöften blir dock samma varje vecka, nämligen en nykter framtid, och jag känner att godkänt borde vara 35 mot årets kanske 12.